Sommar sommar sommar

Sommar. Semester. Tredje veckan i rullning. Första gången jag och vi får uppleva en sex veckor lång sommarsemester. Fem har jag vanligtvis, men en vecka som lämnat från vintern fick jag plussa på denna sommar. Kan ej klaga. Första veckan spenderade vi i Karleby. Midsommar och lata dagar med våra nära och kära. Andra veckan var vi hemma i Vasa. Fick förbereda Ws ettårskalas i lugn och ro, som fick avsluta den veckan. Toppendag och toppenkalas!  I tisdags kom vi norröver igen. Vi har hälsat på vänner, spenderat tid med Ws far- och morföräldrar, jag har blivit frisk efter en seg sommarflunssa och kunnat börja träna igen, W har fått flera myggbett stackarn, M har doonat på med alltmöjligt, jordgubbar och blåbär har vi ätit i mängde, och W har blivit fotad av ett proffs (ettårsfoto) och gullungen bjöd på fina leenden. Fina foton blev det!  Sådant här. Imorgon blir det sommarstugan och sen back to Vasa för att i slutet av nästa vecka bege oss ännu mera söderut, all the way to Helsinki :) 

Ha en fin helg!

Vi firar vår 1-åring!

Ja idag fyller W 1 år. Och födelsedagsbarnet är på ett solskenshumör. Och föräldrarna går omkring och småler av stolthet, kärlek och glädje. W var en riktigt sjusovare imorse, för typ andra eller tredje gången på ett år steg vi upp innan honom :) Fin början på dagen.

Det har gått ett år. Och de som känner mig vet att jag tänkt och kännt tillbaka i flera etapper. Tänkt inåt, tillbaka och framåt. Känner lycka men också vemod. Bebistiden gick fort. Men vi njuter av tiden som är nu. Och vi minns den spännande resan som fick sin början, ja, egentligen redan i oktober för snart två år sen. 41 veckor och 3 dagar bar jag den lilla snöflingan. Vi väntade. Och en torsdag morgon träffade vi honom för första gången. Vi tittar på bilderna och förundras över hur lik han är sig som nyfödd och nu. Dragen finns där. W är där. Och här.

Nu tycks det vara sjusovar-fasoner igen. Dags att viska i örat, annars blir det en mycket sen kväll ikväll :) På söndag har vi kalas. Ettårskalas.

Flyg fågel flyg

Så bär det av mot Polen. Flygresa ett av tre denna kväll avklarad. Nu på Helsingfors-Vanda flygplats. Ännu ett stopp i Köpenhamn och sen mot Polen. Framme på slutdestination vid 3-tiden inatt. Jag älskar ju inte precis att flyga. Så resorna i Norden brukar vara enough. Men men. Upp och ner är temat för ikväll. Och redan saknar jag lilla familjen. Men de har det bra. Fick just en bild av lillgrabben som satt och lekte fokuserat. Tur är börjar semestern efter resan. Kommer hem torsdag kväll och på fredag drar vi norröver för att fira midsommar. Och fint och varmt har de lovat. Det ska man ju vara glad över. Bryr mig inte så mycke om vilket väder det råkar va, men kan ju sympatibry mig med resten av samhället :) Over and out.

En hälsning

... från en liten familj som mår som små prinsar. Vi har det bra. Det är sommar. Semestern börjar om en knapp vecka.

Förra inlägget om att pausa i vardagen blev till en paus i skrivandet. Det bara blev så. Har ej ens kommit ihåg detta klotterplank på sistone. Varit så mycket annat. Och skriva brukar jag göra ofta sent på kvällen. Men den senaste tiden har jag varit så trött om kvällarna så kudden, täcket och ett par slutna ögon har vunnit sova/skriva-duellen lätt. Och dessutom har jag njutit av att läsa dessa vårkvällar innan läggdags. En bok som jag varmt kan rekommendera är "Då tänker jag på Sigrid" av Elin Olofsson. En debutroman av en föredetta svensk kollega/kund, som sadlat om och bland annat satsar på en författarkarriär. Som sagt, läs den. Avkopplande, intressant, med ett målande språk och en fascinerande handling.

Annars då? W har blivit så stor, tycker jag. Vår snart 1-åriga lilla pöjk. Han utvecklas så snabbt och håller på att gå från att vara en liten bebis till en liten gosse. Glad, kvick, nyfiken, skrattar högt, envis och viljestark, med god apit och humor. Det sistnämnda måste han fått av far sin.. hahaha :) Och M som är hemma med honom om dagarna nu. Dagarna som hela tiden på nåt sätt blir lättare. Om man kan uttrycka det så. Men det kan man säkert. W är så lekfull och påhittig och man kan göra mycket mera med honom nu när han är lite större. Cykla, vara ute, röra på sig mera, leka, busa, öva på nya saker och sådant. Och jag som jobbat nu i ca tre månader. Tog en tid att komma in i jobbrullorna igen, det går snabbt i vår bransch och en hel del hade hänt när jag var mammaledig, men så småningom har jag börjat känna mig lite varmare i jobbkläderna. Har rest några gånger och nu inkommande vecka skall jag vara ett par dar i Polen. Och strax därefter börjar semestern. Och den med en vistelse norröver på obestämd tid. Det ser jag framemot.

Nu är det då sommar igen. Och jag påminns. Dofterna, de gröna björktopparna som svajar i vinden, syrenen i blom. Allt påminner mig om förra sommaren. Så mycket vi fick och så mycket vi miste. Kärlek som föddes och tunga farväl. Minnen som ändå lever kvar, ja om de lever kvar. Och inte bara minnen, utan känslan. Den finns med och lever vidare. I allt. Och vad kan man? Om inte ödmjukt tacka och leva.

Just nu njuter vi av en lat lördag. Skönt. Leker, äter, går, bakar, och sånt. Och imorgon får vi Ws mormor och morfar på besök. Då skall jag och M passa på att äta en bit mat nånstans och fira vår tredje bröllopsdag som vi hade i onsdags. Så sådant här. Återstår bara att önska en fortsatt skön helg!

En paus

Hur ofta går jag inte uppslukad av mina tankar, planer och funderingar... Med fokus på inuti, till den grad att mina sinnen utåt blir avtrubbade. Kanske jag kör. Går. Joggar. Spelar ingen stor roll. I vardagens "hit och dit" med förflyttningar mellan ställen och varierande brådska, är jag ofta på olika ställen fyskiskt och mentalt. Det är högen med kläder som skall tvättas (sen när jag kommer hem), det är projektet som behöver en ny riktning (sen när jag är på jobbet), det är helgmaten (som skall handlas imorgon)... Det är lite måsta, lite borda, lite vilja, lite önska... Det är framtid och dåtid. Men - var är nutid?

Jag joggar. Än en gång med hjärnmotorn igång. Jag har sprungit ett par kvarter och har knappt noterat min omgivning. Tills jag kommer på mig själv. Det är tämligen sent. Grabben har blivit bättre från förkylningen. Det är fredagskväll. Kanske jag kunde stänga av motorn för en stund? Lägga i en lägre växel. Jag bestämmer mig för att titta mig omkring. På riktigt titta. Inte bara svepa snabbt med blicken över landskapet. Utan verkligen titta. Jag ser fåglar som flyger, och så småningom hör jag fågelsång. Nu är det vår. Jag ser marken som är bar. Snön har tagit farväl för denna gång. Jag ser en kvinna gåendes med en liten plastpåse i handen. Den är genomskinlig. Ett diadem och hårspray. Vad långt hon har gått för ett diadem. Och hårspray. Kanske hon ska på fest imorgon? Kanske bröllop till och med!? Det börjar ju bli säsong. Jag tittar vidare. På några år har landskapet förändrats. Det nya bostadsområdet som breder ut sig på min högra sida är som fyllt av drömmar och mål. Som för de flesta verkar vara uppfyllda. Bara några få hus på hälft. I resten inväntas fredagsmys. Hoppas jag. Jag ser på asfaltsleden, som snart blir till en grusväg. För ett år sedan gick jag här. Med några veckor kvar till föräldraledigheten, en stor mage, och en fantastiskt stor vinddräkt.

Jag joggar vidare. Jag hör fortfarande fågelsången. Jag joggar vidare. Jag mår bra. Jag joggar vidare. Hoppas William nu får vara frisk läääänge. Vilken mat ska erbjuda honom imorgon nu när hans matlust är sämre? Jag joggar vidare. Och tankarna börjar så småningom rulla igen. Men det går saktare. Motorn tuffar långsammare. Jag ser mig fortfarande omkring. Jag ser lekande barn, hoppandes på en studsmatta, en gravid kvinna med en stor hund, en annan kvinna med en pytteliten sak till hund... En aktiv stund i nuet. En påtvingad stund i nuet, om man så vill. Ska väl inte behövas att påtvinga sånt, kan man tycka. Det är som det är. Ibland går det fort runt omkring och ibland inuti. Då är det bra med en paus.

En bit kärlek

Lycka är att stå vid fönstret med sin son i famnen. Tittandes på hans far som gör gården redo för att välkomna våren. Buskarna täcks av och dammet spolas bort från terrassen. Solskenet gör vyn vacker. Jag håller honom nära. Vi tittar tillsammans. Han följer med sin far med blicken. Nyfiket och förundrande. Som om han visste att han nästa gång får vara med i vårstädningen. Pappas hjälpreda. Det skall jag bli, kanske han tänker. Hans kind är så mjuk mot min. Det är som att hålla i en mjuk och varm bit kärlek. Han små händer på mina axlar. Och med de små tänderna som tittar fram bakom läpparna på den lätt funderande öppna munnen. Vi tittar tillsammans. På hans far. På vårkvällen. På en bit värld som är vacker. Och vi har det bra.

Snörvel.

En förkylning har tagit över min kropp. Åtminstone min knopp. Huvudet värker och näsan rinner. Har nyst typ 50 gånger idag. Minst. På grund av den rådande syrebristen i hjärnan följer nu ett osammanhängande inlägg.

Dom pratar tyska på TV. Det påminner mig om hur jag glömt språket. Läste det som ett biämne på Hanken, och fick ett sammantaget finfint betyg. Men nu! Det är ich liebe dich-nivå. Sorgligt. Kunskap är färskvara.

Nystädat och veckohandlat. Det börjar på s och slutar på könt. William somnade så lugnt och fint, det har han gjort länge nu, det börjar på h och slutar på ärligt.

Behöver en ny vårjacka men vet ej alls vad jag vill ha. Skulle inte orka dra mig ut i affärerna och på nätet finns det för mycket att välja mellan. Det är nästan så jag slår knut på mig själv med mina oerhörda problem. Vårjacksproblem. Pust.

Spännande på jobbet. Lite svårt ibland. Lite så jag börjar filosofera ibland. Lite stressigt ibland. Men ändå ganska passligt. Ganska så lämpligt just nu. Det ger och tar i lämplig mängd. Sällan det är så balanserat. Coolt.

Saknar att sporta och motionera. Vill. Springa. Intervaller. Nu. Och framförallt fotbolla. Det vill jag mest. Men det hinns. Just nu är det lite söndriga revben och en hejdundrande förkylning på agendan. Bara att vänta och ha tålamod. Det som jag är absolut bäst på. (Psst. Har faktiskt blivit ganska tålmodig. Åtminstone tålmodigare. Vuxenpoäng. Ding Ding)

Williams hår har börjat växa. Och det är så urgulligt. Nästan så jag säger "duktig pojke som har så fint hår på hjässan!". Logiskt, elr hur? Can't help it. Tycker det är så bedårande. Och när han tyr sig till en då. DET om nåt får en att smälta. Då han tafatt kramar, pussar eller trycker huvudet mot bringan eller kinden. Bastu i hjärtat.

Nä nu blir det snart natt. Tror det kommer ganska lämpligt med tanke på min hjärn-situation. Önskar eder en skön helg!

Att sakna svett

Jo men att riktigt ta ut sig. Träna så att pulsen är skyhög, munnen är torr, pannan är våt, huvet nästan värker av ansträngning och det hettar i lemmarna. Då man kommit över det initiala obekväma innan man riktigt fått igång kroppen, då allt bara flyter på och man känner man skulle orka hur hårt som helst och hur länge som helst. När andningen, dock att den är snabb, är under kontroll och kroppen känns bara såå stark och frisk. Miss that. Har tränat på nåt sätt sen jag fick gröna papper efter förlossningen. Vissa perioder mera och andra mindre. Har dock ännu ej haft ork eller tid eller behov av att sparka igång nån hårdare träningsfas, fram tills nu. Egentligen fram tills förra helgen. Då kom
motivationen över mig som en flodvåg. Men men. Då är det istället fraktura i revben och en analkande förkylning på schemat. Typiskt. Oh well, bara att ha tålamod, I guess. Prioriterar i vilket fall att spendera tid med grabben om kvällarna och helgerna, och träning sena kvällar blir ju behagligare ju närmre senvåren och försommaren vi kommer. Positive thinking :)

Duktig pojke!

Kan man börja lida av duktighets-syndromet innan man fyllt ett? Ni vet detdär mycket omtalade fenomenet med att flickor och pojkar ställer för höga krav på sig själva för att de vill vara "duktiga". Att de sporrats till duktighet till den grad att de börjat tro att egetvärdet skulle vara beroende av hur duktig man är. You know. Iallafall så är jag rädd för att det första ordet William kommer att lära sig är just "duktig". Det känns som att jag säger ordet dagarna i ända. För han är ju så duktig! Allt vad han gör gör mig så stolt, så då håller jag på med "duktig pojke" stup i kvarten. Jag menar, han behöver ju inte vara duktig, men jag tycker han är så bra vad han än pysslar med/hur han än är. Får bredda ordförådet lite framöver så han bara inte ska börja lida av duktighetssyndromet. Men det börjar väl ej så ungt eller...? Oh well, kan ju börja säga "duktigt W! Fast du är bra som du är i vilket fall!". Lite långt men... Kommer säkert på nåt bättre sätt med tiden.

Jaahapp

"Här är allt bra." Så skulle man ju gärna vilja inleda ett inlägg när det är så länge sen. Och i stort är det nog det. Men i smått inte lika toppen. Har två revben av eller åtm benbrott i dem. För lite mer än en vecka sen skadade jag bröstkorgen/revbenen i en fotismatch. Trodde endast musklerna hade sträckts, eftersom smärtan var hanterbar och jag kunde fungera i princip som vanligt. Vilket jag då gjorde. Höll på som vanligt i vardagen men skippade träningen pga smärtan. Försökte mig på lite löpning men det blev det inget av. Och så blir det ju en hel del lyfta och bära med en liten bäbis, men det kändes inte så farligt. Men för några dar sen blev värken värre och det blev knepigare att ta sig upp ur sängen etc. Sen i fredags nös jag till en gång, med power, och då rev det till så in i tusan. Och läkaren menade att två revben har brott i sig, på nåt sätt. Röntgen på måndag. Först fick jag värkmedicinen Panacod, som jag blev helsnurrig av. Läkare rådde mig att låta bli den medicinen och skrev ut en annan medicin, Arcoxia. En liten stund efter jag tagit medicinen började vanligt vatten smaka metall, halsen blev torr och kändes tjock, fick svårare att svälja, yrsel och illamående och stickningar i läppar och fingrar. Ringde till hvc som tyckte jag skulle komma in. Nu är jag här och har fått nån typ av antihistamin och väntar på läkaren. Dvs en allergisk reaktion av nåt slag.Ahhh. Det är ju inget akut och knappast nåt farligt-men så sjukt irriterande! Det är ju helg, och jag vill vara hemma och spendera tid med William! Inte ligga i nån sjukhussäng. Pust och stön.

Men, as I mentioned, annars är det bra. William mår fint, leker och mår. Emellanåt har vi bra nätter och emellanåt lite sämre. De senaste har inte varit nåra höjdare. Så lite sömnbrist är vår bekant som vanligt. Men det är så det är. William mår iallafall bra och det huvudsaken. Han har blivit så stor. 9,5 mån! Sitter duktigt, drar sig omkring med fart, stiger upp på knäna mot det ena och det andra, är så "med", har humor, och en tydlig egen vilja :)

Nu hoppas jag på att få träffa fru eller herr doktor snart.

...

Uppdaterad.

Hemma. Antihistaminerna hindrade åtm vidareutv av symptomen. Ska ta sådana ett par dar framåt. Men det om det. Då jag var bort hade William satt sig upp själv för första gången OCH intagit krypställning på eget bevåg :) Lillpöjken min.

Ha en trevlig lördagskväll!

Vind i seglen och flera fåglar i hand

Härliga dagar. William mår prima. Inga förkylningar eller öroninflammationer har vi sett skymten av på länge. Och de senaste två nätterna har varit strålande. Ett par små tillvaknanden och tidiga morgnar förstås, men det är assit, dvs nästintill perfekt i våra böcker. Nätterna har nog annars varit svajiga som vanligt av och an den senaste tiden, men inga öron eller sånt som bråkat, det börjar bli länge sen nu.

Annars också har vi haft flyt med rutinerna de senaste dagarna. T.ex. idag har han sovit två fina och långa dagsvilor, ätit med mycket god aptit (gapat redan innan jag hunnit föra skeden mot mun), lekt och hållit på, skrattat och varit glad, gosat lugnt och länge, och ja, helt enkelt mått prima. Ingen tandsprickning eller liknande som irriterar honom för tillfället, mao. Generellt funkar nog rutinerna annars också riktigt bra (förutom hackiga nätter då som varit vårt huvudbry), men speciellt idag har varit nånslags underdag, allt har bara klaffat till 100 och varit sådär härligt rosenrött.

Så en sådan fas nu. Det varierar ju dethär med perioder och faser med en baby så det är bara att njuta nu :) Och att framförallt komma ihåg de ljuvliga faserna under de mera kämpiga stunderna. Att t.ex. tandsprinckning inte varar för evigt, ej heller magknip el öronvärk. Man kan ju alltid försöka, trösta sig med den tanken alltså...ibland lättare sagt än gjort dock om man ej sovit på nån vecka eller så :)

Påsken har också varit skön. Några dar norröver och en här hemma. Tid med familjerna, många långa promenader bl.a. på isen i fantastiskt solsken, gööör god mat och hutlösa mängder påskgodis, tid för vara och vila.  Fick också se en så liten pojke så, en 2 månaders son till en barndomsvän. Han var söt som sockervadd. Och W fick leka med sin kusin på 1,5 år, det var en höjdare. Men hörni, än en gång, vilket påskväder alltså!

Ja och vad annat sen senast..? Jo jobbet. Där går det riktigt bra. Och framförallt går det finfint för grabbarna här hemma. Vilket är både skönt och icke-överraskande. Det enda knepiga är min längtan om dagarna, men den är kontrollerbar och dessutom övergående varje eftermiddag :)

Ett sånt hejaheja inlägg denna gång :) Kan bara vara innerligt tacksam. Så är det. Och hoppas på fin start på vardagen igen. Ha en gårr bra an viko!

Selektivt minne

Något som jag tydligen valt att glömma, (men som jag nu får stå ut med igen) är min låga invärtes morgontemp, som säkert går mot noll när jag ska ut till bilen om jobbmorgnarna. Jag har aldrig kollat tempen, och den är ju säkert helt normal, men fy ve och fasa så jag fryser inuti varje cell i kroppen. Tidiga morgnar då jag ska ut och iväg till jobbet alltså. Kylan kommer inifrån, för inga mängder kläder hjälper mot den första huttringen när jag vaknar, för att inte tala om när jag öppnar dörren och skall ut. Annars älskar jag vintern, men just om morgnarna skulle det gärna få vara några grader varmare. Int för att det avhjälper problemet helt heller, för som sagt finns kylan under huden den tiden på dygnet. Om jag packar på mig lager med paltor så börjar jag nog tina upp redan under bilfärden till jobbet. Annars sitter jag och huttrar en bra stund vid datorn också. Brr. Får kallt av bara tanken.

Nu varma täcket, filt på det, och yllisar på fötterna. Godnatt!

En blödis bekännelser

På tal om känslomänniska, i det förra inlägget då. Jag var idag en sväng på Wasa Cup (tävling i gruppgymnastik och dans) för att kika på syrrans dansgrupps uppträdande. Jag satt och svalde, svalde och svalde. Fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Numret hade inget sentimentalt tema, noup, utan det var glitter, fart och fläng. Men där satt jag och var mäkta rörd. Hon var(är) ju så duktig. Så stark, härlig, vacker... Ja, bra! Ifjol bevittnade jag samma danstävling, då givetvis med ett annat bidrag av den grupp hon dansar med. De var utklädda till påfåglar. Inte direkt nåt snyft snyft nummer det heller. Men mmina tårar rann. Då var jag iofs gravid, så då hjälpte det inte att svälja eller nåra andra konster. Minns inget av det numret för min suddiga blick. Nu gick det bättre iaf. Men ändå! Hur kan man vara så blödig!? Jag fylls bara av stolthet och systerskärlek. Så är det. Hon är så duktig, lillflickon (för dom som ej vet så är hon vuxen, men alltid yngstingen i familjen)

Denna dag... Högt och lågt

De som känner mig vet att förra inlägget var ett understatement (ej avsiktligt, bara blev så), avseende jobbstarten då. Det kändes fruktansvärt jobbigt att gå ut till bilen imorse. Ville nog inte ens erkänna för mig själv hur vemodigt det är att börja jobba igen. Trots att det är ingen fara på gatan och W har det super med sin pappa osv. Men man är ju mor. Och en känslomänniska till mor dessutom.... Men men. Det blir nog bra bara jag vänjer mig. Första arbetsdagen är takana och nu är det helg. Bra med mjukstart. Kom hem vid fyra och var som fastklistrad i W fram till hans läggdags:) Han och M hade haft det toppen. William mår så bra nu och störs inte av nåra sjuka öron el dylik, så då funkar allt så fint, sömn och mat och sånt. Nätterna är fortfarande guppiga, men det är lugnt. Nu trött, nu sova.

on my mind and in my heart

Change! Jobbstart imorgon. Nervöst och spännande. Haikea fiilis. Trösten är vetskapen om att lillen är hemma med sin pappa, och att det är deras tid nu att få spendera dagarna tillsammans. Men det kommer bli tufft, det är jag beredd på. Lite jobbigt har det känts här dagarna innan också. Men det är så det är. Tröstar gör också kommande höst då jag kommer vara hemma med William igen i tre månader. Känns skönt. Förstå mig dock inte fel, mitt jobb är bra. Men det är en stor förändring. Och ingenting går ju upp mot att spendera tid med guldklimpen.

Relief! William har haft tre öroninflammationer redan på sina 8 månader, vilket givetvis är ruttet. Tycker så synd om honom. Nu verkar han dock må bättre. Och idag undersökte en öronspecialist (privat) hans öron, och menade att de nu är friska. Det om nåt är härligt. W har redan fått en remiss till öronpolin för undersökning av öronen och eventuell insättning av rör i öronen. Håller tummarna för att inga nya inflammationer skall dyka upp, och att ingreppet ej behövs.

Northern stars! Förra helgen spenderade vi i Kokkola och det var en väldigt skön vistelse. Spenderade tid med mor- och farföräldrar till W, hade date med gubben på finrestaurang, träffade andra nära och kära och hade det allmänt bra. Saknade dock Ws morfar som var på jobbresa i Kina... Men han kommer och hälsar på här i Vasa nu på söndan istället!

Baby food! Tycker det är kul med babymat; tillredning, recept, introducera nya smakportioner och att satsa på färsk och naturlig mat. Har sen början fixat till allt annat utom frukt- och bärpureer själv, men har nu även börjat röra ihop dessa också. Det går tämligen snabbt att fixa och frysa. Och så är det faktiskt skoj. Speciellt i och med två nya böcker om babymat (pureer och fingermat) jag beställt, som innehåller enkla recept på stuff med kryddor och sånt jag själv inte skulle komma på. Skoj!

Sleep! Dags för tankning av sömn. Godnatt!

Blog Award

Anser mig inte vara en regelrättig bloggare, utan jag klotterplankar lite bara för nära och kära. Därför känner jag lite si och så inför detta med Blog Award...känner mig inte riktigt värdig att delta eftersom jag inte gör det kanske fullt ut, med andra ord... :)  Men jag tackar ändå varmt för frågorna som kusin Johanna skickat mig och skall svara på dem lite lätt såhär :) (de bloggar jag läser har dock redan fått frågor, så blir inte att skicka vidare nåra frågor...eller hur funkar det, skall man skicka iaf åt sådana som redan fått..?)

1. Vad är ditt bästa barndomsminne?
Har generellt svårt sånt som bäst/mest/favorit, t.ex. favoritmat, favoritartist osv, har ej rangordnat sådana saker speciellt tydligt i mitt medvetande... Men till saken. Barndomsminnen. Dem finns det många fina av. Blir alldeles varm inombords när jag tänker på hemmet i Öja, gården, mormor och mormors hus, de stora jordgubbslanden, villan osv. Så många fina minnen, kopplade till olika platser och människor. Ett riktigt fint minne är när pappa lärde mig simma vid Gäddvikens strand.  

2. Om du fick resa vart som helst i världen, vilket land skulle du helst resa till och varför?
Att resa hör ej till mina största intressen. Men jag skulle gärna besöka Österrike eller Schweiz.. och Italien och speciellt Rom en gång till.

3. Vad ångrar du mest i ditt liv?
Visst finns det saker jag kan ångra eller önska jag hade gjort annorlunda. Men det är livet. Man lever och lär.

4. Vad är du mest stolt över i ditt liv?
William

5. Hur tror du att ditt liv ser ut år 2023?
Jag hoppas min lilla familj och våra nära och kära är lyckliga och mår bra. Drömmar inför framtiden finns, stort och smått, och kanske nån av dem har gått i uppfyllelse. Vilket de i princip gör varje dag :)

8 månader och 1 dag

Älsklingen blev 8 månader igår. Tänk det. Lillplutten. Nyfiken, glad, kvick o så söt så jag sku kuna ita upp an! :):)

Ganska helt jätteotroligt skönt

Så kan man beskriva nattningen de senaste kvällarna. Jag lägger William i säng och säger godnatt. Han tar tag i sin kanin och börjar prata för sig själv. Jag går ut ur rummet. Han ligger och pratar en stund, börjar gråta till, jag går in med nappen, och en liten stund senare är det tyst och han har somnat - lugnt och skönt.

Detta har kanske (man vet ju aldrig riktigt säkert) börjat fungera tack vare en mycket mild tassuttelu som vi gjorde för nån vecka sen, då William var frisk från sin andra öroninflammation. Sen blev han ju sjuk igen och då struntade vi i allt som heter nattningsteknik för det var i princip omöjligt. Så då försökte vi bara överleva kväll för kväll och natt för natt. Nu när William blev i skick igen så började nattningen fungera av sig själv. Ljuvligt.

Nätterna är dock en annan historia. Han sover från typ 20 till 00 lugnt, sen är han orolig i ca 1,5h och vi behöver vara in typ var 10e minut. Sen sover han till typ 4, och sen är det rumba av och an till ca 7. Så har det varit den senaste tiden. Idag på rådgivningen menade både hälsovårdare och läkare att det antagligen är tänder, separationsångest och lite "behandla allt nytt jag lärt mig under dan". Det tror vi också. Annars var allt fint; han växer och utvecklas som han ska.

För övrigt har vi haft full frulle de senaste dagarna. Två babyträffar, rådgivningsbesök, sprungit på diverse ärenden, William har varit och skötas hos sina faddrar när jag var och storhandlade m.m. Nu blir det ett par lugnare dar och sen bär det i helgen av mot Öja/Kokkola. Det ser vi framemot!

Efter regn kommer solsken

Det har varit tyst här en tid. Beror på att jag och vi varit trötta. Helt enkelt väldigt trötta. Orsaken till det är naturligt nog för litet sömn, och orsaken till den ringa sömnen är bl.a. en tredje öroninflammation för lillkillen i samband med en del nattskift för M. Tycker så synd om lillgrabben, flera öroninflammationer på stumpens knappa 8 mån . Det kan hända att det är den samma inflammationen som senast, att den aldrig riktigt blev bra. Troligtvis är det så. Nu har vi dock en bra medicin och läkaren var hoppfull över att vi nu skall få den väck. Örat var nämligen inte rött och irriterat, men det hade lämnat kvar vätska i innerörat, som orsakat öronvärk. Kuren inleddes i fredags och redan igår var vår lilla gullunge sig själv igen, på ganska länge faktiskt. Det blev faktiskt bra tillfälligt där efter förra inflammationen och han mådde prima i en vecka. Sen började han bli gnälligare och gnälligare och vi trodde det berodde på de fyra tänderna upptill som är på kommande. Säkert har de också inverkat. Men när tre av dem tittat fram och han fortfarande var orolig, både dag och natt, så tänkte vi att det är bäst att uppsöka läkare. Och då fann man öroninflammationen. Suck.

Så vi har sovit lite dåligt då som sagt och vakat tjyna så mytji. En morgon när vi vaknade efter nån timmes sömn frågade jag guuben:
- Mikä olotila?
Och han svarade:
- Kipeä maha, haisen pahalle ja silmät tippuu päästä
Jag kunde inte annat än skratta. Det kom så direkt och beskrev även mitt mående ganska så på pricken just då :D

Men som sagt har W sen igår morse varit sig själv igen, vilket är sååå underbart. Han drar sig omkring i lägenheten med full fart i sin nya mysdräkt som han fått från mommo och moffa. Dräkten är lämpligt hal så det går fort, fort. Däremellan chillar han i famnen, äter med varierande aptit och biter på det mesta. Så nyfiken, glad och språkar stundvis friskt. Nätterna är dock svajiga. Men det lär höra till åldern också, med tänder, allt det nya som de lär sig och skall processera på natten, samt lite separationsångest på det.

Det om det. Nu är det nattning på g.

Alla goda ting äro tre

Eller hur man nu brukar säga. M har det tredje och sista nattskiftet inatt, för denna gång. Det är ju gott i ju för sig, att det är det sista, annars så hör just hans nattskift inte precis till mina favoriter. Men det är så det är. Värre saker kunde man få dras med.

Nåt annat som blev trenne ting idag var Ws bättre måltider under dan. Morgongröten smakade just inte alls, lunchen var han ej heller förtjust i, men mellamålet, middan och kvällsgröten gick ner med god aptit. Stackarn var väl så hungrig mot slutet av dan då han ej ätit på förmiddan, och det beror säkert på tänderna. För ush vad de irriterar honom. Han biter och dreglar mest hela dagarna nu. Stackarin.

Det om det. Kommer inte på nåt annat som skulle passa temat och bli tre till antalet just nu (hehe) så hoppar raskt vidare till morgondagen. Då väntar promenad med syster, besök av en trevlig J, samt springtur med laget på kvällen. Ja sidu, tre programpunker blev det, perfect :) Så Godnatt på det!

Mor och far och tänder

I söndags var Ws morfar på besök. Mormor jobbade och kunde inte komma. Den dan gick William på övervarv och var övertrött i princip hela dan. Tänder på kommande, vilket inneburit dåliga nätter och den dan även dåliga dagsvilor. Natten till idag var lite bättre. Och dessutom hade vi sleepover här hos oss då det var mormors tur att träffa William, och hon sovde över då Maku jobbade natt (vilket han även gör inatt och imorgon natt), så hjälptes vi åt med nattpatrulleringen. Uppskattat! Härligt med besök från mor- och farföräldrar. De kräver typ inget, knappt kaffedopp, utan vill mest gosa med grabben, och då får jag/vi gjort lite stuff som lämnat. Mycket uppskattade äro de, och inte bara av den orsaken, förstås. Nu ska vi se då hur grabben sover inatt. Irriterad i munnen är han, tyckte mig se fyra uppsvullda tandbörjan varav två redan hade kommit fram.

Dunka huvet mot väggen

Alltså ikväll klåpade jag mig så att jag skulle haft lust att dunka skallen mot nåt hårt några gånger. På söndagar har vi fotisträningar, vanligtvis halv sju, i en gympasal/hall. Denna söndag jobbade M kväll, så min snälla far körde 130 km norrifrån för att spendera tid med William så att jag skulle kunna delta i träningen. Han träffade också mina syskon, och kom därför ganska tidigt. Nåväl. Jag tog på mig fotisutrustningen och körde iväg mot
träningen. På radion spelade Lena Ph och jag hade grym fotisfiilis. Halvägs slog en tanke mig plötsligt, skulle vi träna i Botniahallen idag? Vi har nämligen några turer där under vintern, och då är det en annan tid, nämligen redan halv fyra. Näe, tänkte jag. Visst var det nästa söndag och inte nu. Sen blev det mera "snälla säg att det inte var idag...". Kom fram till ordinare träningsstället, och det var mörkt. Sk*t. Ringde lagledare som bekräftade läget, träningen hade ägt rum tre timmar tidigare och man hade undrat var jag var, då jag ej meddelat nåt. Näe. Så det var det med det. Fy skåne vad jag var irriterad på mig själv. Hur missar man en sån grej liksom? Grmph. Körde till gymmet istället. Och gav mig själv en omgång. Här kommer farssan ända från Kokkola för att jag skulle få fara på fotis, och så har jag missat tiden !?! Okej, han fick ju träffa mina syskon och William iaf, så det spela ju på det sättet ingen roll. Men fatta irritationen just då. Grmph, som sagt.

"My favorites" by William 7,5 mån

Att leka med snören på mammas/pappas huvtröjor, att dra/röra i håret och i ansiktet

Att brottas med Manducan på golvet och tugga på dess olika delar

Att paja och titta på Morris

Att ligga under soffbordet med nån leksak

Att röra på mig; rulla, dra mig fram, sprattla med händer och fötter (speciellt vid påklädning)

Att tugga på mina böcker

Att skratta, högt och glatt, när mamma och pappa leker med mig, när jag blir tvättad och då jag får paja morris

Att äta (vissa dar, andra not so much)

Att slappna av i Manducan

Att "prata"

Att titta på människor

Att dra mig mot eluttag

Min nalle "Benny the bear" och min sovkanin

Att bada

Att lyfta och tugga på mattkanter

Att vifta med nån filt eller liknande och dra den över huvudet

Att åla mig till Morris grind för att dra och bita i den

Att sova på sidan med kaninen tätt intill

När mamma och pappa klappar i händerna, låtsas nysa, gör roliga miner, sjunger eller gör andra ljud

Flera av mina favoriter är inte precis tillåtna, så mamsingen och pappsingen har oftast fullt upp med att "styra mig rätt", speciellt nu när jag blivit ganska så rörlig :) Och många innefattar att bita och tugga, och det är ju inte så konstigt med tanke på att jag har typ tre tänder på kommande samtidigt. Så där var några grejer på topplistan som jag nu kommer på :)

Positivt grupptryck

Det var joggingturen med fotbollslaget ikväll i ett nötskal. Positiv pepp tjejerna emellan som gjorde att vi orkade hålla ett gott tempo, trots att det är tidigt i säsongen. En timme sprang vi. Vi var inte så många, en handfull, och alla mammor! Skitkul var det. Och slut var jag efteråt. Precis som det ska vara. Tack och godnatt.

Basgarderob

Basplaggen har genomgått en inventarie och håller på att bytas ut (en del åtm). Mina gamla basics har sett sina bästa dar och därför har jag stegvis hållit på att uppdatera det man brukar kalla "basgarderoben". Passande också såhär inför jobbstarten. För mig innebär det ungefär följande:

Svarta byxor
Mörka jeans
Svart klänning (passande för dag/jobb och kväll)
Kjol
Vit skjorta
Vit t-skirt+topp
Svart t-skirt+topp
Kofta
Tröja
Udda kavaj
Nilkkurit
Stövlar
Pumps
Skärp
Sjal
Trenchcoat
Vinterkappa

Detta är enligt mig en bra grund. Sen kan man mixa och matcha med färg, roliga plagg, trendplagg osv. Jag är överhuvudtaget ingen trendvetare (borde nästan stryka under överhuvudtaget där men jag skriver alltid från mobilen så jag vet ej om det går), modekunnig eller liknande, men det är lite kul med kläder och framförallt skönt att ha bra basplagg att ta till och luta sig tillbaka på. Speciellt om man saknar inspis och/eller tid om mornarna.

Tillbaka till listan. Några grejer kunde jag bocka av direkt, dvs fanns i garderoben, satt bra och var i bra skick. Några grejer har jag införskaffat, och ett par saknas fortfarande. Till den sistnämnda kategorin hör trenchcoaten och ett nytt svart skärp. Igår fick jag bockat av flera plagg för då var jag och storshoppade. Det var fruuuktansvärt länge sen, och riktigt kul må jag tillägga! Länge lär det dock bli till nästa gång för det är också lite tungt med av och på, tar en hel massa tid, och så är det ju inte helt gratis heller.

På bilderna nedan ser ni vilka plagg som fick följa med hem. Försökte finna kläder i någotsånär bra kvalitet, eftersom det lönar sig i längden när det kommer till basplagg. Följande införskaffades (skall skriva ut varifrån de kommer oxå, som en "riktig" bloggare, haha); en vit skjorta (mexx), en sandfärgad kofta (hm), en grå basic v-tröja (espirit), en vit och en mörkblå basic t-shirt (espirit), svarta supersköna och bekväma byxor med smal fit (soaked in luxury). Kunde ju inte låta bli att gå till barnavdelningen så William fick en kofta med stjärnor på och två randiga bodyn. M fick Beckham kalsonger... :D Rättvist, eller hur?:) Bodyna är i tvätten så det blir det inga bilder på dem, och ja, inte på boxershortsen heller... Haha. Bilderna är som vanligt ganska usla eftersom jag fixar allt via mobilen, och dessutom får jag dem ej att komma i rätt ordning... Oh well.

Fotboll

Tittar på fotis med guuben. Bayern Munchen mot Arsenal. Champions League. Första gången på typ 7,5 mån. Riktigt najs! Om några år kanske lillgrabben håller oss sällskap :) (på nån lite tidigare match då förstås, detta är nog lite väl sent för denna trötta morssa oxå... gäsp)

Magi

Innan gympasset ikväll var jag så införbenat trött. Mådde t.om lite illa och orkade knappt prata med guuben. Tänkte att det är helt onödigt att dra sig till gymmet för ett styrketräningspass i det zombie-tillståndet. Men jag behövde komma ut lite, och jag orkade inte fundera av och an, så jag helt enkelt bara drog iväg och gav det ett försök. Uppvärmningen på löpbandet var lite seg men sen när jag kom igång med benträningen fick jag stegvis mer och mer energi, och sen gick resten av passet helt okej. Lade t.om till ett par övningar på slutet. Och det gick i ett huj. Lite magiskt hur man kan prestera trots att man känner sig utslut och matt. Det gäller väl bara att komma i rätt mode och få tag på fiilisen och öppnat energiförrådet. Nu efteråt är jag einen diskentrasen med det är ju inte så konstigt.

In a nutshell

Så, vad har vi pysslat med de senaste dagarna då? Jo, gymmat, haft besök av en glad och kvick snart 1-åring med mor, haft syrran på visit, slipat på Ws insomningsrutiner (modifierad/lätt form av typen tassuhoitu unikoulu) vilket redan har gett fina resultat (hoppas det håller i sig, lite rädd för att ropa hepp för fort...), haft filmkväll och kollat Taken 2 (spännande, men ganska endimensionell), varit på fotisträningar, promenat i kall vintervind och blivit eldröda om kinderna, funderat lite på jobbet faktiskt (men bara lite), varit på massage (gåvokort av syskonen, födelsedagspresent) och det var toppen, och kanske nåt till som jag nu ej kommer ihåg.

Nu jobbar guuben natt, och sen väntar ett par lediga dar för hans del, vilket givetvis är ett nöje för hela familjen. Och då kommer det att bli family time framförallt, lite shopping för min del och träning för allas del. För mig och M på gym, och för lilla W mest hela tiden här hemma på golvet, för han har börjat dra sig fram duktigt!:)

A change is gonna come

Lånar Sam Cooke lite för jag tror en förändring är på intågande. William har länge sovit tre dagsvilor. Två längre, en på förmiddan (ca 1,5h) och en på eftermiddan (ca 1,5h) , samt en kortare tidig kväll. (ca 30 min). De senaste dagarna har William dock verkat väl pigg när det blivit dags för hans andra dagsvila. Så igår, och framförallt idag, har jag väntat lite längre för att se när tröttheten egentligen kommer på. Tidigare orkade han vara max 2,5h vaken åt gången, men igår blev det nästan 3h mellan dagsvila 1 och 2, och idag t.om 3,5h. Han somnade för ca 20 min sen, få se hur denna vila går och hur länge han sover, dvs om vi kan skippa dagsvila nr 3 eller ej. Let's see. Känns lite riskigt för de senaste två nätterna har varit strålande, framförallt natten som var. Han somnade vid 9 och vaknade först 6 och ville äta, somnade genast om och sov till 8. Bästa natten! Man vill ju inte ändra på ett fungerande koncept så lite spännande är det.

Toppenläge

Bakslaget blev kortvarigt. William mår prima och är sig själv igen :) Han sov så bra inatt, leker och håller på, och sovit bra om dagarna nu också. Riktigt härligt!

Och imorse uppenbarade sig det ultimata gympasset. Efter en träningspaus på nästan 2 veckor pga egen förkylning samt Ws flunssa blev det dags för styrketräning igen. Och allt bara klaffade. Löpningen i början gick lätt och fokusen i styrketräningen var på topp. Lite tyngre vikter än senast och full koncentration på tekniken.

Efter träningen blev det god lax till lunch, ett samtal med en god vän som också piggade upp, samt Ws goda aptit på det. Han har inte haft nån vidare matlust den senaste veckan så det är en vinst varje gång maten smakar bra. Nu ska jag fortsätta med lite lätt veckostädning och annat smått och gott.

Trevlig helg!

Vändagsfilosofi

Cynism stör mig. Andras cynism stör mig. Och om jag själv märker mig vara cynisk stör det mig nåt fruktansvärt. Och likaså sarkasm. Sarkasm tycker jag förekommer ganska frekvent. Öppet, givetvis. Ganska ofta vid kaffebordsdiskussioner. Och det suger sån fruktansvärd energi ur en situation/gemenskapen/rummet. Och likaså negativ laddad ironi. Och alla dessa tycker jag även är tämligen vanliga i bloggar och generellt i nätdiskussioner. Orkar sällan störa mig på externa småsaker, men dessa grejer stör mig. Ibland känns det som att en livsåskådning/inställning präglad av sådant är hippt, moget, smart. Jag tycker tvärtom. Jag förstår att det man är med om och upplever formar tankesätten, och att mindre positiva händelser och erfarenheter kan sätta spår och bidra till t.ex cynism. Men jag hoppas ändå att vi kunde vara mindre dömmande, ha färre förutfattade meningar, tänka efter innan vi bildar vår uppfattning om andra, inse att saker och ting sällan är lättförklarade, att en människas val, sätt och upplevelse av en viss situation är unik för varje individ, att det som en person känner vid ett specifikt tillfälle sällan kan förstås fullt ut av en annan... Att vi kunde bjuda på lite mera förståelse, utrymme och acceptans.

Nu kunde man ju tro att nåt speciellt hänt här de senaste dagarna som fått mig att ta upp detta, men så är faktiskt inte fallet. Detta är nåt som finns inom mig konstant, en längtan efter mera solidaritet i vårt samhälle, ödjmjukhet oss människor emellan, vilja att unna varandra gott. Som alltid när jag börjar skriva om detta känner jag att jag måste understryka att jag ej anser mig själv vara perfekt här inte. Men det är nåt jag känner starkt för och vill själv också förstärka inom mig.

Så sådant såhär vändagen till ära. Jag tycker förresten det är så fint och talande att min mor har sin födelsedag på alla hjärtans dag. Det säger liksom allt. Grattis mamma!

Skön alla hjärtans

Det krävs så lite. M i morgonskift, dvs kvällen hemma. Jag storhandlade och när jag kom hem sov W. Jag och M kokade en stor kanna kaffe och avnjöt fastlagsbullar småpratandes. Bröt sockerfria februari lite, men vad gör det. Gott och mysigt, värt varje sockergram.

W fick en vändagsgåva. En ny bitvänlig leksak med delar som efter en stund i kylskåpet hålls kalla en bra stund. Förhoppningsvis sköna för hans uppsvällda tandkött.

Trevlig vändagskväll!

Rolling, rolling

William har blivit riktigt kvick här efter julhelgerna. Dock rör han sig inte nåt värst mycket framåt eler bakåt på mage, utan han rullar sig dit han vill. Det har han blivit expert på. Från mage till rygg, rygg till mage, och mot båda hållen. Han kan kräla sig på mage "runt sin egen axel", dvs drar sig med händerna mot nåt annat håll, och så rullar han vidare. På det viset tar han sig ofta dit man märker han bestämt sig för att fara. Och huvudet aktar han bra, dvs blir sällan stötar i bakhuvet från mage till rygg. Undan går det. Plötsligt är han under soffbordet, påväg mot knapparna på förstärkaren, eller biter på nån mattkant. Och bitandet ja... huvudlöst för tillfället. Han biter i allt han kommer åt, och man märker hur det kliar i munnen. Hans två tänder nere kommer snart få sällskap av en eller flera upptill, det är jag rätt säker på.

Hett tips

Mia på Grötö. Skönt program. Kommer på onsdag kvällar kl 10 finsk tid från svenska fyran. Ett avkopplande program MED innehåll. Och med naturligt skojiga Mia Skäringer i spetsen som löst håller i trådarna. 4 avsnitt kvar av totalt 8. Tummen upp!

Bakslag

William var sig själv igår, lekte och busade och åt riktigt duktigt. Och feberfri har han varit sen söndagen. Och tämligen lugnt sov han inatt. Men men... imorse var han igen gnällig med stockad näsa och hes i rösten. Stackarn. Hes babygråt går rätt in i hjärtat och rör om som med elvispel. På sånt sätt har han ej varit flunssig tidigare, en otrevlig ny bekantskap må jag säga...Så förmiddan har lillen spenderat tätt intill i famnen och i Manducan. Nu sover han, och sömn är ju säkert den bästa medicinen just nu så jag hoppas han sussar en bra stund. Stumpen vår.

Litet och blandat

William mår bättre. Huvudsaken. Så skönt. Fortfarande lite sjuk i öronen och återhämtning ännu på g, men iaf, mycket bättre.

Vi försöker turomvis sova bättre om nätterna, nu när M varit ledig. Konstigt uttryckt detdär, men alltså ge varandra sovro varannan natt. Imorgon är d jobb för hans del igen. Inatt är "min natt", dvs M patrullerar och tar hand om eventuella uppvaknanden, så jag skall strax krypa till kojs.

Annars så har det inte hänt så mycket här förutom att vi överraskningsfirat en 60-åring i helgen (skoj!), försökt oss på fingermat (W alltså), tagit upp träningen efter 1,5 veckas paus, införskaffat nya mattor och ... ja, annat sådant fruktansvärt intressant.

På fredag är det en månad kvar av föräldraledigheten för min del, och vet ni vad jag bara ska njuta nu. Fortsätta att ta in och ta vara på varje dag. Byta blöjor i slow motion, mata som om d vore en lång trerätters, vagnpromenera tills fotsulorna ömmar, leka, kramas och gosa som att klockan ej vore uppfunnen. Okej, lite tillspetsat, men ni förstår säkert vad jag menar - ta vara på denna unika tid med W. Som tur väntar ännu tre hemmamånader i höst!

Oj hujedamej

Vilka dygn. Mitt hjärta blöder. William insjuknade i nån typ av influensa och fick öroninflammation natten till onsdag. Sen dess har grabben mått kakka. Två läkarbesök, ett på onsdagen på dagen och ett nästan mittinatten. Som tur inget allvarligt som vätskebrist eller liknande men jäkligt sjuk ändå. Som mest 39,8 graders feber. Ilsken inflammation i det ena örat och troligtvis även i det andra, sikten hade varit dålig där. Antibiotika och förbaskat mycket värkmedicin. Både mot öronvärken och för att få ner febern. Ännu idag på förmiddan hade han redigt över 38 men nu på eftermiddan har det sett bättre ut på feberfronten. Dock är han väldigt sjuk i öronen, det märks. Sover dåligt, äter dåligt. Idag hade han dock en längre stund då han var på riktigt bra humör. Glädjetårar, I tell ya. Och antibiotikan då, trots Rela-droppar har den orsakat - blunda om du är känslig- grönaktig vesiripuli. Upprepade gånger.

Värre saker kan en bebis ha än flunssa, I know, men då man inte vill att sitt barn ska må dåligt för ens den kortaste sekund så är det riktigt uselt att se honom må så crap i flera dar. Men får väl förska vänja sig och hoppas man själv blir lite starkare för varje gång. Och tydligen verkar William ha lätt att få öroninflammation. Blir att uppsöka privat öronläkare för ordentlig titt om han får en ny inflammation snart igen, tyckte vår hälsovårdare. Kan bara hålla med.

Så sådant här. Har kanske sovit 8- max 10 timmar sammanlagt de tre senaste nätterna, så trött är bara förnamnet. Hade ju int så myki sömn i bagaget dässförinnan heller. Men bra orkar man ändå kan jag tycka. Man vänjer sig kanske med mindre sömn när man blir småbarnsförälder, som förresten nästan verkar ett begrepp inom sömnsvårighetsvärlden :), och man gör ju det som behövs. Och faktiskt måste jag ge mig en liten klapp på axeln, och en på Ms också, för M har jobbat tre nätter just dessa nätter då W varit (är) sjuk. Men vi har orkat riktigt bra ändå. I helgen kommer vi säkert vara som två disktrasor på tork men so be it. Vi kan torka tillsammans alla tre och återhämta oss från den första tuffa baby/barn-sjukan som baby, mor och far :D (den sista meningen gjorde inte much sense, men jag hade faktiskt en tanke bakom, använd fantasin:D) För jag hoppas verkligen att W nu skall vara på bättringsvägen!

W 7 mån...

... har rullat sig några varv och ligger nu under soffbordet. Ingen sällsynt syn. Kvick och livlig är han :) Några cm har han dragit sig framåt och skuffat sig bakåt, annars går det mest sidledes mha rullning från mage till rygg och rygg till mage. Runt och runt. Maten smakar oftast bra men "klimpar" är av ondo, födan ska helst vara slät och fin. Nätterna har generellt gått bättre på sistone även om det är rätt så hackigt ibland. Tänderna är fortfarande två till antalet men det lär vara fler på väg. Han har lätt till skratt och är oftast en glader, men temperament har han och vet vad han vill. Det värsta som finns alltime är påklädning av ytterkläder, då är det (nån form av) gråt från början till slut. Nu har han rullat vidare och är snart under bänken med blommor på. Dags att ingripa. Grattis guldklimpen!:)

That's up

M har tre lediga dar varav idag den första. Tar d lugnt. Njuter av att inte ha så mycket planerat. Imorgon skall vi besöka en gruppfamiljedagvård bara för att se hur stället ser ut, och på fredag får vi troligen besök, men annars är schemat löst, najs.

W har sovit bättre i tre nätter nu. Igår kändes det också lite lättare för denna morssa, att W sover i eget rum alltså. Kunde somna snabbare och lugnare. Skönt. Dessutom har W sovit riktigt bra dagsvilor på sistone. Visst varierar d men de flesta har varit bra. I förmiddags sov han över 2 timmar ute och vakna till bara en gång. Nu är han på sin andra dagsvila där ute, instoppad och skyddad från snöovädret... Alltså nog är det lite kul alltså att så mycket med en baby kretsar kring hur hen sover :) Åtminstone när d gäller vår baby. Sover han dåligt så är dagarna krångligare, så enkelt är det.

Good Night

Det var d faktiskt. William somnade i stort sett både själv och lugnt vid halv nie i eget rum. Två gånger var vi inne med nappen. Sen vakna han till vid halv 1 och vid 3. Båda gångerna hade han lite ljud för sig i ett par minuter varefter han somnade om av sig själv(!). Toppen må jag säga. Det är just där det gått fel vanligen. Vi har antingen gett nappen för tidigt eller haft nåt ljud för oss så han vaknat till för mycket och sen ej kunnat somna om. Eller så int, vad vet vi egentligen, men bra gick det iallafall. Vid halv fem vakna han sen och ville äta, vilket han fick. Efter detta somnade han om direkt. Och sov till halv sju, då tog han morgon. Så detta var en riktigt bra natt för oss! Nu kan vi ju inte ännu veta om detta var pga att han var i eget rum eller vad det berodde på, men vi försöker nåra nätter till såhär.

Testing testing

Nervös. Lite spänd. Haikea fiilis. Inatt skall vi pröva på att W sover i eget rum. Förra natten var av den sämre sorten. Han sov gott till 12 ungefär men sen var det rambambula till 3. Sen sov han i två timmar och från 5 var det go igen. Och halv sju gav vi opp och steg upp.

Vissa nätter nu som då är bättre men merparten är ganska svajiga. Oftast sover han bra från kvällen men sen blir det oroliga perioder under natten. Har förstås provat olika saker, men ännu inte detta. Att han är i sitt eget rum alltså. Så nu skall vi ge det en chans då. Jag är ärligt sagt dock ej redo. Men på 2-3 timmars nätter klarar man sig nog inte heller, så för allas bästa skall vi försöka. Grejen är ju den att jag vaknar till alla småljud också. För att inte tala om dom stora då :)

Få se hur der går. Rapport utlovas.

Gemytliga dar

Onsdag: födelsedag, mycket blommor (inkl surprise blomleverans från grannen), besök hos trevlig vän med gullig son, god middag på tumis på stan med guuben, tårta med Ws faddrar, hemmamys på kvällen, många trevliga födishälsningar, i present skor, presentkort på kläder och massage samt örhängen

Torsdag: skön hemmadag, promenader etc

Fredag: gym, fick en påse kläder av syrran (jej!), generellt lugn dag hemma med fina dagsvilor av William (den första 2,5h ute!), promenader och sånt, UMK och gladiatorerna (haha) på kvällskanten

Lördag: igen fina dagsvilor av W utomhus, mycket trevligt besök av lillabror och av storabror med familj, därbland Ws bedårande lilla kusin (bara 5 veckor yngre än W), kvällsmys med Putous, bastu och film...

Söndag: ser framemot att få föräldrarna på besök, och fotis på kvällen

När jag skrev detta började jag funtsa vart min tid egentligen gått de senaste dagarna... Sen kom jag på att jag ju stått och kokat blomkål, broccoli, morot, batat, majs och kyckling och fryst in mat åt W, vilket ätit rätt så mycket tid, samt tvättat och strykit så det rykt om det. Förvånansvärt myki tid går åt till vardagsysslor får man inse. Men d om det. Måste säga att nog har man det bra. Så om nån undrar så är det så införbenat ljuvligt med föräldraledighet. Även om man kunde vara lite piggare ibland. Men d kommer kaupan päälle som man pa säj :)

Jag är 28 år gammal

Om nån nu undrar. Tänkt jag sku passa på att svara nu så länge jag får. För typ 00.40 inatt blir jag 29. Kul så! Har egentligen mentalt redan förberett mig på 30, men gärna tar jag 29 här emellan. Har gått omkring idag och känt mig riktigt 28. Gillar siffrorna 2 och 8. Får vänja mig med 2 och 9 nu då. Helt okej siffror trots att jag föredrar jämna tal.

Fick ett stort fång rosor av guuben :)

Som natt och dag, eller förmiddag och eftermiddag

Imorse när jag vaknade var jag irriterad, utan att veta orsaken. Enoying. Vet man vad man det är som irriterar är det enklare att få väck känslan. Gubben är ledig idag så efter morgonrutinerna for jag till stan för lite shopping, nog planerad sådan, ej för att bedöva irritationen... :) Fann nya stövletter och nya byxor - älsklingens födelsedagspresent till mig :) När jag kom hem var jag fortfarande irriterad, utan att veta varför. Så då for vi alla ut på en timmes promenad denna fina vinterdag. Och efter typ 15 minuter var irritationen som bortblåst. Det vänder snabbt ibland. Var kanske bara i behov av en ordentlig dos frisk luft efter en sämre natt. Btw så har vi haft bättre nätter denhär senaste veckan, så jag hoppas det var bara en tillfällig svacka förra natten :)

Nu är W på sin sist dagsvila och jag vilar lite på soffan under min varma filt.

Ha en skön kväll!

Koftan

...som Ws mommo stickat till honom. Precis i mammas smak!:)

My day

Imorse kom min mor till Vasa för att spendera tid med sitt barnbarn. Vanligtvis när hon kommer brukar vi tillbringa tiden här hemma, gå ut och gå eller göra nåt annat tillsammans, men idag for jag på lite egna grejer och morssan skötte William. Jag började dan med att gymma med M på hans gym. Grymt kul. Han gav mig tips angående styrketräningen, korrigerade mina övningar litegrann och tränade givetvis själv oxå. Sen stack han till jobbet och jag hem.

Efter goda lunchen, ala moder, begav jag mig till stan på jakt efter nya dojor. Provade skor i nästintill alla skobutiker i stan, utan resultat. Den som söker finner inte alltid. Kom hem med vitaminer och en ansiktskräm. Bra så.

När jag kom hem var även lillabroder på besök och vi käkade amazing paj, igen ala moder. Sen blev det promenad med hunden med en god vän på tråden. Riktigt trevligt.

Nu har W somnat... som förresten fick en varm, skön och snygg stickad kofta av morssan, igen ala henne :) Liite gammaldags stuk på tröjan, mycket mysig. Jag fick vackra tulpaner.

En vardag

Idag har jag och William haft en helt vanlig vardag. M i kvällsskift, och städning på agendan för mig. Vagnpromenad med hunden, matlagning, klädtvätt, städning som sagt, och de vanliga dagsrutinerna. Nu pendlar ögonen mellan Voice of Finland på tv:n och på iPadden som fastnat i mina händer, typ. Googlar "basgarderob" för jag känner det vore dags att uppdatera basplaggen och inventera lite i skrubben... Så sådant. Skor har jag önskat mig i födelsedagspresent av M, vilket han lovat jag ska få. Men det finns ju inga skor i butikerna just nu, eller på nätet för den delen. Antingen är det bara små eller stora storlekar av rea-skor kvar, eller så pumps och för våriga skor. Jag är tidsmässigt fel ute. Vill ha nya stövlar eller nilkkurit. Stora problem...hehe. Halv tie kommer guuben hem så då får jag lite sällskap i mitt fredagsmys. Ha en skön helg!

Check!

Söndagens fotisträning var som en inventarie av vilka muskler jag använder när jag utövar sporten ifråga. Eller rättare sagt, träningsvärken (som jag fortfarande känner av, fyra dar senare) är som en checklista över de muskler som jobbar när jag spelar fotis. Jag kan bocka av nedre ryggen, magen, sneda magmuskler, baken, låren (framsida och baksida), vaderna, fram på smalbenen, och t.om. på foten och tårna (!)... De sistnämnda kan ha blivit sjuka av de aningen för små skorna, men vad vet jag, nog har man väl muskler där också... :)

Ganska bra träning för hela kroppen med andra ord. Axlarna, övre ryggen och armarna använder man ju mera sällan dock. Vilket är synd, för dessa borde jag verkligen träna. Och ja, det gör jag ju, ibland. Som idag t.ex. då jag ska till gymmet. Det ska bli skoj!

Have a nice one!

Onni löytyy arjesta

Så står det på MLL:s broschyrer som man får från barnrådgivningen. Jag älskar den meningen. Det är ju precis så det är. Alla de små sakerna vi gör tillsammans (W och jag eller alla tre när M är hemma) under dagens lopp är glädjefyllda inslag och händelser i vardagen. Ögonblick som stavas lycka. Miner, läten, doften, känslor som sätter sig i hjärnan och som jag känner och ser framför mig när jag går och lägger mig på kvällen. Det behövs så lite. Och det är harmoni för mig. Att kunna njuta i det som är, i nuet, utan att behöva längta till nåt annat eller att alltid ha nåt att se framemot. Livet är nu. Och det är så härligt så jag spricker.

Gäsp

Ytterligare en natt med 3,5h sömn. W sov "sådär" nån timme från kvällen men vakna halv 11 och sov oroligt (vaknade var 10e min typ) fram till 3-tiden. Sen åt han och sen sov han lugnt till 7. Jag har på känn att han är väldigt känslig för störningar i dygnsrytmen. I måndags hade vi mamma-barn träff här hos oss och hans andra dagsvila blev dubbelt kortare än vanligt. Igår hade vi rådgivningsbesök på opasslig tid så att hans första dagsvila rubbades ordentligt. Dessutom var vi för första gången tillsammans, W, M och jag, på lunch på stan, vilket rubbade den andra sömnen litegrann. I helgen var nätterna nämligen bättre, och då hade vi lugna dar. Talade med the Hälsovårdare idag som också trodde detta kunde vara orsaken. Nu har vi inget speciellt program på en vecka så nu ska vi satsa på lugna dar med vanlig rytm.

W har just somnat ute i vagnen och snart skall jag bege mig ut på vagnpromenad för att få en dos frisk luft.

Ha en fin dag!

Oh my

vilken träningsvärk!! Bra om jag kommer fot om fot :D

Ha en bra dag!

Kul dag!

Hade några mammor med deras bebisar över på kaffe idag, och det var så kul! Nu var det en bra stund sen vi senast sågs så det fanns mycket att språka om. Gillar mammagruppen massor, väldigt trevliga typer.

Kroppen är sjuk idag. Men inte sjukt sjuk som jag trodde. Men det kanske kommer imorgon. Idag är träningsvärken på en hanterlig nivå, nästan lite skön, sådar så man vet man tagit i.

Nu ligger jag raklång på the sofa och W sussar en stund. Jag. Är. Trött. Dock var det en bättre natt nu, hoppas på en liknande inatt.

Nu skall jag avsluta detta jaadijaa inlägg och vila ögonen en minut eller fem.

Jovars

Skulle ju, som inlägget tidigare så fint lovade, ta det lugnt på fotisträningen... Hmm. Something happened, don't know what. Jag kom dit, det var magiskt kul, och jag körde på. Visst långsammare och betydligt mer flåsande än förr, men körde på iallafall. Mittiallt hade det gått 1,5h och jag var lila i fejset. "Shit - jag skulle ju inte ta ut mig. Vad hände?" Det var bara så förbaskat kul helt enkelt så det gick lite av sig själv:) Imorgon kommer jag att vara sjukt sjuk i kroppen. Skall vara värd för en mamma-barn träff imorgon, hoppas mina ben åtm är i sånt skick så jag kan gå av och an och bjuda kaffe samt lite upp och ner för att leka med W och de andra bebisarna på golvet.

Tajmningen med W gick super idag så det var inga problem att träna mellan amningarna. Känns som att vi överlag kan vara en bra rytm på spåren med tanke på gårdagen och idag, men mer om det nån annan gång.

So long!

It's time

1 år och 3 mån senare, med tre timmar sömn i bagaget: första fotisträningen! Call me stupid because I am. Men jag ska ta det lugnt. Träna lite och sällskapa mycket. Dessutom tror jag bestämt mina fötter blivit större under graviditeten och förblivit så, för innefotisskorna känns supersmå. Mina kära röda.

Låg växel

Idag har jag och W haft en lugn och avkopplande dag. Pysslat på med de vanliga rutinerna, och tagit det lugnare än vanligt. Vilat, lekt, gosat och sånt. Sen kom Ws faddrar hit på sena eftermiddan och tog hunden och W på vagnpromenad så jag fick "sova" en stund. Det är inte lätt att sova på beställning men jag fick vila ögonen iallafall. Sen hängde de här en stund och jag fick ta en lång, värmande dusch. Efter att de for hem så badade W, fick sin kvällsbit och kopplade av i famnen inför natten. Sen blev det sovdags för killen och lite Putous för mig. Nu ser jag med ett öga på Falling Down från Sub, och delar filten med Morris. Snart kommer M hem.

Imorgon blir det fotisträning! Första på duktigt över ett år. Dvs om orken och Ws rytm tillåter då. Ska bli fruktansvärt kul! Om inte imorgon, så kanske nästa söndag. Vi får se hur det blir.

Godnatt

Trötter...

minsann. I förrgår och igår (och ännu idag känns det som) har jag varit supertrött. En lång tid med sämre sömn har gett lite fysiska uttryck de senaste dagarna, som svindel, svaghet etc. Ja, helt enkelt en matt känsla fysiskt. Så nu inatt gjorde vi så att jag sov på soffan och M kom och hämtade mig endast vid amning. Gjorde säkert gott, men det behövs nog några bättre nätter till för att få denna gumma pigg. Men det är en konstig känsla detta. För psykiskt känner jag mig inte trött el matt el nåt sånt - men fyskiskt skriker kroppen efter sömn. Så so be it. Nu ska här vilas. Vilar även då W vilar om dagarna. Hinner aldrig riktigt somna ordentligt på dagarna men tvingar mig iaf att ligga ner och vila. Just nu behövs faktiskt inte så mycket tvång utan jag dimper ner så fort det finns möjlighet till det :)

Jag ska tydligen bli riktigt trött innan jag fattar att vila om dagarna också. Jag har ju nog vetat att nätterna ej varit optimala, men har kört på som vanligt ändå om dagarna. Varför? Jo men dagarna är ju så kul! Gillar att hålla på med olika saker, och då har "vila" fått komma sen. Men d e ju bra kroppen säger till, och nu sa den till. Så tips till dig som sover dåligt om nätterna: vila på dagen! Haha. Nog är man ju bra dum ibland... :)

Na liiti sömnbrist

... men annars flyter det på här! Njuter av de sista två månaderna av min föräldraledighet. I mitten av mars lämnar M hem med W. Han är hemma ett halvt år, sen blir jag hem igen okt-dec. Och vid årsskiftet skulle det då bli dagsiplats el liknande. Men det är länge till det. Just nu tar jag in varje dag, smakar på den, omfamnar den, och helt enkelt njuter av att få ha tid från morgon till kväll (och natt) med vår lille son.

Nätterna kunde dock vara lite bättre. En längre tid av mindre sömn än vad som är optimalt känns av. Men det varierar ju. Och jag tror det blir bättre hela tiden. Nåt som är tämligen tydligt är att det är nåt i munnen som irriterar honom, tänderna då. Dagtid biter han febrilt i det mesta han får tag på. Och efter att ha somnat in till natten vaknar han flera gånger och är ledsen. Så kan det vara för dom små. Det som jag som vuxen dock önskar jag hade förmåga till är att själv få tag på sömnen om kvällarna. Trots att jag är trött kan jag ligga och vrida på mig en braaa stund. Oh well. Nyckeln är väl att ta det lugnt om dagarna. Hittar jag den nyckeln så plir det nog pra :)

Snart kommer M från kvällsskiftet och snart blir det natten för mig.

So long!

Grattis William

... som idag blir ett helt halvt år! :) 6 månader... tänk! Att det kan gå fort alltså... Från det lilla knytet vi fick i våra armar, till den nyfikna, glada och spralliga bebis som är kvick som få.

Han har så lätt till både leenden och skratt, William vår. Tittar sig oftast intresserat och undrande omkring, "språkar" ivrigt och gillar att testa nya ljud, är snabb i rörelserna och svänger sig numera från rygg till mage i ett huj (till båda sidor), gillar att bita på det mesta och att ta tag i mammas kalufs är en höjdare... Bada är fortfarande skoj, likaså att busa med pappa, och att följa med hundens rörelser blir mer och mer intressant.

Två tänder har han också fått. Ja, tänderna ja... de har stört och stör W rätt så ofta, och speciellt på kvällarna och nätterna när han lugnar ner sig och skall sova. Kvällarna och nätterna har annars också varit lite oroliga de senaste två månaderna ungefär. En orsak var öroninflammationen, tänderna har säkert gjort sitt (och gör), den fasta födan kan ju också ställa till det, och sen kanske det varit något med rytmen eller nåt. Nu har vi ändrat dagsrytmen lite grann på så vis att dagsvilorna har blivit kortare (fortfarande 3 st) och det verkar ha hjälpt lite grann iallafall. Dagsvilorna går å andra sidan riktigt bra nuförtiden.

Utöver kvälls- och nattbekymren är han oftast nöjd och glad. Tycker om att ligga på mattan och leka, vissa dagar längre stunder och andra dagar kortare. Variation är ändå oftast av godo och i famnen trivs han bäst. Och det har mor och far inget emot. Och något vi är riktigt glada över är att han äter bra! Grönsakspuré till lunch, fruktpuré till mellanmål, och gröt på kvällen. Så långt har vi kommit hittills. Han har mycket bra aptit så snart blir det väl att föra in protein och kanske ett mål till. Men det får vänta lite... Hoppas iaf att hans goda aptit håller i sig framåt!

W har också haft lite besök såhär kring hans halvårsdag. Bl.a. fick han och vi ett stooort fång rosor, vilka han mer än gärna skulle ha velat ta i. Nu har prinsen just somnat för natten, riktigt trött efter dagens aktiviteter. Stumpen vår :)

4 days off

Kring nyår hade gubben fyra dagar ledigt i ett kör, och det har han även denna helg! Lovely. Inleder morgondagen med ett gympass. Sen blir det besök av Ws fammo och faffa. På lö kommer kanske Ws moffa förbi (då Ws mommo och moster är på shoppingresa:)) och då blir William ett halvt år! :):) På sö blir det fadderbarnets födelsedagskalas, och må är ännu helt öppen. Ser framemot helgen.

Ha ett skönt veckoslut!

Tankar 1.1.2013

Nyårsdagen. Vad härligt med ett nytt år. Fräscht, spännande, förväntansfullt, ja, nytt... Dock var jag inte på nåt sätt "led" på 2012 inte, det var ett mycket speciellt år. Det största för oss hände förra året, vi fick ett barn. En underbar skapelse, ändlös kärlek... Året var annars också händelserikt, och känslosamt på många sätt. Tacksamheten är stor över året som var, även om det också hade sina skråmor och bl.a. gav upphov till en ny sorts saknad...
Tacksamheten är också stor över att vi får välkomna ett nytt år. Jag ser framemot detta år. Framförallt ser jag framemot att få se William växa och utvecklas. Jag njuter av vårt familjeliv och vill ha det just så här. Är lycklig. Vissa saker med det nya året gör mig också lite nervös/spänd.. Hur kommer det att bli att återvända till jobbet? Hur kommer det att kännas att vara så många timmar från W varje vardag? Visst känns det lugnt och tryggt eftersom M är hemma med W. Men ändå... Är ju van att få vara med W dygnet runt, i princip. Det blir nytt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid....
Få se vad året för med sig. Min tilltro är stor. Tittar på det röda skenet i fönstret. Tro, hopp och kärlek.
Ett lyckligt påbörjat år tillönskas eder!!