För ett par veckor sedan började jag känna av att magen blev ganska spänd om kvällarna. Visste inte riktigt vad det var och om det är nåt som hör till eller ej. Samtidigt dras jag med den typiska graviditetsåkomman med trög och sjuk mage. Så det har varit svårt att veta vad som egentligen varit orsaken till vad. Iaf så under förra veckan blev jag ganska säker på att det nog ibland var fråga om små sammandragningar, eftersom magen blev skarp, och ofta i samband med motion, trötthet, stress och liknande. Efter läkarbesök konstaterades att dessa tidiga sammandragningar jag känt av är ofarliga, att inget förändrats fysiologiskt, och att kroppen börjat "öva sig" inför kommande prövningar, vilket vissa gravida får ganska tidigt i graviditeten och andra först när det är dags. Dock berättade läkaren att hon brukar rekommendera 1-2 veckors vila så man lite får sänka tempot och slappna av, och att det just nu dessutom är ett bra läge för det, såhär strax innan tredje trimestern inleds. Så från och med idag är jag sjukledig i en vecka. Och om en vecka på torsdag skall jag träffa läkaren igen för att checka läget.
Till först blev jag riktigt överraskad över hennes rekommendation med en veckas vila, blev lite ställd faktiskt. Jag tycker ju det är kul på jobbet och jag finner det inspirerande - samtidigt vet jag att jag när jag jobbar har ett ganska högt tempo, vill vara noggrann och samtidigt framåtsträvande, samt att jag ganska ofta, både omedvetet och medvetet, tar med mig jobbet hem i tankarna. Så efter en stunds diskussion och reflektion så kändes det helt rätt. Eller rätt kändes det direkt - för inget är viktigare än att undret i magen för de bästa förutsättningarna som bara nånsin möjligt - men det tog en stund att fatta vad det innebär att ta en paus från jobbet, faktiskt fokusera på att koppla av.
Läkarbesköket var vid lunchtid igår så eftermiddagen på jobbet, som snabbt blev kväll på jobbet, gick åt till att se till så att alla projekt togs över av nån annan, att mina planer och uppgifter för en tid framåt blir omskötta trots min frånvaro, att kunder och kollegor informerades, och att skjuta fram större åtaganden - som väl kan vänta nån vecka. En mycket intensiv eftermiddag som gjorde att jag var i disktrasa-form på kvällen. Men samtidigt kändes det enormt viktigt att få rensa undan pågående grejer - annars skulle jag aldrig kunna slappna av denna vecka. Och när jag vaknade imorse vid 9 så kände jag ett lugn i kroppen - förutsättningarna för att nyttja denna vecka till avslappning är de rätta. Visst har tankarna snurrat under förmiddagen också kring jobbet - men jag tror det är helt naturligt - inte kan man ju stänga av bara sådär. Okej - nu känns detta säker överanalyserat - men that´s me. Och dessutom ser jag detta som en övning inför den stundande mammaledigheten. Och en väldigt positiv sådan. Känner mig fantastiskt tacksam över det finska vårdsystemet - hur bra har vi det inte egentligen? Visst har det brister som alla vet, men oj så mycket gott det innefattar. Och jobbet därtill - är så tacksam över alla förstående chefer och kollegor. Kan inte önska mig mer av en arbetsplats i detta avseende.
Generellt känner jag mig fylld av tacksamhet, över stort och smått. Undret i magen, min man, min familj, mina vänner, mitt jobb, hälsan, den välfärd vi lever i, vår lilla hårboll Morris, våren, maten på bordet, taket över huvudet, saker som inspirerar en och bidrar till att man mår bra... ja från höger till vänster. Så tacksam. Och samtidigt känner jag vemod och tacksamheten blir ännu större - när jag vet att man inte kan ta någonting för givet. Att inget är för evigt. Oj.. nu blev detta mycket ... ja mycket. Ska bryta tankarna här för denna gång och fixa lunch till mig och vovven.
Ha en härlig fredag! Och njut av vårens ömma ankomst!
