Denna dag... Högt och lågt

De som känner mig vet att förra inlägget var ett understatement (ej avsiktligt, bara blev så), avseende jobbstarten då. Det kändes fruktansvärt jobbigt att gå ut till bilen imorse. Ville nog inte ens erkänna för mig själv hur vemodigt det är att börja jobba igen. Trots att det är ingen fara på gatan och W har det super med sin pappa osv. Men man är ju mor. Och en känslomänniska till mor dessutom.... Men men. Det blir nog bra bara jag vänjer mig. Första arbetsdagen är takana och nu är det helg. Bra med mjukstart. Kom hem vid fyra och var som fastklistrad i W fram till hans läggdags:) Han och M hade haft det toppen. William mår så bra nu och störs inte av nåra sjuka öron el dylik, så då funkar allt så fint, sömn och mat och sånt. Nätterna är fortfarande guppiga, men det är lugnt. Nu trött, nu sova.