Fredag

Då var det veckans magiska dag igen, fredag. Det är nåt speciellt med veckans sista vardag, det tror jag de flesta är överens om. Och tänk, för de flesta är fredag inte ens en ledig dag, utan en arbetsdag. Ändå är den för många nästintill den bästa dan på veckan. Fredagsbastu, fredagsmys, lugn och ro, familjen/vänner, nåt gott att äta, mindre måsten, hela helgen har man framför sig... Även de som skiftar och kanske jobbar på veckoslutet verkar uppskatta fredagen och joinar resten av samhället i fredagsmyset. Kanske inte med riktigt likadan sinnesstämning, men ändå.

Lördan är ju också skön, förstås. Men den har redan lite mera krav på sig, kan jag tycka. En hel ledig dag. Jag/vi borde utföra detdär och detdär som jag/vi ej hunnit med, men ändå borde vi hinna njuta av den lediga dan och göra nåt tillsammans. Kanske vi borde bjuda in eller bli bortbjudna, eller åtminstone göra en semi gourmetmiddag om inte fullvärdig. Är det här rättvisan föds mellan skiftare och de som jobbar må-fre? Båda grupperna får njuta av fredagen, men må-fre:arna lite mer. Å andra sidan är må-fre:arna lediga på lördagen med en stor del andra, och känner att de borde göra nåt lördags-aktigt samtidigt som huset borde storstädas, medan de som är lediga ibland mitt i veckan och ibland i helgen, kan mera fritt rå över sin lediga tid. Nä, så är det nog inte säkert... Det finns ju så många andra för och nackdelar med "vanligt" jobb och skiftesjobb (egen tid, familjetid, tandläkarbesök, planering, hobbyn, social tid) så en rättviseställning i denna fråga är helt onödigt att försöka finna. Man jobbar med det man jobbar (förhoppningsvis med det man vill jobba) på de jobbtider jobbet existerar.

Orsaken till att jag började skriva detta var egentligen inte alls denna jämförelse, den hamnade jag in på sådär i misstag. Tog en felsväng där mitt i texten. Egentligen skulle jag bara skriva om fredagen som en speciell dag i veckan, som enligt mig är skönast då jag får spendera den med mina allra närmaste. Och därför ville jag sända en tanke till alla ofrivilligt ensamma som gärna skulle ha någon att spendera sin fredagskväll (och alla andra dagar och kvällar) med. När man lever i ett sammanhang, i en egen familj/eget parförhållande, tror jag man alltför ofta tar det sammanhanget för givet. Trots att vi vårdar vårt sammanhang glömmer vi ibland bort hur skört det kan vara, och hur lyckligt lottade vi är. Och alltför sällan tror jag vi sänder en tanke, eller helst vår tid, till de ensamma. Detta famförallt som påminnelse till mig själv, ej menat som pekfinger, utan behövde endast få ut vad som snurrade i mitt huvud. Det känns samtidigt som en utmaning att hjälpa de som är ensamma, så inåtvänd och överförsiktig som man(jag) är ibland. Man borde kanske bara fråga: fåår jag koma på en kaffi?

Update

William mår bättre med en riktigt bra och lugn natt bakom sig. Så skönt!

Själv har jag luftvägsinflammation, antibiotikakur, hostattacker som aldrig tycks ta slut, och förkylningen som bara fortsätter. Inflammationen och hostan är värst. Har vakat precis hela natten, inte sovit eller vilat en endaste minut, så nu är det nog sparlåga som gäller. Plus alla dåliga nätter innan det därtill.

Mor- och farföräldrarna är vårt "turva ja tuki" för tillfället. De har fin hand om William så jag kan vila. För nu finns det inget val. Nu är det måsta vila.

Vi kom till Karleby i lördags om kvällen pga renoveringen av vårt badrum som startade i måndags. M måste ju bo där i röran eftersom han jobbar men för mig och W var det förstås omöjligt att stanna kvar. Han kom dock ett varv igår norrut bara över dagen innan sitt nattskift, vilket kändes så skönt.

Nu tillbaka till ångor och varm dryck.

Det finaste porslinet

William fick idag en egen tallrik och en mugg av sin mormor. Mycket fina med gulliga bilder av Mauri Kunnas. Kommer till användning nu när han börjat med smakportioner av fast föda. Nu är han inne på sin femte dag med batatpure', och det verkar funka bra.

Tuffa dar

William har öroninflammation. Vi var idag hos läkaren på dejouren i Karleby, och hon såg direkt att flunssan hade gått till båda öronen. Så nu skall lillgrabben äta antibiotika i en vecka. Och därmed hittades en förklarning till de tre senaste nätterna som varit rätt omöjliga. Sen torsdag har vi nattat W 3-4,5h per kväll. Vi trodde att det kanske var för att vi börjat med smakportioner av fast föda, eller att vi bytt till oljebaserade D-vitamindroppor, eller att det är flunssa han fått... Och tydligen var det sista rätt. Igårkväll började vi på allvar misstänka öronen då han var så väldigt orolig halva natten. Jag önskar vi hade fattat det tidigare så skulle vi ha kommit igång med medicineringen ännu tidigare. Hoppas den iaf nu kommer hjälpa snabbt så W slipper inflammationen så fort som möjligt. Tack och lov verkar han inte ha haft ont hela tiden för han har varit nöjd om dagarna.

Har själv också varit, och fortfarande är, riktigt riktigt förkyld. Stegring i flera dar, grymt sjuk hals o värk i kroppen, samt hemsk hosta. Har de senaste nätterna sovit väldigt dåligt pga Ws öron och min hosta och förkylning. Har känt mig riktigt slut. Och gör det nog fortfarande. Riktigt "naaleis ååv raden" som man pa säj. Oh well, bara W börjar må bättre o de egna krafterna börjar återvända så pliir d nog pra.

Hoppas ni slipper denna arma influensa!

Sjuk och Potatis

Har fått influensa, bläh. Igår stegring och sjuk hals, idag ingen feber men värk i kroppen, sjuk hals, hosta o allmänt slut. Det är ju småsaker MEN- lillgrabben hade också lite stegring igår vilket fick denna färska morssa att bli sjukt orolig. Gav en suppositor åt lillen vilket sänkte tempen, och efter det har han inte visat några symptom på influensa, tack och lov. Undrar vad det var, han har ej haft stegring förut...

Igår testade vi fast föda för första gången åt W. Rådgivingsläkaren tyckte vi skulle börja på, trots att han var inom det normla gällande relationen vikt och längd. Dock på smalare sidan, vilket han varit sen början... Men nåja, vi börjar på lite smått. Gav lite potatis igår efter lunchamningen och även idag. Vilan efter detta var både igår och idag ovanligt orolig, undrar om det bara är magen som är lite ovan (trots minimal mängd) eller om potatis är olämpligt... Om nån har nån erfarenhet så tas det varmt emot!

Nu sover han igen lugnt och skönt. Ska passa på att joina honom i drömmarnas land en stund, ich bin so trött...

Smått och gott

De senaste dagarna har jag/vi bl.a. pysslat med följande:

- Handlat nästan alla julklappar (!). Urtidigt för att vara jag. OCH paketerat dem.
- Kört ett bodycombat pass som fick mig att inse hur stor skillnad det är mellan min kondition, och framförallt muskelkondition, nu och innan graviditeten
- Babysimmat
- Ätit en stadig lördagsfrukost efter babysimmet..Slurp!

- Haft Ws faddrar på snabbvisit
- Chillat hela lördan i myskläder och tagit en dagsvila samtidigt som W (sååå länge sen)
- Promenerat som vanligt
- Julbakat småbröd, drömtårtor och minipajer
- Varit på julöppning, William, syster och jag.

- Varit på mammabarn-träff
- Ställt fram den första mysbelysningen inför advent

 

 

Med mera... Kan ju inte annat säga än ... vilka sköna dagar det varit! Det är så förbaskat (sorry för kraftuttrycket) härligt att få vara hemma med William, och i dessa stundande jultider dessutom. Mäktigt. Nåt som är lite mindre heja heja är att jag fick sjuk hals igår kväll, and it´s still here. Jag som skulle besöka ett dagis med Linda och hennes Liam idag, och hosta (tänk engelska, inte det som man gör med hals/mun/lungor) en mammabarn-träff imorgon.. Det går ju inte för sig med tanke på smittorisken. Hoppas dock att det bara varit nåt smått i halsen och att det försvinner typ innan lunch eller nåt..heh. Några andra symptom har jag nämligen ej så kanske det bara är en spindel som fastnat i halsen, eller nåt.

 

Ha en bra dag!  

Han sussar så sött

... här bredvid. Det gulligaste och mest ljuvliga mina öron hört, mina ögon beskådat och mitt hjärta känt. Aldrig kunde jag föreställa mig hur man känner för sitt barn. Jag, för mitt barn. En kärlek, så obeskrivligt stor. En ny sorts kärlek. Och en tacksamhet, så innerlig, och ett hopp så starkt. Jag, för mitt barn.

Överraskad!

William somna i egen säng ikväll, efter att vi gett nappen EN gång! Amazing! Lade honom i säng vid 8 och han låg tämligen tyst en bra stund med kaninen sin. Efter ca 15 min började han "knara" och blev så småningom lite mera ljudlig, då gick jag in och gav nappen. Efter att han fått nappen låg han lugn och tyst med kaninen mot kinden i 10,15 minuter och somnade sedan. Verkligt lugn och avslappnad hittade han sömnen lättare än nånsin tidigare, hittills. Och det var lämpligt, för jag och M hade hyrt film och det är länge sen sist kan jag lova. Så det blev en mycket skön kväll hos oss ikväll.

Musse Pigg, Bamse, Emil och resten

Jag borde fräscha upp mina kunskaper om karaktärer i barnlitteratur, -filmer och -serier. Jag kommer på hur en viss typ ser ut, eller namnet på en viss figur, efter lite till mycket betänketid, men det är rostigt. Det finns liksom inte lika top of mind som när man var liten. Idag hade jag och W en kär barndomsvän på besök, och W fick en urgullig pyjamas av henne. Och jag tog emot pyjamasen, tyckte den var hur söt om helst, och brast ut i ett "Bamse"! Sen fattade jag ganska snabbt att typen på pyjamasen inte var Bamse, utan nån av hans vänner...men vänta nu vad hette denne... Och kompisen upplyste mig om att det var Lilla Skutt på byxbenet. Ärligt talat så hade jag fått googla fram namnet på filuren. Det kändes hur klart som helst när hon sa det, men skulle hon inte sagt skulle jag antagligen fortfarande klura på namnet, om jag inte genvägat via Google förstås...
Så kan det gå. W har börjat tycka om att greppa tag i böcker och titta på färggranna bilder så nu ska det börja läsas flitigt, för allas bästa :)

Hemma igen

Efter några dar i Karleby är vi nu tillbaka i Vasa. Det var en riktigt skön vistelse. Mycket slappa. Mycket prata. Mycket träffa familj. Långpromenader. God mat. MYCKET tårta.

Som jag tidigare berättat trivs W inte så bra i bilen i sin "bilstol". Han är inte den typen av bebis som somnar så fort man startar bilen. Idag när vi körde från Karleby, morssan, lillkillen och jag, blev han hysterisk i ett skede. Och det var hemskt. Till en början när vi startade var han lugn och kikade omkring, sen efter typ 20km blev han lite ledsen varefter han somnade ganska lätt. Han vaknade igen ca 40 km norr om Vasa och var till en början helt lugn, men blev sen bara såå ledsen för att sen brista ut i hysterisk gråt. Vi stannade bilen på en busshållsplats så han fick äta en slurk, nånstans nära Botniahallen. Han var tämligen nöjd under pausen men blev fruktansvärt ledsen igen när han spändes fast i sin turvakaukalo, och ledsen var han den sista biten hem. Sen så fort han kom ur bilen blev han glad och nöjd igen, I don´t get it. Stackars liten. Man kan ju inte undvika att åka bil helt och hållet, det går ju liksom inte. Hmm...

Oh well, dagen har annars inte heller varit av den mest strålande och ljuva sorten. Han har varit ganska så gnällig och helt enkelt inte sig själv. Jag tror han kämpar med magen som igen inte funkat på några dagar, så nu ikväll fick han lite maltextrakt för första gången. Jag hoppas verkligen det ska hjälpa så han får lite lättare att vara. Det är som knivar, saxar och nålar i hjärtat att se honom må sämre. Det är ju bara så.

Något som dock känns finemang är att det verkar som om han redan somnat för natten, i sin egen säng, ganska långt på egen hand, och tämligen lugnt. Me like. :)

En far så rar

Ms första farsdag. Jag ville skriva nåt om detta, eftersom jag förstås känner så mycket inför detta faktum. Men jag hittar inte ord just nu värdiga att beskriva något så värdefullt, kärleksfullt, betydelsefullt...
Jag behöver egentligen bara titta. På W. På M. Och så vet jag, så ser jag, så ser de, så vet de, så vet vi.
Gratulerar på farsdagen.

T.a.c.k

Nybastad. Nötstek och grönsaksgratäng, samt tiramisu, i magen. Fått kaffa och doppa. Skrattat och träffat familj, både större och mindre typer. Nattning av sötisen på g. Och en trevlig morgondag att se framemot. Det är gott att leva. Ibland så orättvist gott.
Tack.

I ett nötskal

Veckan har gått i ett huj, och nu är det helg. Som jag skrev i det förra inlägget hade vi en massa smågrejer på agendan i början av veckan, som fyllde de dagarna nästan till max. Annars så har vi
- Planerat julklappar
- Promenerat med vagn och hund, och det börjar gå bättre och bättre!
- Skrivit nytt gymavtal, bytt gym. Jej!
- Kört ett gympass
- Talat massor i telefon
- Haft en liten kämpigare dag då W inte riktigt fick sovit
- Bakat farsdagskaka o firat M redan idag (vi åker till Kokkola imorrn för att fira Ws farfar och morfar)
- Tagit 4 mån foto (hemmafoto givetvis:))
- Haft besök av en glad mamma till en glad liten tjej på 10 mån. Roligt att se större bebisar och tänka "Wow snart gör W sådär o sådär"
- Sparkat min nästminsta tå i en byrå så den är röd och svullen
- Beställt frissa-tid, äntligen!
- med mera...

Imorgon babysim, sen på födelsedagskaffe och sen spenderar vi återstoden av helgen hos Ws far- och morföräldrar.

Ha ett skönt veckoslut!

Sådant

Varit två ganska fullspäckade dar med bakning, storkok, presentshopping, handlas, träning, städning m.m., utöver babyn, hunden, "plockning", promenader, klädtvättning och annat sånt som hör var dag till. Igårkväll var det således en mycket trött kvinna på 28 vintrar, elr hur man bruk säg, som somna innan tie. Idag har det varit lite lugnare men ändå är jag redan under täcket, nöjt trött, typ.

Igår när jag höll på med sju saker samtidigt gick det såsom bilden nedan illustrerar. Som tur gick det bättre med den andra plåten så jag hade nåt gott att trösta mig med.

Babysim vol.4

Imorse var det igen dags för bebisplask på Tropiclandia, och temat för dagen var att prova dyka för första gången. Jag höll i W under hans mage och i armarna, så att han låg på mage strax under vattenytan. M "kannade" vatten över ryggen, upp mot nacken och när han  närmade sig bakhuvet sa vi "Nu dyker vi" och då förde jag W med huvudet och hela kroppen under vattnet en riktigt kort bit, samtidigt som jag själv tog ett steg bakåt. Han åkte ner under vattnet och snabbt upp i famnen igen, vilket följdes av glada miner och en massa komplimanger från föräldrarna om hur bra det gick :) Och bra gick det! Han blinkade hastigt med ögonen och grimaserade lite, men visade inget misstycke, han hostade inte ens. Efter ett par gemensamma sånger i gruppen var det dags för ett nytt dyk, som även det gick galant. Mycket roligt, säger en lättad morssa. =)

Hej November

Inte en höjdarmånad enl mig, vanligtvis, men detta år känns det bra att välkomna november. Ser framemot hemmamys med W, M o Morris, att smått påbörja julförberedelserna, att möta advent i lugn och ro, våra mamma-baby träffar, samt att träffa vänner o familj.

Just nu är vi hela lilla familjen i Karleby. Igår var vi hos Ms föräldrar, och jag passade på att gå på ett gympass med morssan min så länge Ws fammo, faffa o pappa skötte honom. Idag e vi hos mina föräldrar, och imorgon kör vi tillbaka till Vasa nångång mitt på dan.

Det är/har varit skönt att vara här en stund, och det blir inte länge till nästa gång. Få se hur bilresan tillbaka går med W dock. När vi körde hit somnade han först kring Jeppis! Alltså var vaken o kikade omkring i typ nästan 100km... Men ledsen var han ej, tydligen bara inte så trött. Jag trodde alla bebisar sov gott i bilen :)

Trevligt veckoslut!