Nu blev det natten

Här är vi redan redo för natten. W har nyss somnat, M har inlett sitt nattskift och jag tänkte försöka mig på att lägga mig urtidigt. Dvs nu. De senaste nätterna har int varit så bra här så tröttheten börjar kännas av.

Imorgon åker vi till Karleby för att spendera en dag hos mina föräldrar, och en hos Ms föräldrar. Och samtidigt ta med oss Morris doggen hem efter hans "höstlov" i Kokkola. Ska bli riktigt härligt att få åka "hem" en sväng!

Ha en fortsatt bra vecka!

Acceptera Mera

Ett ord som jag borde ha skrivet på en lapp och klistrat på kylskåpsdörren mellan varven är "Acceptera". I vardagen går jag ganska ofta upp i allt det som rullar på och tar gärna in ett par bollar till i rullningen. Jag tänker allt som oftast "borde, borde, borde", och kan bli snäppet surare om det inte blir som jag tycker att det borde. Jag har blivit bättre på detta, om man ser över en längre tidsperiod, men det finns ännu utrymme för förbättring.

Jag tror man skulle må bättre av att acceptera mera, och kontrollera/styra mindre. Och se det positiva i saker och ting, även i mindre "missöden" (ni kommer förstå citat-tecknen snart). Typ om fisken man skulle tillaga började smaka surströmming, om babyn har en lite sämre dag, om magpartiet är lite mjukt och dallrigt, om rynkorna kring ögonen blivit fler, om bilen hamnade på service, om kaklet lossnar i badrummet, om man inte hann baka pajen till gästkaffet pga en stressig dag och fick köpa färdig rulltårta som smakar bensin osv osv... Då kanske man tänker: jag sumpade fisken vi får svälta idag, vad gjorde jag för fel då lillen sovit dåligt, hur kan jag träna för att få fastare mage, vilken dyr smörja skall jag börja använda för att minska rynkorna, jäkla bil, nu blir det en massa strul med badrumsrenovering, nu tycker gästerna jag är lat som ej bakat osv osv...

För det första är ju allt sånthär vardagsstrul så fruktansvärt minimala bagateller! Och man ser det så tydligt när man skrivet ner det. Puh, alltså. För det andra kan man tänka: vilken tur att det började smaka surströmming så fick vi veta hur det (antagligen) smakar för vi skulle annars aldrig smaka det, babyns lugna dagar känns i jämförelse som det bästa bästa bästa i världen, vad bra att jag inte behöver frysa om magen i vinter, jag har säkert skrattat en massa då skinnet kring ögonen blivit rynkligt, vilken tur att det var bilen som gick in för service och ingen av oss, badrummet får en uppiffning med nya kakel vilket även är bra med tanke på lägenhetens värde, vilken tur att det inte blev nån paj då resterna skulle ha frestat oss resten av dagen och så kanske gästerna tänker nästa gång vi kommer på besök att de inte heller behöver stressa med bak osv osv. Men jag måste ju erkänna - detta med positivt tänkande kring vardagsliktår har jag blivit bättre på de senaste åren, i perioder. Men de perioder då jag inte riktigt är "där" så vill jag tyvärr istället börja kontrollera för att acceptera. Så därav, acceptera mera.

Here we go...lite smått sådär

Var o handla imorse då två jultidningar smög sig ner i kärran sådär lite halvt omedvetet. För ännu har ej årets julsäsong lyckats få mig i sitt grepp, ingen julfiilis här inte. Eller så smyger den sig på lite ändå, för det var nog nåt med "mörka kvällar, tända ljus, läsa jultidning med varm filt upp till öronen, doft av julbak" som fick mig att gripa tag i magasinen... Det sker ju ibland så plötsligt och impulsivt när man får en känsla. Spännande tycker marknadsföraren, och försöker sig på en objektiv självanalys. (Hmmm, vad är det eg?)

Förvånad - edit

W hade en kämpig morgon och dag, sov dåligt de två första dagsvilorna och "sådär" den tredje. Lade honom kvart i åtta i sängen för natten. Sjöng fyra visor och läste gud som haver och sa godnatt. Väntade mig att han skulle ligga lugnt en stund o prata med sin kanin för att sen bli tröttare och lite ledsen, som han brukar. Därefter blir det vanligtvis napprumba och nattande på olika sätt en braaa stund. Ikväll lade jag honom som sagt som jag brukar, han låg och kramade sin kanin och pratade lugnt ganska länge, sen blev han lite sur och jag gav nappen tre gånger, och sen blev det tyst. Han somnade med armen om sin pupu. Och mitt hjärta smälter. Så lugn, så nöjd, så söt. Hans mage har äntligen fungerat idag, flera gånger, vilket säkert är orsaken till att han är lugnare ikväll. Säkert kommer han att vakna flera gånger innan natten ännu, men det spelat ingen roll. Så härligt att se att han är lugn i hela kroppen och kan somna in skönt.

.....

Ett par timmar senare:
Han sover fortfarande, har ej vaknat till en enda gång. Jag är mäkta förvånad kan jag säga. Smygt in i rummet o lyssnat och tittat en handfull gånger sen han somnade. Och han bara sussar skönt. Kommunalvalet släng dig i väggen, detta var höjdpunkten för oss denna kväll!:)

Trött röstare

Efter en riktigt orolig morgon har sonen somnat och modern sitter, slut i kropp och knopp, framför datorn och funderar över vem man borde rösta på. Skönt att det är fint väder så kanske det lockar folk ut på promenad och till röstbåsen.

Titta så fin!

Gåva från vännen som besökte oss idag. Så gullig :)

Just nu idag vol 2

Nattar William som efter förra inlägget inte varit en solstråle. Stackarn verkar kämpa med magen sin. Det är inte lätt att vara liten.

Men det var skoj när vännen hälsade på! Och hon hade med sig såå fina presenter. Skall lägga en bild här sen på vad W fick av henne. So cute!

Just nu

William sover ute i vagnen, jag har en vinbärspajen i ugnen, och snart får vi besök av en kompis från studietiden.Najs.

Imorse var vi på babysim, det var den tredje gången av totalt tio. Gången innan var William ganska trött men denhär gången verkade han riktigt börja njuta av att vara i vattnet. Vi övade på förstadiet till dykning, nämligen att med en kanna föra vatten över ryggen och över huvudet. W verkade inte tycka illa om det så det bådar gått inför nästa gång då han skall få prova dyka på riktigt.

En grej om sovandet så var det tur att jag var försiktigt optimistisk, om man kan säga så. Igår sov han mera oroligt och insomningen till natten var tuffare. Undrar om det är hans tröga mage som stör honom, hoppas på en leverans så småningom...

Okej, nog om sånt. W har annars varit en solstråle idag. Han tycker det är ruskigt kul att se sig själv i spegeln och att bounca lite upp och ner i luften. Han verkar gilla liv och rörelse lillgrabben vår.

Ha en härlig lördag! Det blev liksom vinter på en gång sådär alldeles plötsligt...

Syster=guld

William har somnat och jag ligger på sängen bredvid och lyssnar till om (när) han vaknar till. Egentligen kunde jag i detta skede söka mig till soffan, men jag bara orkar int.. Jag är trött. Ligger här i mörkret och tänker hellre. Just nu tänker jag på att en syster är guld värd, min syster är guld värd. Den omtalade åkte hem för en timme sedan efter en halvdag med mig och W. Guld värd.

En gåva från India

För ett par veckor sen fick William en gåva ända från Indien. Den anlände till oss med min pappa, men var sänd av ett indiskt par, där den ena parten är affärsbekant med far min. När pappa berättade om gåvan per telefon antog jag genast att det kanske var ett prydnadsföremål eller en liten leksak eller nåt, men där hade jag fel. De hade skickat med två dräkter, varav den ena är en indisk festdräkt och den andra en stickad dräkt. Ibland blir man riktigt överraskad, och detta var en sån gång.

En härlig dag so(v) far!

Hmm.. var ska jag börja.. Kan börja med lite bakgrundsfakta. William sover nuförtiden tre dagsvilor varav de två första är ganska långa 2-3h, och den tredje 1-2h, beroende på hur de två första gått. Ganska länge har det varit så att han sovit nätterna bra men haft kämpigt med insomningen till natten, samt att dagsvilorna gått sådär, för han har behövt en hel del hjälp (="skuttande" av vagnen) under vilorna.

Igår på morgonen fick jag lite nya tips av en mycket kunnig hälsovårdare om nattandet och sovandet. Hon tyckte vi kommit redan ganska långt som fått in en ungefärlig rytm åt William, men att vi kan försöka finslipa lite till om vi orkar och vill, för att ytterligare underlätta hans sovande. Tipsen berörde främst hur nattandet går till både på dagen och till natten, och vi testade dem direkt igår. Jag vet inte om det bara var nybörjartur eller vad det var men han sov tämligen lugna dagsvilor och insomningen till natten var mycket lättare än tidigare. Wow! Men jag försöker vara försiktigt optimistisk och påminna mig själv om att dagarna och gångerna kan vara så olika.

William är ju inte den typen som lugnt somnar in i famnen eller efter amning, som jag säkert skrivit om tidigare, så detta med sovandet och insomningen har varit ett litet huvudbry hos oss. En tid redan dock har det faktiskt känns mycket bättre med sovandet och vi stressar inte lika mycket över det, trots att det är långt ifrån perfekt. Men perfekt varken förväntar vi oss eller eftersträvar, det viktigaste är att han får sovit bra, han är ju så liten sötnosen vår.

Så efter en helt okej kväll och natt så var William en solstråle på morgonen, vilket han brukar vara för det mesta i vilket fall som helst. Han sov en bra första dagsvila på två timmar, varefter han åt och blev påklädd igen för att åka på babyträff. Han muttrade lite i bilen och var inte helt nöjd men grät ej (han är inte den typen som somnar genast i bilen eller är lugn som en filbunke i bilstolen). Vi kom fram, tittade, splattrade, log, pratade, fikade och hade det mycket trevligt, och han var ganska nöjd under hela träffen, bara han fick lite variation på famnställningar och sånt.

Men nu det till det som jag blev så överraskad över: han var vaken 2,5h! Det längsta han brukar orka är 1,5-1,75h. Lite sådär trött verkade han på slutet men inget farligt. Och när vi startade med bilen så gick det bara ett par minuter och så sov han lugnt. Brukar inte hända! När vi kom hem flyttade jag honom sovande till vagnen, där han nu fortfarande sussar. Lillkillen kan överraska! :) Just nu behöver han lite hjälp i vagnen nu som då men ganska lugnt verkar det ändå där i vagnen på terrassen, medan den första snön virvlar mäktigt ner i stora flingor.

Och mycket snö kommer det! Under tiden jag skrivit och "skuttat" nu som då, har landskapet blivit vitt. Wow (igen)!
 

Gjort idag

Snackat Williams sovrutiner med hälsovårdare
Krattat löv
Städat på gården och i uteförrådet inför vintern, med guuben
Köpt kruka på Plantagen
Hängt med W förstås
Varit på aerobox, typ bodycombat, på gymmet. Skitkul!
Sjungit

Nu badas W av M, sen blir det kvällsmat för lillkillen, och sen (ett försök till) en tidig nattning av sötnosen.

Så. Inte så mycket mer om den dagen. Imorgon blir det träff med mammagrupp nr 2.

Adjö

Ett inlägg bara för att jag vill skriva men inte vet om vad

Det kittlar i fingrarna och puttrar i pannloben. Jag vill skriva men vet inte om vad. Så då tänkte jag sno idén från andra bloggare om att skriva om saker som varit bra (+) och mindre bra (-) med denna dag.

+
Morgonfrosten
Williams dagsvilor
Mammaträffen
Spontanbesöket hos grannen
Fyllda kycklingfiléer och rostade rotfrukter till lunch
Den städade lägenheten
Williams ljudliga skratt
Williams leenden åt sin egen spegelbild
Himlaliv-avsnittet med Malena Björndahl på yle areenan
-
Kvällsrusket
Bilen som måste på service
Kexen jag åt trots att jag förbjudit mig själv att äta kex in i veckorna, ich bin ein kakmonster
Hemska nyheten i Klaukkala. Så hemsk så man blir spyfärdig gånger tusen.

Ja, det var det. Mitt skrivbehov blev nog inte mättat med dethär inte, men so be it. Tröttheten vinner nog denna duell denna gång.

Godnatt

Tack

... Finland för föräldraledigheten. Jag njuter av att få vara hemma med vår lilla son. Den här tiden är verkligen speciell, och jag vill ta vara på varje dag. Visst kan det vara tungt emellanåt, det är ju självklart, men i stort sett är denna tid ljuvlig. Så jag försöker finnas i nuet, och inte hela tiden tänka framåt. Inte så lätt alla gånger, men värt att försöka. Men å andra sidan, hur man än försöker ta in stunden, just nu, så kan man inget åt att tiden går. Och det är ju härligt på många sätt att tiden går, och jag är tacksam över att jag får vara med. Men det är också så flyktigt på något sätt, stunderna avlöser varandra, och man slutar aldrig förundras över med vilken hastighet. På förmiddagen när jag stod på terrassen och försökte få William att somna om, vilade mina ögon på frosten som smyckat vår lilla trädgård. Jag gillar hösten och vintern, och framförallt den kalla, friska luften som dessa årstider bjuder på. Så jag tog några långa djupa andetag ... Tack.

En rörig text om vad som snurrat i mitt röriga huvud idag. Utöver att tänka (hehe) har jag fixat till en god lunch, träffat den ena babygruppen och gjort ett spontanbesök hos grannen. Imorgon har vi inget speciellt på agendan, på onsdag blir det antagligen att gymma, på torsdag träffis med den andra mammagruppen och på fredag troligtvis en halvdag med syster. En programpunkt per dag är ganska så lämpligt för tillfället, räcker bra till. Ibland funkar det fint med två, men tre börjar ren bli ganska knepigt. Men jag menar, tänk att få ha det så!?! Liksom tack alltså.

Efter ett roligt födelsedagsfirande...

har lugnet lagt sig över det lilla radhuset i den steniga stadsdelen i norra Vasa. Markus fyller 30 år idag, och igår firade vi honom från tidig morgon till ... ja, tidig morgon idag blir det ju. Vi steg upp vid 6-tiden på lördag morgon och inledde dagen med babysim. Efter det kom vi hem och jag började doona inför festligheterna. M visste inget om vad som komma skulle, utan hade "låtit" mig fixa och ställa till med 30-års firandet som en surprise för honom.

Vid 13 kom våra familjer på traditionell födelsedagskaffe, vilket var mycket trevligt. William fick även hälsa på sin söta kusin (som han dessutom sedan kom att spendera kvällen med..mer om det snart). På sena eftermiddagen begav sig gästerna iväg och M togs ut på en biljardrunda med mina bröder och min systers fästman. Så länge städade jag och syrran bort festen som varit, och ställde till inför kvällens party. Kvällen gäster, ett dussin goda vänner, anlände vid 6-tiden, och M med följeslagarna en stund efter. M blev mycket glatt överraskad över gänget som väntade på honom här hemma. Kvällen gick sen i ett huj, och vid midnatt fortsatte the partypeople ut en sväng, och jag fick hem lillprinsen, William vår. Han hade varit med min mor och far i min systers och hennes fästmans lägenhet, som lämpligt ligger endast ett par kilometer borta. Eftersom W flaskvägrar så gick det smidigt att köra dit och mata lillkillen emellan. Även W:s kusin med föräldrar tillbringade kvällen med W och min mor och far, så då fick kusinerna också umgås en längre stund :)

Idag har vi tagit det lugnt...Käkat pizza och ätit gårdagens praliner. Sammanfattningsvis har det varit en rolig helg. Kul med lite omväxling i vardagen, samtidigt som det var lite jobbigt att ha W och skötas för första gången. Men jag tyckte ändå det gick jättebra. Trots flaskvägringen. Bättre "skötare" kan man ej önska så på det sättet kändes det tryggt. Det är bara denhär känslan av att nåt fattas en som blir så intensiv här i början med tanke på symbiosen man egentligen lever i, och att det är de första gångerna man är borta från varandra flera timmar. Men så är det. Babysteps.

Nu bastu.

Ha en givande vecka!

Laidasta laitaan

Förmiddagen inleds med nånting riktigt najs, massage! Strax efter väntar nånting riktigt obehagligt, ett tandläkarbesök. Gulp.

Igår var det en riktigt skön dag. Idag en dag av lite stressigare typ. Igår gick vi på förmiddan på en långpromenad med en mycket trevlig semi-ny bekantskap, som är hemma från Karleby men nu bor i samma område som vi. Det var toppen! Sen på eftermiddagen fick jag och W spontanbesök av en kär barndomsvän. W var dock inte speciellt gästvänlig utan sov sig igenom hela besöket. Men det har man förstås all rätt till när man är så liten. På kvällen besökte jag syster som hastigast i samband med en stadstur.

Idag blir det att ställa till inför helgen då gubben skall firas på sin 30-års dag. Han vet att nåt är på G men inte vad. Kul:) Och att ställa till med sånt e ju kul, bara man sku få d arma tandläkarbesöket understökat. Det sänker liksom en enorm skugga över dan, fram tills det är över. Som sagt: Gulp.

Men en sak i taget. Nu massage!

Amning och kost

Under graviditeten är ju det ju mer eller mindre förbjudet att förtära vissa livsmedel. Och detta upphör ju då inte i och med förlossningen ifall man ammar, utan "listan" över saker att undvika ändras till viss del, speciellt om babyn verkar ha problem med magen. Tidigt märkte vi att William hade magknip så jag började undvika följande: nypotatis, jordgubbar, choklad, äpplen, rågbröd, kål, blomkål, broccoli, ärter, bönor, citrusfrukter, kolsyrat, kaffe i stora mängder, starka kryddor samt riktigt färsk bulla och bröd.. ja, kanske det var nåt till.

För en tid sedan började jag äta choklad och produkter med jordgubbar igen (jej! Och ja, de viktigaste först:)), vilket gick utan bekymmer. För några dar sen försökte jag återinföra äpplen, men med sämre resultat. Grabben har haft två riktigt kämpiga kvällar och det kan kanske beror på äpplen. Det är väldigt svårt, sådär generellt, att veta vad som beror på vad och varför. Om det är en fas, nåt i dygnsrytmen, nåt man ätit, nån viss ålder osv. Men jag tar inga risker. Får sakna äpplen ännu en tid. En liten uppoffring kan jag tycka.

När William var ungefär 2 månader gammal hade han ganska mycket problem med magen, tolkade vi det som iallafall. Då kom en mjölkfri diet på tal med hälsovårdaren, men som tur är har det ej visat sig vara nödvändigt. Jag läste dock en del om detta, och himmel och pannkaka vilket jobb det skulle ha blivit med en sån diet. Det var ju inte bara produkter med mjölk i man skulle undvika utan en massa konstiga ämnen och substanser. Men som sagt, så långt behövde vi tack och lov inte gå.

Det om det. Nu ska jag ta en banan.

En evig låga

Jag lyfter min haka, jag höjer min blick

Känner din värme, men i hjärtat ett stick

I toppen av björken, som svajar lätt

Mot himlen som bakgrund, jag minns dig i ett

Du har nåt visst, som strålar ännu

En låga, som aldrig släcks ut

Från orden, blicken, skrattet och doften

Till värmen, din vishet, ömhet och kraften

Mycket har hänt, du vet

Jag tänker och saknar, men förstår att du ser

Du visat en väg, du berättat i ord

Att tro, hopp o kärlek, i hjärtat skall bo

 

Sofia 16.10.2012

Håll i hatten!

Nu stormar det. Det susar och viner, och smattrar på taken. W sover här inne i vagnen. Fick raskt hämta in vagnen från terrassen, stormen kom så plötsligt. Och M som måste cykla hem  från jobbet ikväll i detta ruskiga väder... Hujadå.

En tremånaders

Igår hade William sin tremånaderskoll. Han fick gröna papper avseende de strategiska måtten. En ganska lång och slank kille, men som följer sin egen kurva. Nu är han 62,7 cm lång och väger 6130 g. Utdrag ur hälsovårdarens anteckningar: Suloinen hymypoika. Rytmiä löytynyt. Kasvaa tasaisesti. När han ligger på mage för han fortfarande inte båda armarna framåt för att stöda på dem, men det är på kommande. När han låg på mage på undersökningsbordet så sträckte han med ena armen efter en leksak som låg framför honom och greppade den - så storbaby-aktigt! Hjälp, vad tiden går!

Och så var det ju vaccinationerna då. Jag tänkte innan att det säkert kommer bli lite jobbigt, för båd två, men att det går ju snabbt och så. Men ack mitt modershjärta när lillen skrek sig röd i ansiktet av smärta. En sorts skrik jag ej hört förut. Och så var det ju två sprutor, dubbelt upp liksom. FY.

Efter vaccinationerna har han dock mått tämligen bra. Ingen feber, och inte speciellt gnällig förrän till natten. Han hade extra svårt att somna in och "knarade" en hel del. Och efter nattmaten vid 3-tiden var det samma sak. Somna först igen vid halv 6. Idag verkar han igen må bra så jag tror vi kom ganska lätt undan.

Så då kan vi igen trycka på knappen "FRYS tiden".

Tillägg till förrförra inlägget

Solsidan är också bra. Men på basis av de två första avsnitten verkar denna säsong inte lika bra som de två första säsongerna. Skämten känns lite för tydliga, som om man försökt lite för mycket för att vara på den säkra sidan, för att inte göra fansens besvikna. Säkert svårt att möta de stora förväntningarna.

Det om det.

En skön dag

William vaknade vid halv 8. Han åt sin frukost och sen åt jag min. Det blev morgontvätt och en liten famnstund. Sen blev det sovdags igen. Gullet somnade själv i sin egen säng med sin kanin Pupuliini och tutten i mun. Bakgrundsfakta: det har börjar lyckas nu som då på dagarna att han somnar själv i sängen. Visst behöver man vara stå vid sängkanten och ge tutten när den faller och sånt, men såna grejer hör ju till kan jag tycka. Han har dessutom svårt med insomningen så detta känns stort. Han har ej på länge somnat direkt efter amning eller bara liggande lugnt i famnen när bäraren sitter -utan vi går, vyssjar och kör med vagnen. Men som sagt, känns underbart att det ens funkar nu som då med sängen.

Jag började plocka upp, strök en massa kläder och skrev lite här på klotterplanket. W vaknade till ett par gången men somnade om igen då jag lade tutten i mun. Och vet ni, han sov i tre timmar! Bakgrundsfakta: det har hänt ett par gånger på sistone att han sovit en dagsvila på tre timmar. Detta känns också superhärligt, för han brukar inte sova så långa pass på dagarna. Nätterna sover han oftast bra. Somnar kring 10, äter ca 02/03, äter igen vid 06/07, och somnar om en kort stund eller tar morgonen ungefär då. Vi har faktiskt oroat oss innan över insomningen och hans korta dagsvilor så att det börjat fungera bättre känns bara så bra, även om allt förstås är faser och kommer och går, I know :) Hann även äta lunchgröt och prata med mor.

Sen vaknaade William och vi gjorde det normala som åt, gosade, lekte och sånt. Sen blev det dags för dagsvila nr 2 och vi gick ut med vagnen. 2:ans vila är ofta knepigare för W, så då är det bra att vara på promenad så han åtminstone får sova en timme. Vi gick omkring i lite över en timme och jag talade i telefon med en mycket god vän, och med min mor, igen :) När vi kom tillbaka stretchade jag på terrassen medan W ännu småsov. Han vaknade dock snart och vi gick in och tog oss an det normala. Gjorde även i ordning lite kycklingfiléer till mat tills M kom hem från jobbet och vi åt. Sen for M ut med William och jag fick lite tid för mig själv, så jag åt en ispinne framför ett avsnitt av Vem vet mest och surfade lite och doonade på med det ena och det andra. Sen blev det igen matdags för W, och efter det fortsatte M med W och jag for till gymmet för första gången på väldigt länge!
Bakgrundsfakta: har lite svårt att slita mig från William. Ingenting konstigt förstås, det är ju denhär symbiosen vi lever i nu. Tog mig alltså i kragen, spatserade till gymmet och gav min sjuka rygg en ordentlig omgång. För den som är intresserad av babyrytmer så bör nämnas att W sov en kort vila i Manducan, blev väl dagsvila nr 4 det.

Efter gymmet blev det dusch, matning, snacka med syster, snacka med bror, gosa med W, bakning och tittande på webben på det hisnande världsrekordet som slogs ikväll. Och nu nattar M W. Efter detta inlägg blir det Solsidan som jag bandat. En riktigt najs dag!

Ja, så såg denna dag ut hos oss. Alla dagar är ju väldigt olika, trots att de med tanke på babyskötsel ser tämligen lika ut. Har haft i tanken att skriva om en helt vanlig dag, och det var ju kul att skriva om denna som gått så bra :)

Ha en skön vecka med många sköna dar!

a whole lot of ... nothing

Nu är jag officiellt trött på sångtävlingar på televisionen. Det som tidigare har varit min favorit tv-underhållning har kommit att bli urvattnad, upprepande, dussinvara och oberörande.

Denna leda på talangjakter har kommit krypande de senaste två åren, men nu är den "tjyna så" definitiv. Det som fick bägaren att rinna över var den nya svenska talangjakten, missä x, eller vad den nu heter. Alltså, det går ju att titta på i nödfall, men inget som berör, som Fame Factor gjorde. Minns ni?

Överlag är TV-utbudet för tillfället ganska uselt. Några bättre värd att nämna (enligt mig, förstås) är Vain elämää på Nelonen, repriser av Wallander och Beck, Kätilöt på Yle, Himlaliv och Närbild på Femman, och Svenska Hollywoodfruar och Ensam mamma söker på TV3 (hihi). Nåja, helt tillräckligt iallafall. Men fortfarande ingen som är riktigt sådär nervkittlande, berörande och som man kan längta till efter bastun en fredagskväll. Tv is out.

aahhhh

Äntligen. William sover. Efter en tuffare eftermiddag. Dagsvila 1 och 2 gick finfint. Men dagsvilan nr 3 gick inte alls, sen blev det *alla som inte är vana med/tycker om detaljerat babysnack, håll för ögonen nu* kakkakalas, sen blev killen övertrött, och så kämpade med dagsvila nr 4 i en mindre evighet. Så nu, när det i princip redan nalkas nattvila, så är prinsen på sin sista dagsvila. Efter en hel kämpas. Puh.

Och denne färska moder andas ut, tänder ljus i lägenheten, sätter sig vid datan för att skriva av sig, och kommer strax att slänga sig på mattan för att stretcha. Om jag hinner innan plutten vaknar, dvs. Så mot mattan marsch!

Ha en skön kväll!

Babysim vol 1

Imorse 6.15 blev vi väckta av väckarklockan, och inte av en hungrig baby, för ovanlighetens skull. Dags för babysim-premiär! Och det gick över förväntan! William orkade med alla skeden och verkade trivas bra i vattnet. Efteråt somnade han genast efter att ha blivit påklädd och satt i bilstolen, vilket inte hör till vanligheterna. Men man vet ju själv hur trött man brukar bli efter att ha simmat, och det blev faktiskt jag o M också även denna gång, trots att vi inte simmade mycket själva. Men skönt var det! Och en kul grej för the family att göra tillsammans.

Oh you lovely Autumn and föräldraledighet

Hösten är bara för najs. Och speciellt i kombination med föräldraledighet. Jag vill frysa tiden. Nu. Och bara andas och njuta här en stund. Den här första tiden med William hemma - ibland såå skojig, och ibland såå tung - är hursomhelst sååå speciell och värdefull. Den kommer aldrig tillbaka.

Frys.

Ett tre månader långt Hej!

Oj vad tiden går! Och av någon anledning har jag inte alls haft skrivandet eller detta klotterplank i mitt medvetande sen vår lilla William föddes. Dagarna har bara gått i allt det nya och spännande som en bebis för med sig. Men nu känns det som om jag vill börja plita ner nåt igen...

En orsak till att det varit tyst här är också den att jag funderat på detta att skriva utan att publicera bilder. Vet i egenskap av bloggläsare att bilder i en blogg är guld värda, men just nu känns det som om jag inte kommer att publicera bilder här på vår lille pojk, så då har jag funderat på låsta bloggar och sånt också... Jag kommer dock inte i den närmsta framtiden att kunna bestämma mig i fråga om låsta bloggar och bilder och hela den faderullan, så därför börjar jag nu så här iaf, med att berätta främst i ord om vad vi pysslar med. Ska försöka hålla mig till korta inlägg och att vara kortfattad överlag - verkligen en utamning för mig! Så vi får se hur det går med den saken. Men försöka skall jag.

Så Hej härifrån igen!