Jag sa jag skulle ge det en månad,

och snart har det gått två. Och det var inte nåt märkvärdigt. Det var ju inget förutbestämt. Och det behöver inte ha nån label.

Syftar på denna blogg. Dock väljer jag att inte kalla det för det. För då vore jag en bloggare, och det är jag inte, inte alls. Inte nu åtminstone. Bloggare är sådana som bloggar, helst och ofta kring ett tema, och som gärna vill komunicera med en bredare publik. Ja, och som går på bloggalor. That´s not my case. Jag ville testa. Pröva på att skapa något smått på nätet och ha ett lite fönster ut mot mina nära och fjära (kunde vara ett nytt ord som beskriver vänner och bekanta som är lite på avstånd av orsak eller annan, eller...?) och kanske nån annan som råkar titta in.

Mina reflektioner efter att ha målat detta fönster lite grann en tid...
Jag slogs tidigt av hur egoistiskt det känns, och hur egoistiskt det faktiskt är. Känns häftigt men ovant. Inte ovant att vara egoistisk, det är jag nu som då utan att gilla det speciellt mycket, men egoistiskt på ett nytt sätt. Och på nåt sätt så är det okej. För det är också en övning i kravlöst . Kravlöst är inte min starka sida. Fortsätter att sprinna vidare på det - för det är ju faktiskt ingen som kräver att man skall skriva det ena eller det andra. Man kan publicera det man känner för, och låta bli att publicera det man inte känner för att dela. Och för att spinna vidare på det - det är inte mycket jag känner för att dela på detta sätt. Jag kommer inte att stänga ner bloggen som det nu ser ut, utan fortsätter troligtvis att hänga upp de gardiner som faller mig in att hänga upp. Om det blir nån julstjärna, nån djupare fundering, eller ej, det får tiden utvisa.

Fönstret är lite kul. Gillar det mer än facebook när det kommer till mina "produktioner". När det gäller mina nära och fjära så tycker jag om fb, kul att kunna följa med andras tillvaro lite grann i alla fall. Dock känns det inte naturligt för mig själv att producera speciellt mycket där. Är inte säker vad det beror på. Kanske jag finner en del av svaret genom att blicka uppåt i denna text. Jag är inte expert på att vara kortfattad precis. Jag är typen som gör korta historier långa istället för långa historier korta, och jag gillar att flumma, svamla, analysera och fundera - ibland lite onödigt mycket. Som nu t.ex. Fick skrivarinspis under skrivandets gång så då blidde det lite mera text än tänkt. Men det passade ju riktigt bra med idolpaus och allt!:)

heja M och J