Skönt på terrassen

Härliga tider

Snart har det gått en vecka av mammaledigheten och jag njuter för fullt. Njuter av att ha tid. Tid att göra det som faller mig in och känns inspirerande just då. Och tid att vila mellan varven. Nu har den första veckan dock varit väldigt intensiv med tanke på balansen mellan göra och vila. Men det lyxiga är att kunna välja själv (snart lär det bli nån annan som väljer åt en :)). Från förra lördagen till onsdag valde jag att hålla på som en evighetsmaskin med hemsysslor och what not. På torsdagen var moder på besök vilket var väldigt uppskattat. Vi höll igång också men jag kom ur göra-modet här hemma. Sen igår fredag körde jag raka motsatsen till de tidigare dagarna och bara slappade, vilade, tog det lugnt. Läste, satt på terrassen, tog lugna promenader, tog en middagslur och kollade på tv. Idag har jag pysslat på med det ena och det andra och ser för tillfället fram emot en middag på stan ikväll med M.

Btw, nu har vi vecka 35+5. Här kommer den färskaste magbilden jag har på datorn, och den är från 34+5, dvs för en vecka sedan..

Ha en skön lördag!

Here we go!

Då var mammaledigheten igång på allvar. Långpromenader, grillning, vårstädning på gården och av terrassen, hockey och fotis på TV, bastubad, träff med syrran, skinkpaj, och städning av alla skåp och lådor (förutom klädskåpet, som står näst på tur) har fyllt de första dagarna. En jobbkompis sa till mig där strax innan jag gick på mammaledigheten att jag troligtvis kommer att drabbas av den tydligen ack så vanliga städbacillen i början av ledigheten. Jag tänkte där i min arbetströtthet "nja, kanske, men int vet jag nu", men tji fick jag. Hon hade så rätt så. Den bobban attackerade även mig. Känns som att jag vill ha allt i ordning och gått igenom nu såhär innan lillens/lillans ankomst. Tack och lov städade vi upp vindförrådet redan i våras i samband med loppisförsäljning, det skulle jag verkligen inte ha orkat börja med nu... Men allt annat går bra. Ser till och med framemot att städa ur uteförrådet med M så fort vi hittar en lämplig stund.

I morse var jag och Morris uppe med tuppen, eller med M då, för han stack till morgonskiftet redan innan sju och då gick jag och och min följeslagare ut i solskenet. Det var så underbart fint i morse. Just lovely. Och efteråt åt vi morgonmål enligt principen "det sista som finns i kylskåpet" men bra blev det iaf.

Nu smäller det!

Final i champions league!

Nu är jag ...

MAMMALEDIG! Wohooo! :)

Igår var sista dagen på jobbet. Känns fantastiskt..så mycket som jag hunnit förstå och känna hittills åtminstone. Jag tror det kommer gå upp för mig först om några dagar att jag faktiskt är ledig nu. Men imorse kändes det nog redan riktigt härligt, tog mig till och med en liten glädjedans till denna... :)

 

Björnen sover

... och sover, och sover. Hur länge jag än sover är jag trött typ hela kvällarna. Flera nätter bakåt har jag sovit 9-10 timmar, och känner mig inte speciellt piggare än när jag sovit 7-8 timmar. Igår om kvällen kom John Blund redan vid halv tio, och han lämnade mig ej ifred innan halv 8 imorse. Crazy. Men det hör väl till, såhär i slutet av graviditeten, för relativt många har jag förstått. Och så njuter jag av att sova nu. Av att få ta tidiga kvällar, läsa en lätt och avkopplande bok, och få slumra in i lugn och ro... Den "insomningsrutinen" (knappast ett ritkigt ord med rätt syfte, but you know what I mean) kommer det snart bli ändring på så det är väl bara att njuta av läget :)

Ha en bra vecka!

Våren är (nog) här

Visst? För ute känns det som en höststorm för tillfället. Och efter våren kommer sommaren. Fast först vill jag ha våren. I lugn och ro. Innan jag är redo för sommaren. Jag gillar våren. Och speciellt mycket i år (trots att det väderleksmässigt inte känts som vår ännu iaf). En one of a kind vår. Och sommar. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren. Och våren. Det var härligt. Minns den med värme. Och med fotboll. Och med nytt fotbollslag. Matcher. Och tid med M. Första bröllopsdagen. Släktingars bröllop. Tid. Sommar i Vasa. Stranden. Cykelturer. Utomhus. Hunden. Öja.... Och nu väntar jag med spänning, förväntan och glädje på sommaren -12.

Här följer några pics från förra sommaren. Jag kunde konstatera, när jag gick igenom bilderna, att vi inte gjorde nåt speciellt, men att sommaren var speciell. Bara för att den var den. Och jag kunde konstatera att formen kommer att vara någorlunda annorlunda denna sommar, kan man lugnt säga :) Speciellt första halvan, men nog också andra halvan :) Men det är klart att det är lugnt, ingen panik med det, och utan tvekan värt det (behöver ej ens sägas), men sådär hysteriskt roligt kommer det nog knappast vara att inte vara i den form man vill. Men så är det. Småsaker. Orkar egentligen inte ens tänka på det. Det finns så mycket annat att tänka på :) Hur blir det? Hur är han/hon? Kommer han/hon tycka om mig? Och ibland när jag tänker på det så fylls jag av ett lugn. Tänk det. Jag! Fylls av ett lugn då jag funderar! :) Nämen ibland så är det faktiskt så. För det känns så stort och mäktigt och fantastiskt så det går inte ens att föreställa sig hur det blir. Det blir som det blir. Inget vi upplevt förut så inget vi kan jämföra med. Nånting helt nytt och underbart - som vi får uppleva sen när det händer, ja och nu redan förstås också. Allt kan man inte detaljplanera och analysera i förväg - ibland är det bara att möta det livet erbjuder en med ödmjukhet och tacksamhet. Och framförallt kärlek. Oj, nu blödar jag iväg igen. Så då till picsen från förra sommaren jag nämnde...

Våren 2011 var mycket jobb och flygresor, en resa till Tammerfors (med god mat i mängder) för att se "Killer Queen"-konserten, mycket fotboll, första säsongsmatechen, körfestival i Vasa och sånt.

...

Försommaren var varm och ljuv. 

Mera fotboll - med Morris som åskådare nån enstaka gång, brukar ej lyckas så bra då han bara vill in på plan å ta bollen...

M:s småkusins bröllop i Jkylä, på ett pittoresk ställe. Det var en urvarm dag.

  

Första gången jag gjorde lockar med plattång.. wohoo 

På försommaren firade vi också vår första bröllopsdag. Det var en oförglömlig dag.

...

Midsommartiden var kall. Men fin, som så brukar.

Myki träning...

Även för vovven...

Fotisresa med laget till Kemi/Uleåborg en extremt varm helg. I ett extremt varm hotell, som  helt klart var av klass sämre. Ganska så ordentligt sämre...

Bästa M körde upp till Uleåborg den söndagen för att se den helgens sista match. På hemvägen stannade vi i Kalajoki och åt mycket och god mat.

Och den tiden blev M också hårlös. Helt frivilligt alltså. Vjuum sa det bara en gång så då var en milli eller två åter...

Annat som hände den försommaren som jag minns såhär på rakarm var att vi babyvaktade för första gången (!). Det var spännande! Gickt bra :) Och så firade vi syrrans och hennes V:s förlovning på villan.

...

Slutet av sommaren var varmare igen. Morris fick ligga under parasoll för att ändå kunna vara ute och njuta av vädret. Det blev flera utflykter i nejden och mycket lokalturism, bostadsmässa i Kokkola, grillkvällar, träffa vänner, syrrans&V:s "officiella" förlovningskalas, cykelutfärder, en hel del löpning utöver fotisen, med det ena och det femte...

Detta är alltså då bilder från bostadsmässan här nere...

Hemma igen...

Så med regnbågen sätter vi punkt på denna lilla tillbakabklick. Och ser framemot fortsättningen på våren -12 och allt vad den stundande sommaren-12 har med sig! :)

Det närmar sig

Nu är det 1,5 vecka kvar, tills det att mammaledigheten börjar. Börjar kännas som att den kommer i rättan tid. Dagarna blir tyngre, undertecknad tröttare om kvällarna, och nätterna mera "avbrutna". Att knyta skorna har dessutom blivit lite knepigt, och snabba rörelser är inte min starka sida längre. Dessa är ju inga stora problem förstås, men de är tecken. Det närmar sig. Först mammaledigheten. Och sen så småningom dagen D. Förväntansfull. Lite spänd. Inte så nervös, ännu iaf.

Nu ska jag återgår till arbetet efter denna lilla visit här på klotterplanket. Ha en bra dag!

Tack Morris

... för att du dagligen tar mig ut på promenader. Ibland korta. Ibland långa. Nu som då inspar det inte ett dugg och nu som då bara längtar jag ut - men nästan alltid känns det skönt när vi väl kommit iväg, och speciellt efteråt. Nåt som e mycket positivt med att vara hundägare. Men tur säger jag vi är två som tar hand om hårbollen, ensam skulle jag aldrig orka.

I lördags körde vi iaf långpromenaden på kvällen, och det var lugnt och fint. 

 I söndags var vädret härligt. Då såg vi de första smörblommorna, el vad de nu heter :) Och efter promenaden var det nog Morris som njöt mest, i solen, på terrassen.