En evig låga

Jag lyfter min haka, jag höjer min blick

Känner din värme, men i hjärtat ett stick

I toppen av björken, som svajar lätt

Mot himlen som bakgrund, jag minns dig i ett

Du har nåt visst, som strålar ännu

En låga, som aldrig släcks ut

Från orden, blicken, skrattet och doften

Till värmen, din vishet, ömhet och kraften

Mycket har hänt, du vet

Jag tänker och saknar, men förstår att du ser

Du visat en väg, du berättat i ord

Att tro, hopp o kärlek, i hjärtat skall bo

 

Sofia 16.10.2012