Duktig pojke!

Kan man börja lida av duktighets-syndromet innan man fyllt ett? Ni vet detdär mycket omtalade fenomenet med att flickor och pojkar ställer för höga krav på sig själva för att de vill vara "duktiga". Att de sporrats till duktighet till den grad att de börjat tro att egetvärdet skulle vara beroende av hur duktig man är. You know. Iallafall så är jag rädd för att det första ordet William kommer att lära sig är just "duktig". Det känns som att jag säger ordet dagarna i ända. För han är ju så duktig! Allt vad han gör gör mig så stolt, så då håller jag på med "duktig pojke" stup i kvarten. Jag menar, han behöver ju inte vara duktig, men jag tycker han är så bra vad han än pysslar med/hur han än är. Får bredda ordförådet lite framöver så han bara inte ska börja lida av duktighetssyndromet. Men det börjar väl ej så ungt eller...? Oh well, kan ju börja säga "duktigt W! Fast du är bra som du är i vilket fall!". Lite långt men... Kommer säkert på nåt bättre sätt med tiden.