En bit kärlek

Lycka är att stå vid fönstret med sin son i famnen. Tittandes på hans far som gör gården redo för att välkomna våren. Buskarna täcks av och dammet spolas bort från terrassen. Solskenet gör vyn vacker. Jag håller honom nära. Vi tittar tillsammans. Han följer med sin far med blicken. Nyfiket och förundrande. Som om han visste att han nästa gång får vara med i vårstädningen. Pappas hjälpreda. Det skall jag bli, kanske han tänker. Hans kind är så mjuk mot min. Det är som att hålla i en mjuk och varm bit kärlek. Han små händer på mina axlar. Och med de små tänderna som tittar fram bakom läpparna på den lätt funderande öppna munnen. Vi tittar tillsammans. På hans far. På vårkvällen. På en bit värld som är vacker. Och vi har det bra.