Selektivt minne

Något som jag tydligen valt att glömma, (men som jag nu får stå ut med igen) är min låga invärtes morgontemp, som säkert går mot noll när jag ska ut till bilen om jobbmorgnarna. Jag har aldrig kollat tempen, och den är ju säkert helt normal, men fy ve och fasa så jag fryser inuti varje cell i kroppen. Tidiga morgnar då jag ska ut och iväg till jobbet alltså. Kylan kommer inifrån, för inga mängder kläder hjälper mot den första huttringen när jag vaknar, för att inte tala om när jag öppnar dörren och skall ut. Annars älskar jag vintern, men just om morgnarna skulle det gärna få vara några grader varmare. Int för att det avhjälper problemet helt heller, för som sagt finns kylan under huden den tiden på dygnet. Om jag packar på mig lager med paltor så börjar jag nog tina upp redan under bilfärden till jobbet. Annars sitter jag och huttrar en bra stund vid datorn också. Brr. Får kallt av bara tanken.

Nu varma täcket, filt på det, och yllisar på fötterna. Godnatt!

En blödis bekännelser

På tal om känslomänniska, i det förra inlägget då. Jag var idag en sväng på Wasa Cup (tävling i gruppgymnastik och dans) för att kika på syrrans dansgrupps uppträdande. Jag satt och svalde, svalde och svalde. Fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Numret hade inget sentimentalt tema, noup, utan det var glitter, fart och fläng. Men där satt jag och var mäkta rörd. Hon var(är) ju så duktig. Så stark, härlig, vacker... Ja, bra! Ifjol bevittnade jag samma danstävling, då givetvis med ett annat bidrag av den grupp hon dansar med. De var utklädda till påfåglar. Inte direkt nåt snyft snyft nummer det heller. Men mmina tårar rann. Då var jag iofs gravid, så då hjälpte det inte att svälja eller nåra andra konster. Minns inget av det numret för min suddiga blick. Nu gick det bättre iaf. Men ändå! Hur kan man vara så blödig!? Jag fylls bara av stolthet och systerskärlek. Så är det. Hon är så duktig, lillflickon (för dom som ej vet så är hon vuxen, men alltid yngstingen i familjen)

Denna dag... Högt och lågt

De som känner mig vet att förra inlägget var ett understatement (ej avsiktligt, bara blev så), avseende jobbstarten då. Det kändes fruktansvärt jobbigt att gå ut till bilen imorse. Ville nog inte ens erkänna för mig själv hur vemodigt det är att börja jobba igen. Trots att det är ingen fara på gatan och W har det super med sin pappa osv. Men man är ju mor. Och en känslomänniska till mor dessutom.... Men men. Det blir nog bra bara jag vänjer mig. Första arbetsdagen är takana och nu är det helg. Bra med mjukstart. Kom hem vid fyra och var som fastklistrad i W fram till hans läggdags:) Han och M hade haft det toppen. William mår så bra nu och störs inte av nåra sjuka öron el dylik, så då funkar allt så fint, sömn och mat och sånt. Nätterna är fortfarande guppiga, men det är lugnt. Nu trött, nu sova.

on my mind and in my heart

Change! Jobbstart imorgon. Nervöst och spännande. Haikea fiilis. Trösten är vetskapen om att lillen är hemma med sin pappa, och att det är deras tid nu att få spendera dagarna tillsammans. Men det kommer bli tufft, det är jag beredd på. Lite jobbigt har det känts här dagarna innan också. Men det är så det är. Tröstar gör också kommande höst då jag kommer vara hemma med William igen i tre månader. Känns skönt. Förstå mig dock inte fel, mitt jobb är bra. Men det är en stor förändring. Och ingenting går ju upp mot att spendera tid med guldklimpen.

Relief! William har haft tre öroninflammationer redan på sina 8 månader, vilket givetvis är ruttet. Tycker så synd om honom. Nu verkar han dock må bättre. Och idag undersökte en öronspecialist (privat) hans öron, och menade att de nu är friska. Det om nåt är härligt. W har redan fått en remiss till öronpolin för undersökning av öronen och eventuell insättning av rör i öronen. Håller tummarna för att inga nya inflammationer skall dyka upp, och att ingreppet ej behövs.

Northern stars! Förra helgen spenderade vi i Kokkola och det var en väldigt skön vistelse. Spenderade tid med mor- och farföräldrar till W, hade date med gubben på finrestaurang, träffade andra nära och kära och hade det allmänt bra. Saknade dock Ws morfar som var på jobbresa i Kina... Men han kommer och hälsar på här i Vasa nu på söndan istället!

Baby food! Tycker det är kul med babymat; tillredning, recept, introducera nya smakportioner och att satsa på färsk och naturlig mat. Har sen början fixat till allt annat utom frukt- och bärpureer själv, men har nu även börjat röra ihop dessa också. Det går tämligen snabbt att fixa och frysa. Och så är det faktiskt skoj. Speciellt i och med två nya böcker om babymat (pureer och fingermat) jag beställt, som innehåller enkla recept på stuff med kryddor och sånt jag själv inte skulle komma på. Skoj!

Sleep! Dags för tankning av sömn. Godnatt!

Blog Award

Anser mig inte vara en regelrättig bloggare, utan jag klotterplankar lite bara för nära och kära. Därför känner jag lite si och så inför detta med Blog Award...känner mig inte riktigt värdig att delta eftersom jag inte gör det kanske fullt ut, med andra ord... :)  Men jag tackar ändå varmt för frågorna som kusin Johanna skickat mig och skall svara på dem lite lätt såhär :) (de bloggar jag läser har dock redan fått frågor, så blir inte att skicka vidare nåra frågor...eller hur funkar det, skall man skicka iaf åt sådana som redan fått..?)

1. Vad är ditt bästa barndomsminne?
Har generellt svårt sånt som bäst/mest/favorit, t.ex. favoritmat, favoritartist osv, har ej rangordnat sådana saker speciellt tydligt i mitt medvetande... Men till saken. Barndomsminnen. Dem finns det många fina av. Blir alldeles varm inombords när jag tänker på hemmet i Öja, gården, mormor och mormors hus, de stora jordgubbslanden, villan osv. Så många fina minnen, kopplade till olika platser och människor. Ett riktigt fint minne är när pappa lärde mig simma vid Gäddvikens strand.  

2. Om du fick resa vart som helst i världen, vilket land skulle du helst resa till och varför?
Att resa hör ej till mina största intressen. Men jag skulle gärna besöka Österrike eller Schweiz.. och Italien och speciellt Rom en gång till.

3. Vad ångrar du mest i ditt liv?
Visst finns det saker jag kan ångra eller önska jag hade gjort annorlunda. Men det är livet. Man lever och lär.

4. Vad är du mest stolt över i ditt liv?
William

5. Hur tror du att ditt liv ser ut år 2023?
Jag hoppas min lilla familj och våra nära och kära är lyckliga och mår bra. Drömmar inför framtiden finns, stort och smått, och kanske nån av dem har gått i uppfyllelse. Vilket de i princip gör varje dag :)

8 månader och 1 dag

Älsklingen blev 8 månader igår. Tänk det. Lillplutten. Nyfiken, glad, kvick o så söt så jag sku kuna ita upp an! :):)

Ganska helt jätteotroligt skönt

Så kan man beskriva nattningen de senaste kvällarna. Jag lägger William i säng och säger godnatt. Han tar tag i sin kanin och börjar prata för sig själv. Jag går ut ur rummet. Han ligger och pratar en stund, börjar gråta till, jag går in med nappen, och en liten stund senare är det tyst och han har somnat - lugnt och skönt.

Detta har kanske (man vet ju aldrig riktigt säkert) börjat fungera tack vare en mycket mild tassuttelu som vi gjorde för nån vecka sen, då William var frisk från sin andra öroninflammation. Sen blev han ju sjuk igen och då struntade vi i allt som heter nattningsteknik för det var i princip omöjligt. Så då försökte vi bara överleva kväll för kväll och natt för natt. Nu när William blev i skick igen så började nattningen fungera av sig själv. Ljuvligt.

Nätterna är dock en annan historia. Han sover från typ 20 till 00 lugnt, sen är han orolig i ca 1,5h och vi behöver vara in typ var 10e minut. Sen sover han till typ 4, och sen är det rumba av och an till ca 7. Så har det varit den senaste tiden. Idag på rådgivningen menade både hälsovårdare och läkare att det antagligen är tänder, separationsångest och lite "behandla allt nytt jag lärt mig under dan". Det tror vi också. Annars var allt fint; han växer och utvecklas som han ska.

För övrigt har vi haft full frulle de senaste dagarna. Två babyträffar, rådgivningsbesök, sprungit på diverse ärenden, William har varit och skötas hos sina faddrar när jag var och storhandlade m.m. Nu blir det ett par lugnare dar och sen bär det i helgen av mot Öja/Kokkola. Det ser vi framemot!

Efter regn kommer solsken

Det har varit tyst här en tid. Beror på att jag och vi varit trötta. Helt enkelt väldigt trötta. Orsaken till det är naturligt nog för litet sömn, och orsaken till den ringa sömnen är bl.a. en tredje öroninflammation för lillkillen i samband med en del nattskift för M. Tycker så synd om lillgrabben, flera öroninflammationer på stumpens knappa 8 mån . Det kan hända att det är den samma inflammationen som senast, att den aldrig riktigt blev bra. Troligtvis är det så. Nu har vi dock en bra medicin och läkaren var hoppfull över att vi nu skall få den väck. Örat var nämligen inte rött och irriterat, men det hade lämnat kvar vätska i innerörat, som orsakat öronvärk. Kuren inleddes i fredags och redan igår var vår lilla gullunge sig själv igen, på ganska länge faktiskt. Det blev faktiskt bra tillfälligt där efter förra inflammationen och han mådde prima i en vecka. Sen började han bli gnälligare och gnälligare och vi trodde det berodde på de fyra tänderna upptill som är på kommande. Säkert har de också inverkat. Men när tre av dem tittat fram och han fortfarande var orolig, både dag och natt, så tänkte vi att det är bäst att uppsöka läkare. Och då fann man öroninflammationen. Suck.

Så vi har sovit lite dåligt då som sagt och vakat tjyna så mytji. En morgon när vi vaknade efter nån timmes sömn frågade jag guuben:
- Mikä olotila?
Och han svarade:
- Kipeä maha, haisen pahalle ja silmät tippuu päästä
Jag kunde inte annat än skratta. Det kom så direkt och beskrev även mitt mående ganska så på pricken just då :D

Men som sagt har W sen igår morse varit sig själv igen, vilket är sååå underbart. Han drar sig omkring i lägenheten med full fart i sin nya mysdräkt som han fått från mommo och moffa. Dräkten är lämpligt hal så det går fort, fort. Däremellan chillar han i famnen, äter med varierande aptit och biter på det mesta. Så nyfiken, glad och språkar stundvis friskt. Nätterna är dock svajiga. Men det lär höra till åldern också, med tänder, allt det nya som de lär sig och skall processera på natten, samt lite separationsångest på det.

Det om det. Nu är det nattning på g.