Nu har det snart gått två veckor av mammaledigheten. Igår hade vi läkarbesök där hon uppskattade babyns födelsevikt och kollade allmänt läget inför den stundande förlossningen. Allt såg normalt och prima ut vilket kändes enormt bra. Nu är det väl bara att ta det lugnt, samla krafter, fortsätta förbereda sig mentalt och fysiskt inför det som komma skall, njuta av tvåsamheten och tillbringa tid tillsammans (med M alltså), samt hålla på med skojiga förberedelser och sånt.
I början av mammaledigheten höll jag som sagt på som en maniac från morgon till kväll med allt mellan himmel och jord. Nu de senaste dagarna har jag fått ta det lugnare då orken inte riktigt varit/är densamma. Varandet blir lite tyngre med varje dag som går och det börjar kännas att jag varit gravid en tid. Dock känner jag inte alls att måttet är rågat eller att jag inte skulle orka längre, utan jag vill att undret i magen fortsätter undra i magen ännu en bra tid framöver. Jag har fått må så bra under hela graviditeten så jag vill gärna fortsätta uppleva och njuta av detta mäktiga tillstånd några veckor till. Det kommer ju bli så ensamt att vara själv i kroppen sen, eller? Så känns det nu iaf när jag tänker på det. Fast å andra sidan får man ju vara så nära sin baby hela första tiden så det kommer kanske kännas som att han/hon iaf är en direkt del av mig själv och framförallt, av oss. Jag ser så framemot att även M ska få uppleva babyn ännu närmare än hittills, för det är nog en skillnad på att få bära babyn inuti så länge mot att få klappa mage och känna babyns rörelser utanpå. Det är också givetvis viktigt. Men ändå inte samma sak.
Idag har vi 36+4. Bilden är från i förrgår, dvs 36+2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar