ena foten på jorden: #9

#21s kommentar på det förra inlägget fick mig att tänka på den härliga fotbollsäsongen -11. Började i januari förra året i ett nytt lag, I-JBK, för att få spela en division högre, i tvåan. Mottagandet var mycket varmt och jag trivdes som fisken.Fick en smärre chock under första träningsmatchen av tempot på plan, men snabbt vänjde man sig vid både tempo, nya lagkamrater, tränare och ett relativt intensivt träningsschema. Vi tränade och spelade matcher ca 5 ggr/vecka med lite variation vissa veckor åt båda håll. Vi höll till på Korsholms planer, också de av varierande art. Oftast fick vi träna på fina planer, och ibland fick vi nöja oss med lite guppigare underlag. Men det gick hur bra som helst. Och matcherna fick vi spela på bra planer med bekväma tillbehörigheter vilket gjorde allt så kul. Man är inte bortskämd med sånt i trean liksom, där blev vi glada om det fanns en utetupp. Fast lika roligt var det också! Fotboll e ju fotboll!

Men jag gillade skarpt förra säsongen. Njöt av tempot på träningarna, åtm under första halvan av säsongen. Mot slutet av säsonen blev vi lite trötta och motivationen sattes ibland på prov, då truppen var liten och skadorna många. Själv drabbades jag direkt i januari av en vristskada som jag trodde skulle messa up hela säsongen. Det menade läkarn iaf. Men jag tänkte, näedu, så lätt ger vi int upp. Nu ska jag vara lite dum och köra på iallafall - med massivs med tejp och ispåsar om kvällarna. Och så småningom blev vristen starkare och vid mitten av säsongen gjorde det inte mera så ont. Jag är glad över att jag för en gångs skull trotsade de medicinska råden. Hoppas det inte sen kommer tillbaka och sparkar en i baken framöver... Oh well. Det var värt det. Bra laganda, trevliga lagkompisar och superbra tränare. Vad mer kan man säga. Jo, det kan jag säga att jag tillgavs numret 9, vilket är lite kul för det var länge gubbens nummer när han spelade aktivt. Så han menade det såg ganska bekant ut med "Mattila" på ryggen med en 9a under namnet. Och glad är jag för att jag fick vara i startelvan. Det trodde jag inte. Och lika glad för att gubben och föräldrarna ofta kom och supportra på matcherna. Väldigt uppskattat. En väldans kul säsong helt enkelt.