Jag går längs en grusväg i Öja. Det är skog på båda sidorna. Jag vet att jag varit nånstans på Tallbacken och är på väg gå hemåt. Vägen delar sig i två. Vilken väg skall jag ta? Vilken väg leder hem? Den till höger är lite bredare och ljusare på nåt sätt, inte lika mycket skog eller skuggor. Den andra vägen är mindre och mörkare. Jag väljer den bredare. Så småningom kommer jag fram till en sjö och där tar vägen slut. Jag halkar till lite vid vattenbrynet och plumsar fram mellan några stenar innan jag är tillbaka på land. Jag märker att det varit ganska djupt för jag är våt ända upp till midjan. Som en reflex åker handen i fickan och panikartat greppar tag om min nya mobil som är genomvåt! Nej, min iPhone! Jag börjar i alla fall gå tillbaka mot där vägen delade sig och tar den andra vägen. Tittar nu som då på mobilen och ser att skärmen är suddig. Vet ändå att nu är jag på rätt väg. Sen minns jag inget mer..
Detta drömde jag inatt. Har haft drömtorka i ett par veckor men nu verkar jag vara igång igen. Jag har ärvt "förmågan" att drömma livligt och konstigt av min mor och mormor. Drömmen ovan hör utan tvekan till de mera normala drömmarna.
Har aldrig förut skrivit ned en dröm, fick idén av min mor.. Det var ganska häftigt... will do that again some time..
Låter bekant :D inte själva drömmen, men drömmandet i överlag, ibland kul, ibland läskigt!
SvaraRadera- J
ja a, drömmar är underbara och ibland lite svåra att förstå, men något finns det väl i dem som har att göra med något man varit med om eller tänkt på eller på något sätt kommit i kontakt med någon gång. Fast ibland verkar det vara tagit ur tomma intet! Men man behöver tack och lov inte förstå allt, man kan bara förundra sig och låta det bero.
SvaraRadera