Förra veckan reste jag omkring lite i vårt grannland och spenderade en massa tid på flygfält.
Lyssnade på Morcheeba "Enjoy the ride"http://www.youtube.com/watch?v=7uMGH3kHhzM och kände ett visst pirr i min poetiska ådra. Jag såg mig omkring på alla dessa människor. Dom kom. Dom gick.
Alla timmar, alla människor, alla situationer, alla blickar, alla rum, alla...
Timmarna går. Människorna vandrar. Situationerna avlöser varandra. Blickarna vandrar. Rummen förändras. Alla...
Timmen slår, då samlas människorna, blicken fokuseras, rummet fylls. Alla... går ombord.
Trött satt jag där och började skriva. Dikten kändes klockren. Då! Men nu. Man blir virrig, trött och flummig av att bara vänta och sitta och vänta. Längta hem. Nåja. Allt behöver väl inte ha ett betyg. Då fick jag lite utlopp. Fick till en output där i all min invärtes aktivitet.
With the moonlight to guide you
Feel the joy of being alive
The day that you stop running
Is the day that you arrive
And the night that you got locked in
Was the time to decide
Stop chasing shadows
Just enjoy the ride
-Morcheeba_
Superkul att du skriver igen, fortsätt, du HAR en poetisk ådra..använd den!
SvaraRadera