såg jag Sissel uppträda med denna sång, och jag blev helt såld, som typ 7-8 åring (!).. Lite konstigt, och kanske inte så lite heller. Antagligen var det musiken och sången jag fastnade för och inte texten, hoppas jag.
Men anyhow, skrev ihop ett brev till denna skönsjungande norr"man", berättade om dittan och dattan och om Snobben förstås (familjens hund som då ännu levde och mådde). En tid däreftet damp det ner ett brev i brevlådan, adresserat till mig, från Norge.. och i brevet fanns förstås ett svar från artisten själv. Ett fotografi av henne, och bakpå fotot tackade hon för brevet och bad mig hälsa familjen och Snobben, förstås. Ana lyckan! I will never forget it... :)
Oj, jag minns faktiskt hur bra som helst det där magiska brevet! Du var så stolt och lycklig över det! Visst var det så att hon hade skickat med ett svartvitt foto på sig själv också, eller minns jag helt fel..?!? Sissel var minsann din stora idol när du var liten och inte konstigt det, hon sjunger ju så otroligt vackert!
SvaraRaderaVa häftigt att du minns det! Inte så konstigt kanske, jag tror du fick höra nåra gånger om detta :) Japp, du minns rätt. Ändrade ordet "kort" till "foto" nu i inlägget så blir det lite tydligare, språket vill vara lite slarvigt ibland :)
SvaraRaderaDet glömmer jag aldrig...den kassetten är sönderspelad!
SvaraRadera