Tanken var att jag skulle löpa på löpbandet lite innan en Body-timme. Jag tyckte löpningen gick lätt direkt från början så jag bestämde mig för att köra intervallträning och skippa Bodyn. Träningsmusiken kändes klockren och humöret var på topp!
Inledde löpningen vid ungefär 9km/h och höjde snabbt till 10,5 km/h där jag lät basen ligga. Jag körde upp hastigheten ett par gånger under de första låtarna till 12 km/h för att sedan återvända till basnivån. Sen hände nåt - musiken blev bara bättre och bättre och högre och högre, spurtintervallerna blev mera frekventa, snabbare och längre, och pulsen gick allt högre. Spurterna bara eskalerade och jag kände mig som en häst. Till sist kändes det som om jag spurtade konstant. När 35 minuter av detta tokspring hade fortgått började jag sakta trappa av och gick lite i slutet för att benen skulle få återhämta sig lite. Jag avslutade passet med behövlig stretching, och när jag satt där och tänjde så tänkte jag: Vad hände? Träningspasset, som visselrigen varit ganska kort, kändes som typ 5 minuter! Tiden hade bara rusat iväg. Röd i fejset och med en konstig värk i huvet, kände jag mig riktigt slut. Tröttheten kom som en blixt, och det var skönt att efteråt spatsera hem i kylan och låta kroppen och knoppen svalka av sig. Det var så konstigt på nåt vis! Under passet kände jag inte av nån trötthet alls, utan tyckte jag hade en hel del krafter kvar. Strax efteråt kändes det dock som om jag blivit jagad och sprungit för livet. Men förstås, en halvtimmes spurt mer eller mindre måste ju ge kroppen en omgång. Härlig känsla var det senare på kvällen kan jag lova!
Träning är bara så kul! Det som är jobbigt med träning är att ta sig iväg och komma igång. Sen är det oftast muchos najs!
Ha en härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar