24 februari 2013

Dunka huvet mot väggen

Alltså ikväll klåpade jag mig så att jag skulle haft lust att dunka skallen mot nåt hårt några gånger. På söndagar har vi fotisträningar, vanligtvis halv sju, i en gympasal/hall. Denna söndag jobbade M kväll, så min snälla far körde 130 km norrifrån för att spendera tid med William så att jag skulle kunna delta i träningen. Han träffade också mina syskon, och kom därför ganska tidigt. Nåväl. Jag tog på mig fotisutrustningen och körde iväg mot
träningen. På radion spelade Lena Ph och jag hade grym fotisfiilis. Halvägs slog en tanke mig plötsligt, skulle vi träna i Botniahallen idag? Vi har nämligen några turer där under vintern, och då är det en annan tid, nämligen redan halv fyra. Näe, tänkte jag. Visst var det nästa söndag och inte nu. Sen blev det mera "snälla säg att det inte var idag...". Kom fram till ordinare träningsstället, och det var mörkt. Sk*t. Ringde lagledare som bekräftade läget, träningen hade ägt rum tre timmar tidigare och man hade undrat var jag var, då jag ej meddelat nåt. Näe. Så det var det med det. Fy skåne vad jag var irriterad på mig själv. Hur missar man en sån grej liksom? Grmph. Körde till gymmet istället. Och gav mig själv en omgång. Här kommer farssan ända från Kokkola för att jag skulle få fara på fotis, och så har jag missat tiden !?! Okej, han fick ju träffa mina syskon och William iaf, så det spela ju på det sättet ingen roll. Men fatta irritationen just då. Grmph, som sagt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar