Tack Morris

... för att du dagligen tar mig ut på promenader. Ibland korta. Ibland långa. Nu som då inspar det inte ett dugg och nu som då bara längtar jag ut - men nästan alltid känns det skönt när vi väl kommit iväg, och speciellt efteråt. Nåt som e mycket positivt med att vara hundägare. Men tur säger jag vi är två som tar hand om hårbollen, ensam skulle jag aldrig orka.

I lördags körde vi iaf långpromenaden på kvällen, och det var lugnt och fint. 

 I söndags var vädret härligt. Då såg vi de första smörblommorna, el vad de nu heter :) Och efter promenaden var det nog Morris som njöt mest, i solen, på terrassen.