Vi lever om natten

Nu har vi en tid här haft ganska så dåliga nätter. Insomningen är tämligen svår för W, men det är ändå de många uppvaknande under natten som är riktigt jobbiga. Han vaknar till på lite olika sätt, ibland till lite gnäll och ibland till plötslig ordentlig gråt, och ofta tar det lääänge innan han somnar om. Vi är trötta. Och ovissheten är det som igen är det värsta. Vad beror den oroliga nattsömnen på? Vad stör honom? Han har fått två tänder :) nertill, så det kan ju förstås vara en orsak. Men de har ploppat fram redan, då borde de väl inte irritera så mycket längre? Oh well. Efter nyårshelgen blir det att kontakta hälsovårdaren med stort H igen (hon som jag tidigare nämnt som är expert på rytm och sånt för bebisar).

Godnatt

En julhälsning

En fridfull jul och ett strålande nytt år önskar jag eder!

Dagen är kommen

Efter mycket gungande från sida till sida en längre tid, har William idag sparkat bollen i mål och svängt sig från rygg till mage. Och på hans fammos och faffas bröllopsdag! Gulliga grabben vår :)

Och tempen har varit under 38 idag, så skönt. Men stickområdena är röda och ganska hårda, speciellt det ena. Lite gnällig har han då varit, vilket man ju kan förstå. Hoppas panadolen hjälper mot de onda områden så han skulle få sovit bättre inatt.

M for just på nattskift, och W somnade precis. Nu ska jag dra täcket upp till öronen och vila lite, kan bli mycket vyssjande och bärande inatt igen (varit sånt nu på sistone... Han somnar okej men vaknar sen till efter knappa timmen och så tar det timmar innan han hittar tillbaka.. Kanske nåt med rytmen, el magen, el nåt.. Detta eviga funderande/gissande :) )

Tack och godnatt.

Very Hot

Nu har lillkillen feber, på riktigt. 38,9. Han känns varm som en kamin. Och detta till följd av dagens 5 mån vaccination. Inte roligt. Han har dock varit på bra humör hela kvällen trots sin hetta. Skrattat, jollrat och ätit bra. Men inte riktigt funnit ro att sova, förrän för en liten stund sedan. Och innan det mättes tempen till 38,4, så panadolen har fått till stånd en önskad utveckling på feberfronten. Kan dock inte slappna av. Känner att jag bör "hålla vakt". Vid nästa amning blir det en mätning igen så ska vi se då. Dessa första gånger då babyn har nåt avvikande känns ovana och otrevliga. Och jag sku bara vilja krama pojken frenetiskt. Men han behöver ju få sova oxå. Så det så. Denna morssa återgår därmed till att ligga o titta i taket o lyssna till stumpens andetag.

Godnatt!

Tack Öja

Som det nu ser ut kommer jag och William kunna åka hem på fredag förmiddag. Det ser vi framemot. Främst för att vi ska få vara tillsammans igen, hela little family of ours. Och visst ska det oxå bli skönt att få komma tillbaka till vardagen hemma igen.

Dock måste understrykas att vi har haft väldigt sköna veckor i Öja, hos Ws mommo och moffa! Och vi är inte less på att vara här:) För vi har haft så trevligt och avkopplande på många vis, och framförallt är jag glad över att mina föräldrar fått spendera mycket tid med W och lära känna honom ännu bättre.

William har också utvecklats under tiden vi varit här. Han har blivit ännu mera nyfiken än tidigare, rör på sig mera, har ännu närmre till leende och skratt, gillar att man busar med honom, ser ansikten och kan interagera på långt håll, äter batat, blomkål och päron (:)) och har hittat nya ljud och miner. Och 5 månader har han hunnit fylla. Sötnosen vår.

I Öjaland

Nu har vi varit över två veckor i Öja pga badrumsrenoveringen hemma. Några dagar till och sen får vi flytta hem igen. Tiden här i Karleby har gått kolkko fort. Första veckan var vi sådana sjuklingar (influensa) jag och William, så den gick i nånslags dimma. Andra veckan hade vi en del program, och då var M också här, eftersom han hade några lediga dar mitt in i veckan. Nu ska vi hålla tummarna för att badrummet blir klart imorgon eller i övermorgon, så vi så småningom får söka oss hemåt och ordna klart inför julen...

Hej på dig!

Vem är du?
Jag skulle bli jätteglad om du som någon gång tittar in här på mitt klotterplank skulle skriva en liten kommentar till mig i detta inlägg. Jag vet ju vilka jag skickat länken till, men inte vilka av er som brukar kika in här ibland :) Och kanske någon annan oxå har hittat hit, bekant eller obekant, vilket förstår är jätteroligt. Marknadsför ju inte bloggen överhuvudtaget och skriver egentligen bara för egen skull och för bekanta och vänner längre bort, så skulle vara kul att veta vilka som läser inläggen nu som då.

Ha en riktigt skön söndag!

Fredag

Då var det veckans magiska dag igen, fredag. Det är nåt speciellt med veckans sista vardag, det tror jag de flesta är överens om. Och tänk, för de flesta är fredag inte ens en ledig dag, utan en arbetsdag. Ändå är den för många nästintill den bästa dan på veckan. Fredagsbastu, fredagsmys, lugn och ro, familjen/vänner, nåt gott att äta, mindre måsten, hela helgen har man framför sig... Även de som skiftar och kanske jobbar på veckoslutet verkar uppskatta fredagen och joinar resten av samhället i fredagsmyset. Kanske inte med riktigt likadan sinnesstämning, men ändå.

Lördan är ju också skön, förstås. Men den har redan lite mera krav på sig, kan jag tycka. En hel ledig dag. Jag/vi borde utföra detdär och detdär som jag/vi ej hunnit med, men ändå borde vi hinna njuta av den lediga dan och göra nåt tillsammans. Kanske vi borde bjuda in eller bli bortbjudna, eller åtminstone göra en semi gourmetmiddag om inte fullvärdig. Är det här rättvisan föds mellan skiftare och de som jobbar må-fre? Båda grupperna får njuta av fredagen, men må-fre:arna lite mer. Å andra sidan är må-fre:arna lediga på lördagen med en stor del andra, och känner att de borde göra nåt lördags-aktigt samtidigt som huset borde storstädas, medan de som är lediga ibland mitt i veckan och ibland i helgen, kan mera fritt rå över sin lediga tid. Nä, så är det nog inte säkert... Det finns ju så många andra för och nackdelar med "vanligt" jobb och skiftesjobb (egen tid, familjetid, tandläkarbesök, planering, hobbyn, social tid) så en rättviseställning i denna fråga är helt onödigt att försöka finna. Man jobbar med det man jobbar (förhoppningsvis med det man vill jobba) på de jobbtider jobbet existerar.

Orsaken till att jag började skriva detta var egentligen inte alls denna jämförelse, den hamnade jag in på sådär i misstag. Tog en felsväng där mitt i texten. Egentligen skulle jag bara skriva om fredagen som en speciell dag i veckan, som enligt mig är skönast då jag får spendera den med mina allra närmaste. Och därför ville jag sända en tanke till alla ofrivilligt ensamma som gärna skulle ha någon att spendera sin fredagskväll (och alla andra dagar och kvällar) med. När man lever i ett sammanhang, i en egen familj/eget parförhållande, tror jag man alltför ofta tar det sammanhanget för givet. Trots att vi vårdar vårt sammanhang glömmer vi ibland bort hur skört det kan vara, och hur lyckligt lottade vi är. Och alltför sällan tror jag vi sänder en tanke, eller helst vår tid, till de ensamma. Detta famförallt som påminnelse till mig själv, ej menat som pekfinger, utan behövde endast få ut vad som snurrade i mitt huvud. Det känns samtidigt som en utmaning att hjälpa de som är ensamma, så inåtvänd och överförsiktig som man(jag) är ibland. Man borde kanske bara fråga: fåår jag koma på en kaffi?

Update

William mår bättre med en riktigt bra och lugn natt bakom sig. Så skönt!

Själv har jag luftvägsinflammation, antibiotikakur, hostattacker som aldrig tycks ta slut, och förkylningen som bara fortsätter. Inflammationen och hostan är värst. Har vakat precis hela natten, inte sovit eller vilat en endaste minut, så nu är det nog sparlåga som gäller. Plus alla dåliga nätter innan det därtill.

Mor- och farföräldrarna är vårt "turva ja tuki" för tillfället. De har fin hand om William så jag kan vila. För nu finns det inget val. Nu är det måsta vila.

Vi kom till Karleby i lördags om kvällen pga renoveringen av vårt badrum som startade i måndags. M måste ju bo där i röran eftersom han jobbar men för mig och W var det förstås omöjligt att stanna kvar. Han kom dock ett varv igår norrut bara över dagen innan sitt nattskift, vilket kändes så skönt.

Nu tillbaka till ångor och varm dryck.

Det finaste porslinet

William fick idag en egen tallrik och en mugg av sin mormor. Mycket fina med gulliga bilder av Mauri Kunnas. Kommer till användning nu när han börjat med smakportioner av fast föda. Nu är han inne på sin femte dag med batatpure', och det verkar funka bra.

Tuffa dar

William har öroninflammation. Vi var idag hos läkaren på dejouren i Karleby, och hon såg direkt att flunssan hade gått till båda öronen. Så nu skall lillgrabben äta antibiotika i en vecka. Och därmed hittades en förklarning till de tre senaste nätterna som varit rätt omöjliga. Sen torsdag har vi nattat W 3-4,5h per kväll. Vi trodde att det kanske var för att vi börjat med smakportioner av fast föda, eller att vi bytt till oljebaserade D-vitamindroppor, eller att det är flunssa han fått... Och tydligen var det sista rätt. Igårkväll började vi på allvar misstänka öronen då han var så väldigt orolig halva natten. Jag önskar vi hade fattat det tidigare så skulle vi ha kommit igång med medicineringen ännu tidigare. Hoppas den iaf nu kommer hjälpa snabbt så W slipper inflammationen så fort som möjligt. Tack och lov verkar han inte ha haft ont hela tiden för han har varit nöjd om dagarna.

Har själv också varit, och fortfarande är, riktigt riktigt förkyld. Stegring i flera dar, grymt sjuk hals o värk i kroppen, samt hemsk hosta. Har de senaste nätterna sovit väldigt dåligt pga Ws öron och min hosta och förkylning. Har känt mig riktigt slut. Och gör det nog fortfarande. Riktigt "naaleis ååv raden" som man pa säj. Oh well, bara W börjar må bättre o de egna krafterna börjar återvända så pliir d nog pra.

Hoppas ni slipper denna arma influensa!

Sjuk och Potatis

Har fått influensa, bläh. Igår stegring och sjuk hals, idag ingen feber men värk i kroppen, sjuk hals, hosta o allmänt slut. Det är ju småsaker MEN- lillgrabben hade också lite stegring igår vilket fick denna färska morssa att bli sjukt orolig. Gav en suppositor åt lillen vilket sänkte tempen, och efter det har han inte visat några symptom på influensa, tack och lov. Undrar vad det var, han har ej haft stegring förut...

Igår testade vi fast föda för första gången åt W. Rådgivingsläkaren tyckte vi skulle börja på, trots att han var inom det normla gällande relationen vikt och längd. Dock på smalare sidan, vilket han varit sen början... Men nåja, vi börjar på lite smått. Gav lite potatis igår efter lunchamningen och även idag. Vilan efter detta var både igår och idag ovanligt orolig, undrar om det bara är magen som är lite ovan (trots minimal mängd) eller om potatis är olämpligt... Om nån har nån erfarenhet så tas det varmt emot!

Nu sover han igen lugnt och skönt. Ska passa på att joina honom i drömmarnas land en stund, ich bin so trött...

Smått och gott

De senaste dagarna har jag/vi bl.a. pysslat med följande:

- Handlat nästan alla julklappar (!). Urtidigt för att vara jag. OCH paketerat dem.
- Kört ett bodycombat pass som fick mig att inse hur stor skillnad det är mellan min kondition, och framförallt muskelkondition, nu och innan graviditeten
- Babysimmat
- Ätit en stadig lördagsfrukost efter babysimmet..Slurp!

- Haft Ws faddrar på snabbvisit
- Chillat hela lördan i myskläder och tagit en dagsvila samtidigt som W (sååå länge sen)
- Promenerat som vanligt
- Julbakat småbröd, drömtårtor och minipajer
- Varit på julöppning, William, syster och jag.

- Varit på mammabarn-träff
- Ställt fram den första mysbelysningen inför advent

 

 

Med mera... Kan ju inte annat säga än ... vilka sköna dagar det varit! Det är så förbaskat (sorry för kraftuttrycket) härligt att få vara hemma med William, och i dessa stundande jultider dessutom. Mäktigt. Nåt som är lite mindre heja heja är att jag fick sjuk hals igår kväll, and it´s still here. Jag som skulle besöka ett dagis med Linda och hennes Liam idag, och hosta (tänk engelska, inte det som man gör med hals/mun/lungor) en mammabarn-träff imorgon.. Det går ju inte för sig med tanke på smittorisken. Hoppas dock att det bara varit nåt smått i halsen och att det försvinner typ innan lunch eller nåt..heh. Några andra symptom har jag nämligen ej så kanske det bara är en spindel som fastnat i halsen, eller nåt.

 

Ha en bra dag!  

Han sussar så sött

... här bredvid. Det gulligaste och mest ljuvliga mina öron hört, mina ögon beskådat och mitt hjärta känt. Aldrig kunde jag föreställa mig hur man känner för sitt barn. Jag, för mitt barn. En kärlek, så obeskrivligt stor. En ny sorts kärlek. Och en tacksamhet, så innerlig, och ett hopp så starkt. Jag, för mitt barn.

Överraskad!

William somna i egen säng ikväll, efter att vi gett nappen EN gång! Amazing! Lade honom i säng vid 8 och han låg tämligen tyst en bra stund med kaninen sin. Efter ca 15 min började han "knara" och blev så småningom lite mera ljudlig, då gick jag in och gav nappen. Efter att han fått nappen låg han lugn och tyst med kaninen mot kinden i 10,15 minuter och somnade sedan. Verkligt lugn och avslappnad hittade han sömnen lättare än nånsin tidigare, hittills. Och det var lämpligt, för jag och M hade hyrt film och det är länge sen sist kan jag lova. Så det blev en mycket skön kväll hos oss ikväll.

Musse Pigg, Bamse, Emil och resten

Jag borde fräscha upp mina kunskaper om karaktärer i barnlitteratur, -filmer och -serier. Jag kommer på hur en viss typ ser ut, eller namnet på en viss figur, efter lite till mycket betänketid, men det är rostigt. Det finns liksom inte lika top of mind som när man var liten. Idag hade jag och W en kär barndomsvän på besök, och W fick en urgullig pyjamas av henne. Och jag tog emot pyjamasen, tyckte den var hur söt om helst, och brast ut i ett "Bamse"! Sen fattade jag ganska snabbt att typen på pyjamasen inte var Bamse, utan nån av hans vänner...men vänta nu vad hette denne... Och kompisen upplyste mig om att det var Lilla Skutt på byxbenet. Ärligt talat så hade jag fått googla fram namnet på filuren. Det kändes hur klart som helst när hon sa det, men skulle hon inte sagt skulle jag antagligen fortfarande klura på namnet, om jag inte genvägat via Google förstås...
Så kan det gå. W har börjat tycka om att greppa tag i böcker och titta på färggranna bilder så nu ska det börja läsas flitigt, för allas bästa :)

Hemma igen

Efter några dar i Karleby är vi nu tillbaka i Vasa. Det var en riktigt skön vistelse. Mycket slappa. Mycket prata. Mycket träffa familj. Långpromenader. God mat. MYCKET tårta.

Som jag tidigare berättat trivs W inte så bra i bilen i sin "bilstol". Han är inte den typen av bebis som somnar så fort man startar bilen. Idag när vi körde från Karleby, morssan, lillkillen och jag, blev han hysterisk i ett skede. Och det var hemskt. Till en början när vi startade var han lugn och kikade omkring, sen efter typ 20km blev han lite ledsen varefter han somnade ganska lätt. Han vaknade igen ca 40 km norr om Vasa och var till en början helt lugn, men blev sen bara såå ledsen för att sen brista ut i hysterisk gråt. Vi stannade bilen på en busshållsplats så han fick äta en slurk, nånstans nära Botniahallen. Han var tämligen nöjd under pausen men blev fruktansvärt ledsen igen när han spändes fast i sin turvakaukalo, och ledsen var han den sista biten hem. Sen så fort han kom ur bilen blev han glad och nöjd igen, I don´t get it. Stackars liten. Man kan ju inte undvika att åka bil helt och hållet, det går ju liksom inte. Hmm...

Oh well, dagen har annars inte heller varit av den mest strålande och ljuva sorten. Han har varit ganska så gnällig och helt enkelt inte sig själv. Jag tror han kämpar med magen som igen inte funkat på några dagar, så nu ikväll fick han lite maltextrakt för första gången. Jag hoppas verkligen det ska hjälpa så han får lite lättare att vara. Det är som knivar, saxar och nålar i hjärtat att se honom må sämre. Det är ju bara så.

Något som dock känns finemang är att det verkar som om han redan somnat för natten, i sin egen säng, ganska långt på egen hand, och tämligen lugnt. Me like. :)

En far så rar

Ms första farsdag. Jag ville skriva nåt om detta, eftersom jag förstås känner så mycket inför detta faktum. Men jag hittar inte ord just nu värdiga att beskriva något så värdefullt, kärleksfullt, betydelsefullt...
Jag behöver egentligen bara titta. På W. På M. Och så vet jag, så ser jag, så ser de, så vet de, så vet vi.
Gratulerar på farsdagen.

T.a.c.k

Nybastad. Nötstek och grönsaksgratäng, samt tiramisu, i magen. Fått kaffa och doppa. Skrattat och träffat familj, både större och mindre typer. Nattning av sötisen på g. Och en trevlig morgondag att se framemot. Det är gott att leva. Ibland så orättvist gott.
Tack.

I ett nötskal

Veckan har gått i ett huj, och nu är det helg. Som jag skrev i det förra inlägget hade vi en massa smågrejer på agendan i början av veckan, som fyllde de dagarna nästan till max. Annars så har vi
- Planerat julklappar
- Promenerat med vagn och hund, och det börjar gå bättre och bättre!
- Skrivit nytt gymavtal, bytt gym. Jej!
- Kört ett gympass
- Talat massor i telefon
- Haft en liten kämpigare dag då W inte riktigt fick sovit
- Bakat farsdagskaka o firat M redan idag (vi åker till Kokkola imorrn för att fira Ws farfar och morfar)
- Tagit 4 mån foto (hemmafoto givetvis:))
- Haft besök av en glad mamma till en glad liten tjej på 10 mån. Roligt att se större bebisar och tänka "Wow snart gör W sådär o sådär"
- Sparkat min nästminsta tå i en byrå så den är röd och svullen
- Beställt frissa-tid, äntligen!
- med mera...

Imorgon babysim, sen på födelsedagskaffe och sen spenderar vi återstoden av helgen hos Ws far- och morföräldrar.

Ha ett skönt veckoslut!

Sådant

Varit två ganska fullspäckade dar med bakning, storkok, presentshopping, handlas, träning, städning m.m., utöver babyn, hunden, "plockning", promenader, klädtvättning och annat sånt som hör var dag till. Igårkväll var det således en mycket trött kvinna på 28 vintrar, elr hur man bruk säg, som somna innan tie. Idag har det varit lite lugnare men ändå är jag redan under täcket, nöjt trött, typ.

Igår när jag höll på med sju saker samtidigt gick det såsom bilden nedan illustrerar. Som tur gick det bättre med den andra plåten så jag hade nåt gott att trösta mig med.

Babysim vol.4

Imorse var det igen dags för bebisplask på Tropiclandia, och temat för dagen var att prova dyka för första gången. Jag höll i W under hans mage och i armarna, så att han låg på mage strax under vattenytan. M "kannade" vatten över ryggen, upp mot nacken och när han  närmade sig bakhuvet sa vi "Nu dyker vi" och då förde jag W med huvudet och hela kroppen under vattnet en riktigt kort bit, samtidigt som jag själv tog ett steg bakåt. Han åkte ner under vattnet och snabbt upp i famnen igen, vilket följdes av glada miner och en massa komplimanger från föräldrarna om hur bra det gick :) Och bra gick det! Han blinkade hastigt med ögonen och grimaserade lite, men visade inget misstycke, han hostade inte ens. Efter ett par gemensamma sånger i gruppen var det dags för ett nytt dyk, som även det gick galant. Mycket roligt, säger en lättad morssa. =)

Hej November

Inte en höjdarmånad enl mig, vanligtvis, men detta år känns det bra att välkomna november. Ser framemot hemmamys med W, M o Morris, att smått påbörja julförberedelserna, att möta advent i lugn och ro, våra mamma-baby träffar, samt att träffa vänner o familj.

Just nu är vi hela lilla familjen i Karleby. Igår var vi hos Ms föräldrar, och jag passade på att gå på ett gympass med morssan min så länge Ws fammo, faffa o pappa skötte honom. Idag e vi hos mina föräldrar, och imorgon kör vi tillbaka till Vasa nångång mitt på dan.

Det är/har varit skönt att vara här en stund, och det blir inte länge till nästa gång. Få se hur bilresan tillbaka går med W dock. När vi körde hit somnade han först kring Jeppis! Alltså var vaken o kikade omkring i typ nästan 100km... Men ledsen var han ej, tydligen bara inte så trött. Jag trodde alla bebisar sov gott i bilen :)

Trevligt veckoslut!

Nu blev det natten

Här är vi redan redo för natten. W har nyss somnat, M har inlett sitt nattskift och jag tänkte försöka mig på att lägga mig urtidigt. Dvs nu. De senaste nätterna har int varit så bra här så tröttheten börjar kännas av.

Imorgon åker vi till Karleby för att spendera en dag hos mina föräldrar, och en hos Ms föräldrar. Och samtidigt ta med oss Morris doggen hem efter hans "höstlov" i Kokkola. Ska bli riktigt härligt att få åka "hem" en sväng!

Ha en fortsatt bra vecka!

Acceptera Mera

Ett ord som jag borde ha skrivet på en lapp och klistrat på kylskåpsdörren mellan varven är "Acceptera". I vardagen går jag ganska ofta upp i allt det som rullar på och tar gärna in ett par bollar till i rullningen. Jag tänker allt som oftast "borde, borde, borde", och kan bli snäppet surare om det inte blir som jag tycker att det borde. Jag har blivit bättre på detta, om man ser över en längre tidsperiod, men det finns ännu utrymme för förbättring.

Jag tror man skulle må bättre av att acceptera mera, och kontrollera/styra mindre. Och se det positiva i saker och ting, även i mindre "missöden" (ni kommer förstå citat-tecknen snart). Typ om fisken man skulle tillaga började smaka surströmming, om babyn har en lite sämre dag, om magpartiet är lite mjukt och dallrigt, om rynkorna kring ögonen blivit fler, om bilen hamnade på service, om kaklet lossnar i badrummet, om man inte hann baka pajen till gästkaffet pga en stressig dag och fick köpa färdig rulltårta som smakar bensin osv osv... Då kanske man tänker: jag sumpade fisken vi får svälta idag, vad gjorde jag för fel då lillen sovit dåligt, hur kan jag träna för att få fastare mage, vilken dyr smörja skall jag börja använda för att minska rynkorna, jäkla bil, nu blir det en massa strul med badrumsrenovering, nu tycker gästerna jag är lat som ej bakat osv osv...

För det första är ju allt sånthär vardagsstrul så fruktansvärt minimala bagateller! Och man ser det så tydligt när man skrivet ner det. Puh, alltså. För det andra kan man tänka: vilken tur att det började smaka surströmming så fick vi veta hur det (antagligen) smakar för vi skulle annars aldrig smaka det, babyns lugna dagar känns i jämförelse som det bästa bästa bästa i världen, vad bra att jag inte behöver frysa om magen i vinter, jag har säkert skrattat en massa då skinnet kring ögonen blivit rynkligt, vilken tur att det var bilen som gick in för service och ingen av oss, badrummet får en uppiffning med nya kakel vilket även är bra med tanke på lägenhetens värde, vilken tur att det inte blev nån paj då resterna skulle ha frestat oss resten av dagen och så kanske gästerna tänker nästa gång vi kommer på besök att de inte heller behöver stressa med bak osv osv. Men jag måste ju erkänna - detta med positivt tänkande kring vardagsliktår har jag blivit bättre på de senaste åren, i perioder. Men de perioder då jag inte riktigt är "där" så vill jag tyvärr istället börja kontrollera för att acceptera. Så därav, acceptera mera.

Here we go...lite smått sådär

Var o handla imorse då två jultidningar smög sig ner i kärran sådär lite halvt omedvetet. För ännu har ej årets julsäsong lyckats få mig i sitt grepp, ingen julfiilis här inte. Eller så smyger den sig på lite ändå, för det var nog nåt med "mörka kvällar, tända ljus, läsa jultidning med varm filt upp till öronen, doft av julbak" som fick mig att gripa tag i magasinen... Det sker ju ibland så plötsligt och impulsivt när man får en känsla. Spännande tycker marknadsföraren, och försöker sig på en objektiv självanalys. (Hmmm, vad är det eg?)

Förvånad - edit

W hade en kämpig morgon och dag, sov dåligt de två första dagsvilorna och "sådär" den tredje. Lade honom kvart i åtta i sängen för natten. Sjöng fyra visor och läste gud som haver och sa godnatt. Väntade mig att han skulle ligga lugnt en stund o prata med sin kanin för att sen bli tröttare och lite ledsen, som han brukar. Därefter blir det vanligtvis napprumba och nattande på olika sätt en braaa stund. Ikväll lade jag honom som sagt som jag brukar, han låg och kramade sin kanin och pratade lugnt ganska länge, sen blev han lite sur och jag gav nappen tre gånger, och sen blev det tyst. Han somnade med armen om sin pupu. Och mitt hjärta smälter. Så lugn, så nöjd, så söt. Hans mage har äntligen fungerat idag, flera gånger, vilket säkert är orsaken till att han är lugnare ikväll. Säkert kommer han att vakna flera gånger innan natten ännu, men det spelat ingen roll. Så härligt att se att han är lugn i hela kroppen och kan somna in skönt.

.....

Ett par timmar senare:
Han sover fortfarande, har ej vaknat till en enda gång. Jag är mäkta förvånad kan jag säga. Smygt in i rummet o lyssnat och tittat en handfull gånger sen han somnade. Och han bara sussar skönt. Kommunalvalet släng dig i väggen, detta var höjdpunkten för oss denna kväll!:)

Trött röstare

Efter en riktigt orolig morgon har sonen somnat och modern sitter, slut i kropp och knopp, framför datorn och funderar över vem man borde rösta på. Skönt att det är fint väder så kanske det lockar folk ut på promenad och till röstbåsen.

Titta så fin!

Gåva från vännen som besökte oss idag. Så gullig :)

Just nu idag vol 2

Nattar William som efter förra inlägget inte varit en solstråle. Stackarn verkar kämpa med magen sin. Det är inte lätt att vara liten.

Men det var skoj när vännen hälsade på! Och hon hade med sig såå fina presenter. Skall lägga en bild här sen på vad W fick av henne. So cute!

Just nu

William sover ute i vagnen, jag har en vinbärspajen i ugnen, och snart får vi besök av en kompis från studietiden.Najs.

Imorse var vi på babysim, det var den tredje gången av totalt tio. Gången innan var William ganska trött men denhär gången verkade han riktigt börja njuta av att vara i vattnet. Vi övade på förstadiet till dykning, nämligen att med en kanna föra vatten över ryggen och över huvudet. W verkade inte tycka illa om det så det bådar gått inför nästa gång då han skall få prova dyka på riktigt.

En grej om sovandet så var det tur att jag var försiktigt optimistisk, om man kan säga så. Igår sov han mera oroligt och insomningen till natten var tuffare. Undrar om det är hans tröga mage som stör honom, hoppas på en leverans så småningom...

Okej, nog om sånt. W har annars varit en solstråle idag. Han tycker det är ruskigt kul att se sig själv i spegeln och att bounca lite upp och ner i luften. Han verkar gilla liv och rörelse lillgrabben vår.

Ha en härlig lördag! Det blev liksom vinter på en gång sådär alldeles plötsligt...

Syster=guld

William har somnat och jag ligger på sängen bredvid och lyssnar till om (när) han vaknar till. Egentligen kunde jag i detta skede söka mig till soffan, men jag bara orkar int.. Jag är trött. Ligger här i mörkret och tänker hellre. Just nu tänker jag på att en syster är guld värd, min syster är guld värd. Den omtalade åkte hem för en timme sedan efter en halvdag med mig och W. Guld värd.

En gåva från India

För ett par veckor sen fick William en gåva ända från Indien. Den anlände till oss med min pappa, men var sänd av ett indiskt par, där den ena parten är affärsbekant med far min. När pappa berättade om gåvan per telefon antog jag genast att det kanske var ett prydnadsföremål eller en liten leksak eller nåt, men där hade jag fel. De hade skickat med två dräkter, varav den ena är en indisk festdräkt och den andra en stickad dräkt. Ibland blir man riktigt överraskad, och detta var en sån gång.

En härlig dag so(v) far!

Hmm.. var ska jag börja.. Kan börja med lite bakgrundsfakta. William sover nuförtiden tre dagsvilor varav de två första är ganska långa 2-3h, och den tredje 1-2h, beroende på hur de två första gått. Ganska länge har det varit så att han sovit nätterna bra men haft kämpigt med insomningen till natten, samt att dagsvilorna gått sådär, för han har behövt en hel del hjälp (="skuttande" av vagnen) under vilorna.

Igår på morgonen fick jag lite nya tips av en mycket kunnig hälsovårdare om nattandet och sovandet. Hon tyckte vi kommit redan ganska långt som fått in en ungefärlig rytm åt William, men att vi kan försöka finslipa lite till om vi orkar och vill, för att ytterligare underlätta hans sovande. Tipsen berörde främst hur nattandet går till både på dagen och till natten, och vi testade dem direkt igår. Jag vet inte om det bara var nybörjartur eller vad det var men han sov tämligen lugna dagsvilor och insomningen till natten var mycket lättare än tidigare. Wow! Men jag försöker vara försiktigt optimistisk och påminna mig själv om att dagarna och gångerna kan vara så olika.

William är ju inte den typen som lugnt somnar in i famnen eller efter amning, som jag säkert skrivit om tidigare, så detta med sovandet och insomningen har varit ett litet huvudbry hos oss. En tid redan dock har det faktiskt känns mycket bättre med sovandet och vi stressar inte lika mycket över det, trots att det är långt ifrån perfekt. Men perfekt varken förväntar vi oss eller eftersträvar, det viktigaste är att han får sovit bra, han är ju så liten sötnosen vår.

Så efter en helt okej kväll och natt så var William en solstråle på morgonen, vilket han brukar vara för det mesta i vilket fall som helst. Han sov en bra första dagsvila på två timmar, varefter han åt och blev påklädd igen för att åka på babyträff. Han muttrade lite i bilen och var inte helt nöjd men grät ej (han är inte den typen som somnar genast i bilen eller är lugn som en filbunke i bilstolen). Vi kom fram, tittade, splattrade, log, pratade, fikade och hade det mycket trevligt, och han var ganska nöjd under hela träffen, bara han fick lite variation på famnställningar och sånt.

Men nu det till det som jag blev så överraskad över: han var vaken 2,5h! Det längsta han brukar orka är 1,5-1,75h. Lite sådär trött verkade han på slutet men inget farligt. Och när vi startade med bilen så gick det bara ett par minuter och så sov han lugnt. Brukar inte hända! När vi kom hem flyttade jag honom sovande till vagnen, där han nu fortfarande sussar. Lillkillen kan överraska! :) Just nu behöver han lite hjälp i vagnen nu som då men ganska lugnt verkar det ändå där i vagnen på terrassen, medan den första snön virvlar mäktigt ner i stora flingor.

Och mycket snö kommer det! Under tiden jag skrivit och "skuttat" nu som då, har landskapet blivit vitt. Wow (igen)!
 

Gjort idag

Snackat Williams sovrutiner med hälsovårdare
Krattat löv
Städat på gården och i uteförrådet inför vintern, med guuben
Köpt kruka på Plantagen
Hängt med W förstås
Varit på aerobox, typ bodycombat, på gymmet. Skitkul!
Sjungit

Nu badas W av M, sen blir det kvällsmat för lillkillen, och sen (ett försök till) en tidig nattning av sötnosen.

Så. Inte så mycket mer om den dagen. Imorgon blir det träff med mammagrupp nr 2.

Adjö

Ett inlägg bara för att jag vill skriva men inte vet om vad

Det kittlar i fingrarna och puttrar i pannloben. Jag vill skriva men vet inte om vad. Så då tänkte jag sno idén från andra bloggare om att skriva om saker som varit bra (+) och mindre bra (-) med denna dag.

+
Morgonfrosten
Williams dagsvilor
Mammaträffen
Spontanbesöket hos grannen
Fyllda kycklingfiléer och rostade rotfrukter till lunch
Den städade lägenheten
Williams ljudliga skratt
Williams leenden åt sin egen spegelbild
Himlaliv-avsnittet med Malena Björndahl på yle areenan
-
Kvällsrusket
Bilen som måste på service
Kexen jag åt trots att jag förbjudit mig själv att äta kex in i veckorna, ich bin ein kakmonster
Hemska nyheten i Klaukkala. Så hemsk så man blir spyfärdig gånger tusen.

Ja, det var det. Mitt skrivbehov blev nog inte mättat med dethär inte, men so be it. Tröttheten vinner nog denna duell denna gång.

Godnatt

Tack

... Finland för föräldraledigheten. Jag njuter av att få vara hemma med vår lilla son. Den här tiden är verkligen speciell, och jag vill ta vara på varje dag. Visst kan det vara tungt emellanåt, det är ju självklart, men i stort sett är denna tid ljuvlig. Så jag försöker finnas i nuet, och inte hela tiden tänka framåt. Inte så lätt alla gånger, men värt att försöka. Men å andra sidan, hur man än försöker ta in stunden, just nu, så kan man inget åt att tiden går. Och det är ju härligt på många sätt att tiden går, och jag är tacksam över att jag får vara med. Men det är också så flyktigt på något sätt, stunderna avlöser varandra, och man slutar aldrig förundras över med vilken hastighet. På förmiddagen när jag stod på terrassen och försökte få William att somna om, vilade mina ögon på frosten som smyckat vår lilla trädgård. Jag gillar hösten och vintern, och framförallt den kalla, friska luften som dessa årstider bjuder på. Så jag tog några långa djupa andetag ... Tack.

En rörig text om vad som snurrat i mitt röriga huvud idag. Utöver att tänka (hehe) har jag fixat till en god lunch, träffat den ena babygruppen och gjort ett spontanbesök hos grannen. Imorgon har vi inget speciellt på agendan, på onsdag blir det antagligen att gymma, på torsdag träffis med den andra mammagruppen och på fredag troligtvis en halvdag med syster. En programpunkt per dag är ganska så lämpligt för tillfället, räcker bra till. Ibland funkar det fint med två, men tre börjar ren bli ganska knepigt. Men jag menar, tänk att få ha det så!?! Liksom tack alltså.

Efter ett roligt födelsedagsfirande...

har lugnet lagt sig över det lilla radhuset i den steniga stadsdelen i norra Vasa. Markus fyller 30 år idag, och igår firade vi honom från tidig morgon till ... ja, tidig morgon idag blir det ju. Vi steg upp vid 6-tiden på lördag morgon och inledde dagen med babysim. Efter det kom vi hem och jag började doona inför festligheterna. M visste inget om vad som komma skulle, utan hade "låtit" mig fixa och ställa till med 30-års firandet som en surprise för honom.

Vid 13 kom våra familjer på traditionell födelsedagskaffe, vilket var mycket trevligt. William fick även hälsa på sin söta kusin (som han dessutom sedan kom att spendera kvällen med..mer om det snart). På sena eftermiddagen begav sig gästerna iväg och M togs ut på en biljardrunda med mina bröder och min systers fästman. Så länge städade jag och syrran bort festen som varit, och ställde till inför kvällens party. Kvällen gäster, ett dussin goda vänner, anlände vid 6-tiden, och M med följeslagarna en stund efter. M blev mycket glatt överraskad över gänget som väntade på honom här hemma. Kvällen gick sen i ett huj, och vid midnatt fortsatte the partypeople ut en sväng, och jag fick hem lillprinsen, William vår. Han hade varit med min mor och far i min systers och hennes fästmans lägenhet, som lämpligt ligger endast ett par kilometer borta. Eftersom W flaskvägrar så gick det smidigt att köra dit och mata lillkillen emellan. Även W:s kusin med föräldrar tillbringade kvällen med W och min mor och far, så då fick kusinerna också umgås en längre stund :)

Idag har vi tagit det lugnt...Käkat pizza och ätit gårdagens praliner. Sammanfattningsvis har det varit en rolig helg. Kul med lite omväxling i vardagen, samtidigt som det var lite jobbigt att ha W och skötas för första gången. Men jag tyckte ändå det gick jättebra. Trots flaskvägringen. Bättre "skötare" kan man ej önska så på det sättet kändes det tryggt. Det är bara denhär känslan av att nåt fattas en som blir så intensiv här i början med tanke på symbiosen man egentligen lever i, och att det är de första gångerna man är borta från varandra flera timmar. Men så är det. Babysteps.

Nu bastu.

Ha en givande vecka!

Laidasta laitaan

Förmiddagen inleds med nånting riktigt najs, massage! Strax efter väntar nånting riktigt obehagligt, ett tandläkarbesök. Gulp.

Igår var det en riktigt skön dag. Idag en dag av lite stressigare typ. Igår gick vi på förmiddan på en långpromenad med en mycket trevlig semi-ny bekantskap, som är hemma från Karleby men nu bor i samma område som vi. Det var toppen! Sen på eftermiddagen fick jag och W spontanbesök av en kär barndomsvän. W var dock inte speciellt gästvänlig utan sov sig igenom hela besöket. Men det har man förstås all rätt till när man är så liten. På kvällen besökte jag syster som hastigast i samband med en stadstur.

Idag blir det att ställa till inför helgen då gubben skall firas på sin 30-års dag. Han vet att nåt är på G men inte vad. Kul:) Och att ställa till med sånt e ju kul, bara man sku få d arma tandläkarbesöket understökat. Det sänker liksom en enorm skugga över dan, fram tills det är över. Som sagt: Gulp.

Men en sak i taget. Nu massage!

Amning och kost

Under graviditeten är ju det ju mer eller mindre förbjudet att förtära vissa livsmedel. Och detta upphör ju då inte i och med förlossningen ifall man ammar, utan "listan" över saker att undvika ändras till viss del, speciellt om babyn verkar ha problem med magen. Tidigt märkte vi att William hade magknip så jag började undvika följande: nypotatis, jordgubbar, choklad, äpplen, rågbröd, kål, blomkål, broccoli, ärter, bönor, citrusfrukter, kolsyrat, kaffe i stora mängder, starka kryddor samt riktigt färsk bulla och bröd.. ja, kanske det var nåt till.

För en tid sedan började jag äta choklad och produkter med jordgubbar igen (jej! Och ja, de viktigaste först:)), vilket gick utan bekymmer. För några dar sen försökte jag återinföra äpplen, men med sämre resultat. Grabben har haft två riktigt kämpiga kvällar och det kan kanske beror på äpplen. Det är väldigt svårt, sådär generellt, att veta vad som beror på vad och varför. Om det är en fas, nåt i dygnsrytmen, nåt man ätit, nån viss ålder osv. Men jag tar inga risker. Får sakna äpplen ännu en tid. En liten uppoffring kan jag tycka.

När William var ungefär 2 månader gammal hade han ganska mycket problem med magen, tolkade vi det som iallafall. Då kom en mjölkfri diet på tal med hälsovårdaren, men som tur är har det ej visat sig vara nödvändigt. Jag läste dock en del om detta, och himmel och pannkaka vilket jobb det skulle ha blivit med en sån diet. Det var ju inte bara produkter med mjölk i man skulle undvika utan en massa konstiga ämnen och substanser. Men som sagt, så långt behövde vi tack och lov inte gå.

Det om det. Nu ska jag ta en banan.

En evig låga

Jag lyfter min haka, jag höjer min blick

Känner din värme, men i hjärtat ett stick

I toppen av björken, som svajar lätt

Mot himlen som bakgrund, jag minns dig i ett

Du har nåt visst, som strålar ännu

En låga, som aldrig släcks ut

Från orden, blicken, skrattet och doften

Till värmen, din vishet, ömhet och kraften

Mycket har hänt, du vet

Jag tänker och saknar, men förstår att du ser

Du visat en väg, du berättat i ord

Att tro, hopp o kärlek, i hjärtat skall bo

 

Sofia 16.10.2012

Håll i hatten!

Nu stormar det. Det susar och viner, och smattrar på taken. W sover här inne i vagnen. Fick raskt hämta in vagnen från terrassen, stormen kom så plötsligt. Och M som måste cykla hem  från jobbet ikväll i detta ruskiga väder... Hujadå.

En tremånaders

Igår hade William sin tremånaderskoll. Han fick gröna papper avseende de strategiska måtten. En ganska lång och slank kille, men som följer sin egen kurva. Nu är han 62,7 cm lång och väger 6130 g. Utdrag ur hälsovårdarens anteckningar: Suloinen hymypoika. Rytmiä löytynyt. Kasvaa tasaisesti. När han ligger på mage för han fortfarande inte båda armarna framåt för att stöda på dem, men det är på kommande. När han låg på mage på undersökningsbordet så sträckte han med ena armen efter en leksak som låg framför honom och greppade den - så storbaby-aktigt! Hjälp, vad tiden går!

Och så var det ju vaccinationerna då. Jag tänkte innan att det säkert kommer bli lite jobbigt, för båd två, men att det går ju snabbt och så. Men ack mitt modershjärta när lillen skrek sig röd i ansiktet av smärta. En sorts skrik jag ej hört förut. Och så var det ju två sprutor, dubbelt upp liksom. FY.

Efter vaccinationerna har han dock mått tämligen bra. Ingen feber, och inte speciellt gnällig förrän till natten. Han hade extra svårt att somna in och "knarade" en hel del. Och efter nattmaten vid 3-tiden var det samma sak. Somna först igen vid halv 6. Idag verkar han igen må bra så jag tror vi kom ganska lätt undan.

Så då kan vi igen trycka på knappen "FRYS tiden".

Tillägg till förrförra inlägget

Solsidan är också bra. Men på basis av de två första avsnitten verkar denna säsong inte lika bra som de två första säsongerna. Skämten känns lite för tydliga, som om man försökt lite för mycket för att vara på den säkra sidan, för att inte göra fansens besvikna. Säkert svårt att möta de stora förväntningarna.

Det om det.

En skön dag

William vaknade vid halv 8. Han åt sin frukost och sen åt jag min. Det blev morgontvätt och en liten famnstund. Sen blev det sovdags igen. Gullet somnade själv i sin egen säng med sin kanin Pupuliini och tutten i mun. Bakgrundsfakta: det har börjar lyckas nu som då på dagarna att han somnar själv i sängen. Visst behöver man vara stå vid sängkanten och ge tutten när den faller och sånt, men såna grejer hör ju till kan jag tycka. Han har dessutom svårt med insomningen så detta känns stort. Han har ej på länge somnat direkt efter amning eller bara liggande lugnt i famnen när bäraren sitter -utan vi går, vyssjar och kör med vagnen. Men som sagt, känns underbart att det ens funkar nu som då med sängen.

Jag började plocka upp, strök en massa kläder och skrev lite här på klotterplanket. W vaknade till ett par gången men somnade om igen då jag lade tutten i mun. Och vet ni, han sov i tre timmar! Bakgrundsfakta: det har hänt ett par gånger på sistone att han sovit en dagsvila på tre timmar. Detta känns också superhärligt, för han brukar inte sova så långa pass på dagarna. Nätterna sover han oftast bra. Somnar kring 10, äter ca 02/03, äter igen vid 06/07, och somnar om en kort stund eller tar morgonen ungefär då. Vi har faktiskt oroat oss innan över insomningen och hans korta dagsvilor så att det börjat fungera bättre känns bara så bra, även om allt förstås är faser och kommer och går, I know :) Hann även äta lunchgröt och prata med mor.

Sen vaknaade William och vi gjorde det normala som åt, gosade, lekte och sånt. Sen blev det dags för dagsvila nr 2 och vi gick ut med vagnen. 2:ans vila är ofta knepigare för W, så då är det bra att vara på promenad så han åtminstone får sova en timme. Vi gick omkring i lite över en timme och jag talade i telefon med en mycket god vän, och med min mor, igen :) När vi kom tillbaka stretchade jag på terrassen medan W ännu småsov. Han vaknade dock snart och vi gick in och tog oss an det normala. Gjorde även i ordning lite kycklingfiléer till mat tills M kom hem från jobbet och vi åt. Sen for M ut med William och jag fick lite tid för mig själv, så jag åt en ispinne framför ett avsnitt av Vem vet mest och surfade lite och doonade på med det ena och det andra. Sen blev det igen matdags för W, och efter det fortsatte M med W och jag for till gymmet för första gången på väldigt länge!
Bakgrundsfakta: har lite svårt att slita mig från William. Ingenting konstigt förstås, det är ju denhär symbiosen vi lever i nu. Tog mig alltså i kragen, spatserade till gymmet och gav min sjuka rygg en ordentlig omgång. För den som är intresserad av babyrytmer så bör nämnas att W sov en kort vila i Manducan, blev väl dagsvila nr 4 det.

Efter gymmet blev det dusch, matning, snacka med syster, snacka med bror, gosa med W, bakning och tittande på webben på det hisnande världsrekordet som slogs ikväll. Och nu nattar M W. Efter detta inlägg blir det Solsidan som jag bandat. En riktigt najs dag!

Ja, så såg denna dag ut hos oss. Alla dagar är ju väldigt olika, trots att de med tanke på babyskötsel ser tämligen lika ut. Har haft i tanken att skriva om en helt vanlig dag, och det var ju kul att skriva om denna som gått så bra :)

Ha en skön vecka med många sköna dar!

a whole lot of ... nothing

Nu är jag officiellt trött på sångtävlingar på televisionen. Det som tidigare har varit min favorit tv-underhållning har kommit att bli urvattnad, upprepande, dussinvara och oberörande.

Denna leda på talangjakter har kommit krypande de senaste två åren, men nu är den "tjyna så" definitiv. Det som fick bägaren att rinna över var den nya svenska talangjakten, missä x, eller vad den nu heter. Alltså, det går ju att titta på i nödfall, men inget som berör, som Fame Factor gjorde. Minns ni?

Överlag är TV-utbudet för tillfället ganska uselt. Några bättre värd att nämna (enligt mig, förstås) är Vain elämää på Nelonen, repriser av Wallander och Beck, Kätilöt på Yle, Himlaliv och Närbild på Femman, och Svenska Hollywoodfruar och Ensam mamma söker på TV3 (hihi). Nåja, helt tillräckligt iallafall. Men fortfarande ingen som är riktigt sådär nervkittlande, berörande och som man kan längta till efter bastun en fredagskväll. Tv is out.

aahhhh

Äntligen. William sover. Efter en tuffare eftermiddag. Dagsvila 1 och 2 gick finfint. Men dagsvilan nr 3 gick inte alls, sen blev det *alla som inte är vana med/tycker om detaljerat babysnack, håll för ögonen nu* kakkakalas, sen blev killen övertrött, och så kämpade med dagsvila nr 4 i en mindre evighet. Så nu, när det i princip redan nalkas nattvila, så är prinsen på sin sista dagsvila. Efter en hel kämpas. Puh.

Och denne färska moder andas ut, tänder ljus i lägenheten, sätter sig vid datan för att skriva av sig, och kommer strax att slänga sig på mattan för att stretcha. Om jag hinner innan plutten vaknar, dvs. Så mot mattan marsch!

Ha en skön kväll!

Babysim vol 1

Imorse 6.15 blev vi väckta av väckarklockan, och inte av en hungrig baby, för ovanlighetens skull. Dags för babysim-premiär! Och det gick över förväntan! William orkade med alla skeden och verkade trivas bra i vattnet. Efteråt somnade han genast efter att ha blivit påklädd och satt i bilstolen, vilket inte hör till vanligheterna. Men man vet ju själv hur trött man brukar bli efter att ha simmat, och det blev faktiskt jag o M också även denna gång, trots att vi inte simmade mycket själva. Men skönt var det! Och en kul grej för the family att göra tillsammans.

Oh you lovely Autumn and föräldraledighet

Hösten är bara för najs. Och speciellt i kombination med föräldraledighet. Jag vill frysa tiden. Nu. Och bara andas och njuta här en stund. Den här första tiden med William hemma - ibland såå skojig, och ibland såå tung - är hursomhelst sååå speciell och värdefull. Den kommer aldrig tillbaka.

Frys.

Ett tre månader långt Hej!

Oj vad tiden går! Och av någon anledning har jag inte alls haft skrivandet eller detta klotterplank i mitt medvetande sen vår lilla William föddes. Dagarna har bara gått i allt det nya och spännande som en bebis för med sig. Men nu känns det som om jag vill börja plita ner nåt igen...

En orsak till att det varit tyst här är också den att jag funderat på detta att skriva utan att publicera bilder. Vet i egenskap av bloggläsare att bilder i en blogg är guld värda, men just nu känns det som om jag inte kommer att publicera bilder här på vår lille pojk, så då har jag funderat på låsta bloggar och sånt också... Jag kommer dock inte i den närmsta framtiden att kunna bestämma mig i fråga om låsta bloggar och bilder och hela den faderullan, så därför börjar jag nu så här iaf, med att berätta främst i ord om vad vi pysslar med. Ska försöka hålla mig till korta inlägg och att vara kortfattad överlag - verkligen en utamning för mig! Så vi får se hur det går med den saken. Men försöka skall jag.

Så Hej härifrån igen!

Vårt lilla hjärta är här

Den 5.7 föddes han, vår skatt. Vårt hjärta.

41+2

...och vi väntar lite till :)

40+6

Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge

Vår väntan fortsätter :)

Recepttips

Bakade en kladdkaka på mjölkchoklad när vi hade M:s föräldrar på besök förra veckan, och fryste sen ner det som lämnade över. Tog upp ett par bitar idag och åt med vaniljglass, som efterrätt till grillat. Efterrätten avnjöts dock inomhus som ni kan se, eftersom det ack så viktiga Formula 1 uppenbarade sig. Mycket mumsigt även upptinat. Kan rekommenderas. Men grädda längre än vad receptet säger, typ 5-10 minuter längre.

Ljus kladdkaka
Ca 10 bitar

250 g mjölkchoklad
200 g smör eller margarin
1 tsk vaniljsocker
4 ägg
2,5 dl socker
3 dl vetemjöl
Garnera med pudersocker, bär och servera med grädde
Lägg ugnen på 200 grader. Smält smöret och blanda i krossad choklad och vaniljsocker. Vispa ägg och socker. Lägg i smörblandningen och vänd i mjölet. Smör in och lägg skorpsmulor i en form med löstagbar botten, som är 24 cm i diameter. Häll i smeten. Grädda i mitten av ugnen i 20 minuter. Låt svalna. Garnera. Receptet är från tidningen Leivotaan.

Nu är det nära (hoppas vi :D)

Hoppas ni haft en skön midsommarhelg! Det har vi haft, och en väldigt lugn sådan. Vi har firat i Vasa i väntan på bebisen. Övervägde att göra åtmsintone en dagstur till Kokkola men bestämde oss för att ta det säkra före det osäkra och stanna här just in case. Bebisen är ju beräknad att anlända imorgon! Spännande, spännande :)

Min bubbla, din bubbla

Har väl aldrig promenerat så mycket som nu under graviditeten. Ut med hunden, ofta flera gånger per dag. Och har dessutom lärt mig att njuta av det. Även av de lugnaste promenaderna. Ser mig omkring, funderar, andas, mediterar, slappnar av, processerar, nojar, lyssnar på musik, samspråkar med eventuellt promenadsällskap som antingen spatserar bredvid eller finns på andra sidan telefonlinjen. Gillar det helt enkelt. Åtminstone oftast, alltid är det ju inte lika roligt förstås.

Här i området där vi bor så finns det ganska många olika rutter att välja mellan. Inte som i byn där jag växte upp där man antingen kunde ta höger, vänster, väg x eller väg y. Typ. Där är det förstås mera naturskönt och lugnt, men just nu har jag njutit mera av att kunna välja mellan antingen lugnare eller mera befolkade rutter. Och av att urvalet är ganska stort. Samt att det finns mycket och varierande att vila ögonen på.

Vissa rutter här omkring tar mig igenom tämligen täta bostadsområden, eller villa-områden, om man vill uttrycka det så. Alltså planerade områden där egnahemshusen avlöser varandra tätt och gårdarna är små och kompakta. Jag tänker på hur många familjer, av varierande slag, som bor i dessa (ofta ganska nya och fina) hus. Familjer av olika sammansättning och med sin egen bakgrund, sätt att leva, sina egna utmaningar, intressen osv. Redan på en så liten förort som denna finns det massor av olika familjer med olika historier - för att då inte ens nämna hela landet eller världen eller universum eller så.. Det jag försöker komma till är att vi är så många här. Många familjer, många ensamma, många par, många vuxna, många barn, många pensionärer - ja många människor. Och alla är unika med sin unika historia, sina unika egenskaper, intressen, viljor, önskemål, drömmar, funderingar, problem, tankar osv osv. Men ändå känns det som att det ibland finns så lite förståelse. Så lite acceptans. Så mycket fördömelse, avundsjuka, svartsjuka, förutfattade meningar. Men mindre av medkänsla, sympati, försök till förståelse, vilja att lyssna, vilja att hjälpa, bry sig. Man lever i sin egen bubbla och den bubblan är, sanna mina ord, den rätta. Min bubbla har den rätta nyansen, formen och kemiska substansen. Min bubbla. Vår bubbla.

Nu är det ju inte bara svart förstås. Det finns mycket medkänsla och förståelde också. Men ibland önskar jag att "samhället" (vad det nu än är..) ändå kunde sätta in mera på det mjuka medkänsla/lika värde/acceptans-kontot och göra uttag från det (enligt mig) hårdare kritiska kontot. Ja och med samhälle kan jag åtminstone poängtera att jag avser alla, inklusive mig själv. Anser mig själv vara liberal och mjuk i dessa frågor, men felar som andra andra på denna punkt också. Och jag vill också understryka att jag i denna fråga avser det mera vardagliga fördömmandet som förekommer i de minsta av frågor - när man kommer till kriminella handlingar och andra etiskt och moraliskt felaktiga (felaktiga enligt vem? ja det är just det som är det svåra...) så väljer jag att inte uttala mig. För svårt helt enkelt, speciellt på en vacker måndagsmorgon som denna.   
  

Min lista

Min kusin publicerade nyligen på sin blogg den berömda "gravidlistan", som många gravida bloggare fyller i för att berätta om måendet under graviditeten. Nu skall jag passa på att göra samma sak så länge jag ännu är gravid :) Nu har vi 38+6.

Halsbränna: Nej

Ryggbesvär: Nej

Bäckenbesvär: Nej.. i mitten av graviditeten ilade det till i ljumskarna ibland om jag rörde mig hastigt, kan ha varit nåt åt det hållet då kanske...

Muskel och vadkramp: Nej

Åderbrock: Nej

Nästäppa: Jo, lite av och till i mitten av graviditeten

Urinvägsinfektion: Nej

Känsligt tandkött: Nej

Bättre hy och hår: I början var min hy sämre än vanligt, och sen sista trimestern började har den varit bättre än vanligt. Håret har jag inte märkt nån tydligt skillnad på.

Illamående: Från cirka vecka 6/7 till vecka 13, men kastade inte upp utan mådde bara konstant dåligt (förutom när jag sov).

Viktökning: 10kg

Trötthet:  Väldigt trött i början och det höll i sig ända till mitten av graviditeten. Sen var jag ganska normal på den fronten en längre tid fram till ett par veckor innan mammaledigheten började, då blev jag enormt trött. Och nu är jag nu som då trött på dagarna främst för att nätterna är tämligen dåliga.                    

Upp och ner i humöret: Inte speciellt mycket faktiskt, förvånansvärt lite. Men blödigare än vanligt har jag nog varit, väldigt lättrörd sen mitten av graviditeten ungefär. Och hypokondriker som jag är trodde jag att jag skulle noja över sånt mest hela graviditeten. Men tack och lova har det ej varit så. Lite fick jag kämpa med sådana nojor här för nån vecka sen, strax efter mammaledigheten började. Har annars också mycket mera tid att fundera över saker och ting förstås nu, både positiva och mindre positiva saker såsom lite oro över hur allt skall gå och "hoppas allt går bra, hoppas babyn mår bra" och sånt.

Strimmor på magen: Nej

Putande navel: Nej

Svullnader: Nej 

Yrsel: Lite nu de senaste dagarna, blodtrycket har varit lågt

Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Jo det tror jag. Brukar frysa typ året om och sova med flera täcken och har packat på mig kläder långt in på våren/sommaren när andra börja lätta på sina lager. Men nu sover jag med bara ett täcke och är en av de första att slänga jackan :)

Blodbrist/ järnbrist: Hb lite lägre än vanligt, ätit järn nu under senare delen av sista trimestern för att öka på reserverna

Sammandragningar: Jo, började känna av dem under andra trimestern speciellt då jag var trött. Tack och lov orsakade de inget fysiologiskt, och ett par veckors vila från jobbet gjorde susen. Efter det har de kommit främst när jag varit länge i rörelse, gjort lite för långa promenader eller tagit ut mig. Nu på senare tid har de kommit ibland även i vila, men det har jag förstått höra till och är dessutom ganska bra såhär mot slutet :)

Sömnproblem: Jo, sen flera veckor tillbaka. Det är mest de frekventa kisspauserna om nätterna som ställer till det med sömnen. Bebisen har alltid varit ganska lågt ner och speciellt lågt ner den senaste tiden, så det trycker på en hel del.  

Nytt konstigt matbehov: Nej. Men jag slapp ett konstigt matbehov under perioden av illamående. Nämligen jaffakex. Har alltid haft en väldigt svag punkt för jaffakex men not anymore. Det hände nånting där under första trimestern som gjorde att jag inte kan äta dem längre, minns ej om jag kanske åt ett kex när jag mådde illa eller vad det var men sak samma, bra så =)

Annat: Lade till denna punkt eftersom jag har haft ett par mindre åkommor som denna lista inte tar upp. Den första är högre vilopuls än annars. Vanligtvis har jag låg vilopuls, kring 50 och ofta under, men nu har jag haft 70-80. Den andra grejen är att viktuppgången, trots att den inte varit enorm men iaf 10 kilo är 10 kilo, så har orsakat att jag fått sjuka fotsulor om jag gått länge. Men då är det tur man har en snäll man till hands som masserar fötterna nästan varje kväll=) 

Accessorize

Nåt jag inte är så bra på. Och ofta glömmer. Men ibland är det skoj. Speciellt på sommaren. Hittade idag skojiga somriga ringar att piffa upp knackorvsfingrarna med.

2 år av äktenskapslycka :)

Oj vad tiden går snabbt (ett konstaterande som man ju gör väldigt ofta, och bara oftare med tiden känns det som....)! I tisdags firade vi alltså vår andra bröllopsdag. Jag uppvaktades med röda rosor och en helt wunderbar ny parfym, Flora by Gucci

Lite knepigt har det annars blivit på sistone på klädfronten, speciellt om jag känt för att städa upp mig nåt smått.  Har inte köpt så värst mycket mammakläder, speciellt inte nu på slutet, bara sånt som jag verkligen behövt. På bilderna nedan har jag mina vanliga kläder som haft lämplig passform, och antagligen nu blivit uttöjda lite grann :) På den första bilden var jag påväg med gubben på en mysig bröllopsdagsmiddag till Strampen, i tisdags då. Och den andra bilden är från lördagen då vi fick härligt besök från Kokkola av vårt fadderbarn med familj. En superkul dag!

Just nu sitter jag (som ni säkert kan räkna ut) framför datorn, och ser ut genom fönstret och kan skymta en hotfullt mörk himmel mot norr. Jag läste nyss på fejjan att det åskat/åskar i Kokkola - hoppas inte det är på väg hit! IIch!

Status

Idag har 38+0, dvs. exakt två veckor till beräknad ankomst! Tänkte kika in och berätta att trots tystnaden på bloggen så har inget börja hända ännu och allt är som det ska :)

I fredags hade jag ett vanligt rådgivningsbesök och veckan innan det sista rutinmässiga läkarbesöket innan förlossningen. Läkaren menade att allt såg ut som det ska, bäcken-utrymmet såg normalt ut och bebisens storlek uppskattade hon som normal. Dvs allt verkade finfint. Dock får man ingen sista ultraljudsundersökning här i Vasa, så det är ju svårt att veta exakt. Endast de som läkaren uppskattar kan ha några avvikelser skickas till ultraljud... men vi håller tummarna.

I fredags sa också barnmorskan att alla värden är som de ska så på papperet är allt okej, känns skönt. Här följer en detaljrapport för den som är intresserad :)
Blodtryck: 112/70
Hemoglobin: 127
Total vikuppgång hittills: 9,1 kg (enl deras startvikt, exakt 10kg enligt min egen vägda startvikt då i början)
Babyns puls: 144
Babyns rörelser: ++
Babyns position: huvudet neråt, fäst sig ganska bra redan :)
Magens storlerk: enl kurva

Spänningen stiger här hos oss mao. Men som barnmorskan sa går de flesta förstagångsföderskor över tiden, med ungefär en vecka eller så. Men iaf inom de kommande fyra veckorna kommer vi äntligen att få träffa den lilla pluttilutten :)

Recepttips

Senast M fyllde, dvs i oktober (kan ha varit året innan), bakade jag en kaka vid namn Pihlajakakku (och tyckte förstås jag var lite finurlig eftersom han är hemma från Ykspihlaja..hehe). Nåväl. Gick idag igenom mina recept och kom över denna kaka och tänkte passa på att tipsa om den. Tyckte den var riktigt god och lite annorlunda. Brukar inte tycka om kakor med banan i men detta gick faktiskt vägen. Receptet härstammar från Pirkka. Så ingen credit till mig för själva receptet. Bara för att vara korrekt på alla sätt och vis.

..bilden och receptet är alltså härifrån  http://www.pirkka.fi/ruoka/reseptit/81930-pihlajakakku 

Pohja

4 kananmunaa

3 dl sokeria

100 g Pirkka meijerivoita

4 dl Pirkka vehnäjauhoja

3 rkl Pirkka kaakaojauhetta (tummaa)

 2 tl leivinjauhetta

2 tl vanilliinisokeria

2 dl Pirkka maitoa

Kostutus

 2 dl Pirkka appelsiinitäysmehua

Täyte

 2 (400 g) Pirkka banaania

 1/2 ps (à 220 g) Fazer Pihlaja-marmeladikaramelleja

 3 dl (150 g) puolukoita (pakaste)

 1 tlk (2 dl) Pirkka kuohukermaa

 1 prk (200 g) Pirkka turkkilaista jogurttia

 1/2 dl sokeria

 1 tl vanilliinisokeria

Päälle

 1 tlk (2 dl) Pirkka kuohukermaa

 1 tl vanilliinisokeria

 1/2 ps (à 220 g) Fazer Pihlaja-marmeladikaramelleja

 1 dl (50 g) puolukoita (pakaste)

Vaihe 1

Vatkaa munat ja sokeri vaahdoksi. Lisää joukkoon sulatettu rasva hieman jäähtyneenä. Sekoita kuivat aineet keskenään. Lisää jahoseos taikinaan siivilän läpi vuorotellen maidon kanssa. Vältä turhaa sekoittamista. Levitä taikina uunipannulle leivinpaperin päälle tasaiseksi kerrokseksi. Paista 200 asteessa 10 - 15 minuuttia.

Vaihe 2

Leikkaa levy jäähtyneenä kahteen osaan. (Leikkaa reunat halutessasi suoriksi.) Kostuta pohjalevy appelsiinitäysmehulla. (Kostutusmäärä näyttää runsaalta, mutta käytä koko määrä.)

Vaihe 3

Viipaloi banaanit ja levitä pohjalevylle. Kuutioi marmeladit.

Vaihe 4

Vatkaa täytteen kerma vaahdoksi. Sekoita joukkoon jogurtti, marmeladit, puolukat ja sokerit. Levitä banaanikerroksen päälle. Nosta toinen pohjalevy banaanien ja kermaseoksen päälle. Kostuta levy hyvin. Peitä kakku kelmulla ja pane päälle leikkuulauta ja esimerkiksi maitotölkki. Anna kostua jääkaapissa vähintään 4 tuntia, mielellään yön yli.

Vaihe 5

Vaahdota kerma ja mausta se vanilliinisokerilla. Levitä kermavaahto kakun pinnalle. Koristele viipaloiduilla marmeladeilla ja jäisillä puolukoilla. Tarjoa kahvin kanssa..

Bakmonstret

Igår drabbades jag av en värre variant av "bakmani". Införskaffade tidningen Leivotaan, planerade vilka bakverk jag skulle göra den närmsta tiden (för att fylla frysen till max) och stack och inhandlade ingredienserna. Fem recept gjorde jag inköp för. Det slutade med att jag bakade hela kvällen, alla recept på en gång, förutom ett. Det femte hade jag också påbörjat men då tog tröttheten mig plötsligt och direkt. Var tvungen att städa undan röran och spara det sista bakverket till nån annan dag. Men det var kul! Det är kul att baka då man har tid.

Allt blev inte bra dock. Men vi kan börja med det som faktiskt fick godkänt. En chokladkaka vid namn Kirsikan suklaakakku som jag modifierade lite och slutligen blev det en chokladkaka med kokos istället för körsbär. Lite väl låg blev den då jag använde en för stor kakform.. Oh well, bjuder på receptet också.

Chokladkaka med kokos

80g mörk choklad

175g smör eller margarin

2dl socker

2 ägg

2,5dl vetemjökl

2 msk kakaopulver

1 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

1 dl grädde

Garnering: smält mörk choklad och kokosflingor

Krossa chokladen med kniv eller i mixer. Vispa smör och socker. Blanda i äggen en åt gången. Blanda ihop de torra ingredienserna och lägg till i smeten lite i gången, turvis med grädden. Blanda i chokladkrossen. Häll smeten i en smord kakform (1,5l) med skorpsmulor. Grädda i 175 grader på mittfasen i 40-50 minuter. Låt kakan svalna och garnera sedan med strimlor av smält mörk choklad och kokosflingor.

Sen blev det dags för bärmuffins. Som misslyckades. Irriterande när nåt så enkelt som muffins inte blir som man tänkt sig. Smaken blev väl okej men de rann ut. Degen var väl för lös och formarna för svaga och för fulla. Men det går ju alltid att försöka rätta till sina misstag efteråt. På den första bilden ser ni den bedrövliga sanningen, och på den andra bilden min modifierade sanning.

Efter de misslyckade muffinsen, som efter en touch av love blev lite gulligare, tog jag mig an småbröd. Rosettformade sådana. De blev riktigt söta men inte speciellt goda. Ätbara dock.

Och till sist svepte jag ihop salta muffins med bl.a. rågmjöl, oregano, soltorkade tomater och riven polar på. Ingen riktigt höjdare de heller men de går. 

Summa sumarum var endast ett recept värt att spara, chokladkakan då. Och eventuellt bärmuffinsen med lite korrigeringar. Tillsammans med de kakor, örfilar, semlor och what not som jag tidigare bakat så är vår lilla frys nu full. Så nu blir det väl att hitta på nåt annat lämpligt "mammaledighetsprojekt" :) Har ett par böcker som känns lite lockande så jag tror det blir lite paus avseende projekt nu och istället kryper jag ner under en filt, har benen högt, låter det blåsa därute, och försvinner in i nån annans historia för en stund.

Är jag på en Ö?

JA. Jag är alltså i Öja. Vi spenderar för tillfället ett par dagar i Kokkola. Hälsade just på min mormor på snart 95 år - hon är amazing. En förebild. Min mormor. Somethings/some people are just too precious to be described in words. Så över till annat vi gjort den senaste tiden.

Städat, bakat bröd och bulla, pysslat med allt möjligt hemma

Promenerat

Promenerat

Promenerat

Träffat vänner, hängt med syster, varit på middag på Strampen, och fotat magen...

Lyxat till det med lite hembehandlingar, ett besök till frissan, och ett eget försök till fransk manikyr av mina stump-naglar

Busat med Morris

Sett nån film, läst avkopplande och lätt bok, läst om förlossning och baby-stuff, funderat på namn, gjort lite införskaffningar, stressat babybutiken om vagnen som aldrig tycks anlända från Tyskland, doonat på gården och myst... ja, en salig blandning av dittan och dattan... Skönt så.

Ha en härlig helg! 

1a juni

- officiellt den första sommardagen! Härligt. Trots att vädret inte är nåt att skryta på. Stackars alla studenter och övriga nyutexaminerade som får fira i blåst och regn. Hoppas alla ändå kan ha sol i sinnet och fira lika glatt som om det vore gassande solsken och fågelkvitter. Det tror jag nog. Har man humöret på topp och har väntat på en dag så länge så är det säkert nemas problemas. Då jag och M gifte oss var det regn och storm. Men det rörde oss inte det minsta i ryggen. Mitt humör var så upp bland molnen så vad som hände nedanför molnen hade jag inte förmåga att bry mig om desto mera. Det var den bästa dagen ever - oberoende vädret.

Nu har det snart gått två veckor av mammaledigheten. Igår hade vi läkarbesök där hon uppskattade babyns födelsevikt och kollade allmänt läget inför den stundande förlossningen. Allt såg normalt och prima ut vilket kändes enormt bra. Nu är det väl bara att ta det lugnt, samla krafter, fortsätta förbereda sig mentalt och fysiskt inför det som komma skall, njuta av tvåsamheten och tillbringa tid tillsammans (med M alltså), samt hålla på med skojiga förberedelser och sånt.

I början av mammaledigheten höll jag som sagt på som en maniac från morgon till kväll med allt mellan himmel och jord. Nu de senaste dagarna har jag fått ta det lugnare då orken inte riktigt varit/är densamma. Varandet blir lite tyngre med varje dag som går och det börjar kännas att jag varit gravid en tid. Dock känner jag inte alls att måttet är rågat eller att jag inte skulle orka längre, utan jag vill att undret i magen fortsätter undra i magen ännu en bra tid framöver. Jag har fått må så bra under hela graviditeten så jag vill gärna fortsätta uppleva och njuta av detta mäktiga tillstånd några veckor till. Det kommer ju bli så ensamt att vara själv i kroppen sen, eller? Så känns det nu iaf när jag tänker på det. Fast å andra sidan får man ju vara så nära sin baby hela första tiden så det kommer kanske kännas som att han/hon iaf är en direkt del av mig själv och framförallt, av oss. Jag ser så framemot att även M ska få uppleva babyn ännu närmare än hittills, för det är nog en skillnad på att få bära babyn inuti så länge mot att få klappa mage och känna babyns rörelser utanpå. Det är också givetvis viktigt. Men ändå inte samma sak.


Idag har vi 36+4. Bilden är från i förrgår, dvs 36+2

Skönt på terrassen

Härliga tider

Snart har det gått en vecka av mammaledigheten och jag njuter för fullt. Njuter av att ha tid. Tid att göra det som faller mig in och känns inspirerande just då. Och tid att vila mellan varven. Nu har den första veckan dock varit väldigt intensiv med tanke på balansen mellan göra och vila. Men det lyxiga är att kunna välja själv (snart lär det bli nån annan som väljer åt en :)). Från förra lördagen till onsdag valde jag att hålla på som en evighetsmaskin med hemsysslor och what not. På torsdagen var moder på besök vilket var väldigt uppskattat. Vi höll igång också men jag kom ur göra-modet här hemma. Sen igår fredag körde jag raka motsatsen till de tidigare dagarna och bara slappade, vilade, tog det lugnt. Läste, satt på terrassen, tog lugna promenader, tog en middagslur och kollade på tv. Idag har jag pysslat på med det ena och det andra och ser för tillfället fram emot en middag på stan ikväll med M.

Btw, nu har vi vecka 35+5. Här kommer den färskaste magbilden jag har på datorn, och den är från 34+5, dvs för en vecka sedan..

Ha en skön lördag!