Jo men att riktigt ta ut sig. Träna så att pulsen är skyhög, munnen är torr, pannan är våt, huvet nästan värker av ansträngning och det hettar i lemmarna. Då man kommit över det initiala obekväma innan man riktigt fått igång kroppen, då allt bara flyter på och man känner man skulle orka hur hårt som helst och hur länge som helst. När andningen, dock att den är snabb, är under kontroll och kroppen känns bara såå stark och frisk. Miss that. Har tränat på nåt sätt sen jag fick gröna papper efter förlossningen. Vissa perioder mera och andra mindre. Har dock ännu ej haft ork eller tid eller behov av att sparka igång nån hårdare träningsfas, fram tills nu. Egentligen fram tills förra helgen. Då kom
motivationen över mig som en flodvåg. Men men. Då är det istället fraktura i revben och en analkande förkylning på schemat. Typiskt. Oh well, bara att ha tålamod, I guess. Prioriterar i vilket fall att spendera tid med grabben om kvällarna och helgerna, och träning sena kvällar blir ju behagligare ju närmre senvåren och försommaren vi kommer. Positive thinking :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar