Ganska helt jätteotroligt skönt

Så kan man beskriva nattningen de senaste kvällarna. Jag lägger William i säng och säger godnatt. Han tar tag i sin kanin och börjar prata för sig själv. Jag går ut ur rummet. Han ligger och pratar en stund, börjar gråta till, jag går in med nappen, och en liten stund senare är det tyst och han har somnat - lugnt och skönt.

Detta har kanske (man vet ju aldrig riktigt säkert) börjat fungera tack vare en mycket mild tassuttelu som vi gjorde för nån vecka sen, då William var frisk från sin andra öroninflammation. Sen blev han ju sjuk igen och då struntade vi i allt som heter nattningsteknik för det var i princip omöjligt. Så då försökte vi bara överleva kväll för kväll och natt för natt. Nu när William blev i skick igen så började nattningen fungera av sig själv. Ljuvligt.

Nätterna är dock en annan historia. Han sover från typ 20 till 00 lugnt, sen är han orolig i ca 1,5h och vi behöver vara in typ var 10e minut. Sen sover han till typ 4, och sen är det rumba av och an till ca 7. Så har det varit den senaste tiden. Idag på rådgivningen menade både hälsovårdare och läkare att det antagligen är tänder, separationsångest och lite "behandla allt nytt jag lärt mig under dan". Det tror vi också. Annars var allt fint; han växer och utvecklas som han ska.

För övrigt har vi haft full frulle de senaste dagarna. Två babyträffar, rådgivningsbesök, sprungit på diverse ärenden, William har varit och skötas hos sina faddrar när jag var och storhandlade m.m. Nu blir det ett par lugnare dar och sen bär det i helgen av mot Öja/Kokkola. Det ser vi framemot!