... här bredvid. Det gulligaste och mest ljuvliga mina öron hört, mina ögon beskådat och mitt hjärta känt. Aldrig kunde jag föreställa mig hur man känner för sitt barn. Jag, för mitt barn. En kärlek, så obeskrivligt stor. En ny sorts kärlek. Och en tacksamhet, så innerlig, och ett hopp så starkt. Jag, för mitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar